Es ist Unser in der Luft!
Fortfarande seg i huvudet klämde jag en mil i Lövstaspårens blötsnö igår, sen däckade jag. Har ägnat ett par dygn åt att formatera om datorn, vilket ju kan tära en del på krafterna... Skidorna var inte vackra under efteråt.
Idag återigen blötsnön som var ännu blötare än sist (två dagar med +3-5 gör ju sitt till...). Disponerade krafterna lite bättre nu, och orkade 15.5km på en inte så smickrande tid. Skönt med lite sol, men vinden friskade i (om än inte fullt så extremt som igår). I sydbackarna var det sådär blött så det riktigt Schhwooosh:ar om skidorna, och om det funnits is i botten så hade det garanterat stått vatten i svackorna. Nu finns ingen is i botten utan bara en massa löst packad snö, och i vissa löpor sjönk skidorna ned lite ojämnt med rätt mycket svajjighet som följd. Tog mig istället tid att stå och njuta av solen på en flat sträcka där jag varken kom framåt eller bakåt (slaskhugg framåt och slasksläpp bakåt).
Det var inte najs.
Den dåligt packade snön, Lövstaspårens adelsmärke, fick också stavarna att ömsom släppa (de vickar loss ur den lösa toppsnön) och ömsom hugga igenom, trots de större trugorna på mina Swix.
Det var inte heller najs.
Nu ser jag att undersidan av skidorna ser ut som fan, på ett ungefär. Det går åtm att skrapa bort, tur att jag inte körde klistrat!