... Vi får hoppas att tondövheten försinner i samband med alkoholintag.
Jo, det är magiskt vad kröka kan göra för tonörat. Själv blir det åt h-vete om jag dricker och försöker sjunga, det är som att kasta det lilla jag har ut genom fönstret.
Vilket påminner om den låt jag haft i huvet/väst fram mellan tänderna under Dagens Aktivitet, Den druckne matrosens sång, med Thåström:
http://www.youtube.com/watch?v=cJRyo22JULk
Idag blev det totalt närmare tre mil skate vid Spikbodarna. Inte nypistat men istället ett försvinnande lager kornsnö ovanpå frusen skare som under dagen mörjade ihop sig till nåt mjukare. Jag avundades faktiskt inte de klassiska åkarna: Efter två dagar med +3 och sol och rätt rejäl blåst låg en försvarlig del av skogen i spåret, och det klister som hade krävts för att bemästra ett blankt spår hade nog samlat ihop en hel del rat under skidorna.
För skate var det däremot väldigt bra före. Det är tekniskt sett andra gången jag står på sån utrustning, även om det förstås blivit några försök med vanliga klassiska grejer tidigare. Inte nåt finlir från min sida förstås, det där med växlar har jag inte fått till. För närvarande har jag ettan (ä.k. "start i backe, med handbromsen i") gratis sen klassiska åkningen, börjar lära mig tvåan (med risk för magplask), trean vägrar jag köra, fyran börjar flyta på höger ben och jag tränar på vänster ben, och femman funkar så länge det går utför.
Eller, egentligen har jag bara en växel, och det är den där som funkar bra de första drygt två kilometrarna, i medlut.
Skit samma. Drygt två mil avverkades innan lunch, sen undrade jag vart Ulrika tagit vägen och började ana ugglor, men mötte henne snart eftersom hon råkat ta fel i nån avkrok och fått drygt tre kilometer backig åkning extra (lustigt, igår var det jag som orienterade fel och hamnade i en fet backe...). Efter lunchen, paj som avåts utan bestick, så drog vi ytterligare en runda på ca 7.5km, bara finåkte. De' e' najs.
Avslutningsvis så undrar jag återigen (vg se gårdagens aktivitet) över bilvanorna här nere i syd: Du har en lerig grusväg full med vattengropar. Grusvägen är för smal för att mötas på (med de mjuka vägrenar som är nu), men det finns tätt med mötesplatser. Vi hade ställt bilen vid en sådan. Måste man (medelålders man alltså) då dundra på med sin fyrhjulsdrivna Volvo, alt Dodge-pickup, i 40-50 knutar när man passerar oss som står vid sidan av vägen? Jag har aldrig sett detta i Vbtn:s glesbygd där jag ändå kört på och stått vid branog många mil grusväg vid det här laget. Det påminner om vad rekryterarna sa om primärvården här under anställningsintervjun: Ja, här finns gott om människor från städerna som inte är så vana vid att köra bil på vinterväglag, så det är många märkliga olyckor.
Det har jag märkt. Och ja, jag fick jobbet!
Med risk för att låta som en proto-fascistisk Ling-gymnastikivrare med ariskt utseende och ariska intressen och ariska värderingar, så vill jag ändå säga att det finns få sätt som är så bra när man ska fira ett nytt jobb, som längdskidåkning i solen en hel dag. Väldigt få.