Det verkar som om debatten håller på att rundas av.
Som Christer påpekar så verkar ju alla vara mer eller mindre överens så diskussionen hamnar på petimäter-detaljnivå.
Eftersom de som deltagit i debatten varit ganska insatta i ämnet tycker jag att det är en vinkling som missats, nybörjarnas och ickeklättrarnas.
Jag håller en hel del klätterkurser och då diskuteras naturligtvis en del etik. Mest access, ta med dig allt skräp från klippan och liknande, men vi brukar också nämna chipping helt kort. Alla elever, som då alltså är totala nybörjare och inte insatta i ämnet, har en gemensam reaktion och den brukar uttryckas med ord som fusk, fjantigt mm.
För en som inte klättrar ser det otroligt löjligt ut att borra ut grepp i klippan för att komma upp. Respekten sjunker drastiskt även om den chippade turen är jättesvår.
Vi är beroende av allmänhetens opinion för att få ha kvar tillgången till våra klippor och en syn på oss som klättrare som borrar sig uppför klipporna är knappast till gagn för vår access till klipporna.
Som i alla etiska frågeställningar skaffar man sig en grundinställning, i mitt fall ett kategoriskt ställningstagade mot chipping. Sedan kan man hypotisera fram olika frågeställningar där denna sätts på prov. Verligheten är sällan så enkel att definitioner och ställningstaganden klarar alla olika situationer. Det viktiga är att man bedriver sin klättring med så mycket ödmjukhet som möjligt inför andra klättrare och ickeklättrare.