Jo, men brottlasten vid dragprov är ju inte alls den relevanta spänningen!!!
Jag trodde det var klart från början.
Med en brottspänning på de nivåer som nämnt så ligger sannolikt utmattningsbrottgränsen på runt en tredjedel*, vi ska inte blanda in dragbrottgränsen i jämförelsen med den aktuella spänningen. Den är lika ointressant som t ex skjuvbrottgränsen! (Sen kan man inte bortse ifrån att det finns ett samband mellan alla dessa materialegenskaper.)
Har inte läst om "spänningsbefrielsen". Handlar inte det om att man "masserar" hjulet för att få nipplar att sätta sig, och så småningom att få en så lika och pålitlig ekerkraft i hjulet?
Apropå att "sådana ekrar varken slits eller utmattas" så är det nog en sanning med modifikation. När det gäller utmattningsdimensionering så är det så att det går att utforma en konstruktion så att man hamnar under tröskeln för en överhuvudtaget livslängdsbegränsande utmattning. Ändrar man på någon av, de faktiskt ganska många, parametrarna för utmattningslivslängden så hamnar man ev över tröskeln och får en given livslängd.
*Drar till med en tredejdel, eftersom man verkar ha kommit fram till ungefär att det är den lämpliga. Här kan ju den tillåtna spänningen få ligga väldigt nära brottgränsen om det är den aktuella utmattningsbrottgränsen. Att höja förspänningskraften är dock troligen inte särskilt ogynnsamt, amplituden på spänningsvariationen kommer ju inte bli större, möjligen mindre, och framförallt relativt mindre.