Ja, till slut tog alla veckorna på barnkliniken ut sig med en rejäl bihåleinflammation, så nu mår jag riktigt gôtt... Men, vad gör det när man haft den äran att befinna sig i lappmarken några dagar? Det har blivit några mysiga skidturer med Nilak och Ulrika i markerna utanför stugan i Kåtaliden, oftast med omkring minus femton på termometern hemma (och på myrarna är det ju som bekant inte direkt varmare). Hundstackaren har fått vara lös i lössnön och kylan (bilder kommer!) och därefter har han utfodrats med resterna (generöst!) av lammtjälknöl.
Igår tog sig termometern aldrig över tretti minus, som kallast såg vi dryga minus trettifyra grader. Skidorna, snön, bindningarna, skorna och troligen även lederna gnisslar som en låda nyfödda hundvalpar...