Ekrarnas belastning och kraftpåverkad zon
Det var väl just det, de kan inte utsättas för samma belastning om de är tunnare.
Tja, ekerspänningen (ekrarnas belastningen) i den kraftpåverkade zonen blir ju klart
högre med tunnare ekrar än med tjockare ekrar, vilket resulterar i
minskade spänningsvariationer och därmed hållbarare ekrar + fälgar.
Det vanliga cykelhjulet är ju en förspänd konstruktion, vilket innebär att hjulet tar upp belastning genom att
minska ekerspänningen i den kraftpåverkade zonen. Ju hårdare förspänning, ju kraftigare smäll kan hjulet ta upp utan att skadas! Det är vanligtvis fälgen som sätter gränsen för hur hårt ekrarna kan spännas. I ett välkomponerat hjul klarar (de fräscha) ekrarna av ca 3 gånger högre ekerspänning i ett dragprov än vad som fälgen klarar av.
Blir zonen vid markkontakten f ö lika stor i t ex grader, vid fler ekrar?
Om det är samma fälgmodell och samma ekertjocklek, så borde den kraftpåverkade zonen i princip omfatta lika stor vinkel av fälgen.
Tunnare ekrar innebär att fler ekrar omfattas av den kraftpåverkade zonen (några fler grader) med framförallt en jämnare ekerspänning inom den kraftpåverkade zonen => lägre spänningsvariationer => hållbarare ekrar i hjulet.
Vid olika fälgstorlek men med motsvarande fälgmodell, så är det ungefär lika stor längd av fälgen, viket innebär att det krävs fler ekrar för att få samma antal ekrar i den kraftpåverkade zonen. Ett 32-ekrat mtb-hjul (559 mm) motsvarar alltså ungefär ett 36-ekrat stort hjul (622 mm). På höghjulingarnas tid var det inte ovanligt med 80 ekrar i det stora hjulet.
En styvare fälg ger en större kraftpåverkad zon (fler grader) med framförallt en jämnare ekerspänning inom den kraftpåverkade zonen => lägre spänningsvariationer => hållbarare ekrar i hjulet.
/Niklas