(...) Så fort vi kom upp ur vattnet så upphör känslan av kyla ganska omedelbart - men man måste va på det klara med att detta är en fantomkänsla. Kroppen fortsätter att kylas ner. I första videon sprang vi hem, ca 700 m, och även om vi fick upp känslan av tempen tillfälligt så fortsatte nedkylningen. När vi tog av oss kläderna hade pojke nr 1 haft blöta kläder på sig i -10 grader i ca 13-14 min. Vi satte oss alla i soffan i torra kläder, under täcket, o kollade på klippen o skrattade o hade kul, men vi kände kyla inifrån rätt länge. Jag kände mig kall i ca 2 h. (...)
Stark igenkänning. Varit med om tillfällen (en nödbivack på en bergvägg, en alltför djup och långdragen vadning...) när den här fortskridande efter-nedkylningen troligen närmade sig farliga nivåer. Min kropp reagerade dessutom klart sämre än mina klätter- resp. vandringskamraters, som varit med om exakt samma påfrestning. Jag är väldigt noga med att anpassa min klädsel och packning efter de erfarenheterna.Jag har liknande erfarenhet. Efter vinterbadet i lumpen skulle vi springa oss varma. Det blev ett jäkla springande för mig.... Framför allt tårna var svåra att få cirkulation i och gjorde extremt ont under en ganska lång tid, jag började bli desperat på slutet. Känslan infann sig också att "nu orkar jag snart inte springa längre eller göra fler armhävningar, och hur ska jag då bli varm?"
Vid hypotermi slutar musklerna att fungera. Hjärnan säger åt benen att springa, men de lyder inte. Vid svår nedkylning så är det alltså svårare att arbeta upp en temperatur igen. (...)
Men jag fick alltså INTE den sortens efterreaktion vid de plurrningar jag beskrivit. Hade uppenbart inte hunnit bli lika nedkyld. Försöker dra slutsatser om kläder och packning även från den erfarenheten.