Ang Mont Blanc

[avslut090330]

@cremytos


Vad ska jag svara. Du vet sakert battre. Men tank pa att du inte har nagon direkt alpin erfarenhet och att dina rad till andra kan forsatta dem i livsfara.

De ar en javla skilland pa vara en tuff skogsmulle och fanjunkare och vistas i hogalpinmiljo.


good luck

 

[tango]

Nja, det var väl just det att det visade sig vara en ganska dyr livförsäkring (halv månadslön för mig som är deltid student) som fick mig att börja kolla upp med folk som skippat guide och klarat sig fint ändå. Nu är jag iofs uppväxt i skogen och gått i fjällen med ryggsäck sedan jag var 7 år och genomfört en del tuffa vinterövningar i det militära (fänrik i specialtrupp, eldledning spaning) men har all respekt för rekommendationen att ta guide om man inte är säker på sin förmåga att hantera lite besvärligare situationer.

Min uppfattning är att grundkonditionen är det som folk slås ut mest på, det är förbaskat jobbigt att gå med packning uppåt även på lägre höjder. Och blir man ruskigt trött blir man också lite dum i huvudet och kan agera inuitivt lättare om man inte logiskt och erfarenhetsmässigt kan identifiera symptomen. Ibland blir det bra och ibland kan det bli väldigt fel. Men backträning med tung ryggsäck är det som kommer komplettera min löp- och cykelträning mest det kommande året.

Din militära bakgrund borde ha gett dig goda kunskaper om hur man klär sig, orienterar, vikten av vätska och mat mm men hög höjd och glaciär är de grejorna som guiden är kung på och som du antagligen inte har med dig tillräckligt av från din tid i svenska försvarsmakten.

MItt liv är värt många månadslöner för mej oavsett om man räknar studiebidrag eller Bill Gates lön som månadslön men därmed inte sagt att man dör om man går utan guide. Jag hade valt guide, dels för säkerheten och dels för det mervärdet som själva guidningen innebär i form av berättelser om området: geologi och biologi etc.

/Patrik, försiktigt general ;-)

 

[Christian Haarlem]

Nja, det var väl just det att det visade sig vara en ganska dyr livförsäkring (halv månadslön för mig som är deltid student) som fick mig att börja kolla upp med folk som skippat guide och klarat sig fint ändå. Nu är jag iofs uppväxt i skogen och gått i fjällen med ryggsäck sedan jag var 7 år och genomfört en del tuffa vinterövningar i det militära (fänrik i specialtrupp, eldledning spaning) men har all respekt för rekommendationen att ta guide om man inte är säker på sin förmåga att hantera lite besvärligare situationer.

Min uppfattning är att grundkonditionen är det som folk slås ut mest på, det är förbaskat jobbigt att gå med packning uppåt även på lägre höjder. Och blir man ruskigt trött blir man också lite dum i huvudet och kan agera inuitivt lättare om man inte logiskt och erfarenhetsmässigt kan identifiera symptomen. Ibland blir det bra och ibland kan det bli väldigt fel. Men backträning med tung ryggsäck är det som kommer komplettera min löp- och cykelträning mest det kommande året.

Jag håller helt med föregående talare om vikten av UIAGM-guide om man inte har den nödvändiga erfarenheten av högalpin miljö. Även om man (som också jag har) har erfarenhet av en viss natur, så är inte den riktigt tillämplig i en annan natur: det är helt olika risker man möter, som kräver helt olika kunskaper.

Sedan är det guld värt att ha en guide att "frossa" i den kunskap den personen har: jag är sedan dryga veckan precis hemkommen från två veckors alpinism med UCPA i Argentiére och den kunskap jag fått av flera långa samtal med guiderna ser jag som helt ovärderlig, utöver att det är intressant och roligt att höra om deras erfarenheter.

 

[Superjohan]

Toppen nåddes 080728!

Hej!
Ny pa utsidan o detta blir mitt forsta inlagg=). Ar och har blivit mkt intresserad av bergklattring/bestigning. Har tidigare vart o vandrat upe i Kiruna och pa Kebnekaise. Underbart dar uppe. Nu ar jag och mina vanner i nya zealand o vandrar, och gor alla mojliga slags aventyr. Ska till keb igen alltsa sommaren 08. Men ar aven valdigt sugen pa Mont Blanc. Forstar att jag inte har kunskaperna och erfarenheten till det berget. Men ar det ngn i detta forum som aven har funderingar pa det berget. Da skulle man kanske kunna haka pa. Men vad har ni for erfarenheter om det berget. Eller vad har ni for vetskap. Ni kanske har nagra tips o ge? Jag ar Ar ingen komplett galning som tror att jag kan bestiga vilket berg som helst i jeans precis.
Ventilera er och ge garna tips.
Hade gott dar ute =)

Hej!

Jag skriver en rad om hur jag gjorde när jag besteg MB i slutet av juli, kanske kan det inspirera någon...

Då jag inte var intresserad av att binda upp mig på flygtider så valde jag att köpa ett interrail-kort (tåg) för att kunna vara så flexibel som möjligt.
Resan började i Växjö kl.14 på fredagen den 25:e juli. Åkte via Köpenhamn - Hamburg-Frankfurt-Basel-Bern-Martigny-Le Fayet.
Anlände till Le Fayet kl.16.30 på lördagen och tog därifrån "Tramway" kl.17.20 upp till Örnnästet. Köpte en T&R för 25Euro.

Kom upp till Örnnästet en timme senare. Vagnen upp var ganska tom, det var jag och en grupp med Estländare som var på väg upp med sista turen.
När jag kom upp till Örnnästet klättrade jag upp på en klippa, stoppade mina civila prylar i en säck och gömde den där. Var tvungen att göra detta då förvaringsboxarna på stationen i Le Fayet är ur funktion sedan bytet av valuta till Euro.
Började sedan att traska från Örnnästet (2.400m) till Forester Hut några hundra meter upp. Det började regna och jag såg Estländarna slå upp sina tält ganska omgående. Jag fortsatte mot Forester och nådde den efter 45 minuter, ganska blöt.

Forester hut är en övergiven hytta som man kan nyttja om man vill. Den är uppförd med stenväggar och ett golv av trä. Inga faciliteter men perfekt om man vill leva närmare naturen istället för att lägga sig i en bemannad hytta. Klättrar du upp på kammen bakom hyttan har du en schyst utsikt över Chamonix-dalen och täckning med din Telia mob.

När jag nådde hyttan var det ett tiotal personer där av olika nationaliteter. Det var ryssar, bulgarer, holländare och lite andra. Det var bara att klämma in sig och fixa lite kvällskäk. Somnade sedan på golvet och sov "någorlunda" gott.
På söndagsmorgonen lämnade jag hyttan som första man vid 7-tiden. Påbörjade vandringen upp till Tete Rousse. Denna sträcka tar cirka två timmar och är i mitt tycke en "lagom" trekking. Nådde TR och gick runt och tittade lite och tog lite foton på omgivningarna. Tittade sedan på branten upp till Gouter-hyttan och förberedde mig för nästa etapp.

Först gick jag över glaciären fram till den beryktade "Grand Coloir". Denna vertikala ravin är nog den som skördar flest offer på vägen till toppen med sina fallande stenar och sitt förrädiska underlag. För att passera denna ravin ska du ha en säkerhetslina som är minst 3,5m lång. Jag hade en hemgjord sele bestående av ett rep med en karbinkrok som fungerade utmärkt. Jag passerade ravinen utan problem kl.9 på förmiddagen, och tänkte att alla stories om den passagen är överdrivna....men så är inte fallet.

Fortsatte sedan 600m upp till Gouter-hyttan. Denna sträcka bjuder på ett ruttet berg ända upp till hyttan och risken att få en sten i huvudet pga någon oförsiktig medklättrare är överhängande. Nådde sedan GH där jag började kolla om det fanns möjlighet att få en sängplats. Det var fullbokat men jag hörde att det skulle gå att sova på golvet i köket i värsta fall. Till slut så visade det sig att det fanns en säng över och den hyrde jag för 25Euro.

Vädret vid hyttan var väldigt skiftande. Under en timme så sken solen, det regnade, haglade, snöade och vi blev insvepta i dimma.
Jag skulle sova i Annexet och efter att jag packat om ryggsäcken så började de flesta krypa till kojs vid kl.20. Jag försökte sova, men det var svårt att andas - syret räckte inte till utan jag fick försöka att andas genom munnen.
Efter sammanlagt några timmars sömn så började de första röra på sig vid 01.45 på måndagsmorgonen. Det var inte lönt att försöka sova vidare utan jag gick upp och lagade till lite mat. Matlusten var helt borta och det gick inte att tvinga i sig någon mat då huvudet bultade och värkte.
Snurrade istället på mig kängorna, monterade stegjärnen, tände pannlampan och gav mig iväg uppför den första "snödrivan" som du klättrar över direkt när du lämnar hyttan. Där uppe på drivan finns det möjlighet att tälta för dem som vill. Jag ångrade att jag inte tog med tältet, tycker om när det är lite primitivt.

Första timmen upp mot toppen gick i kyla och snöblåst. Jag var glad att jag hade min "rånarluva" på mig, den värmde gott runt halsen. Strax innan solen gick upp så passerade jag Vallot-hyttan. Denna hytta är en "nödhytta" placerad mellan GH och toppen MB. Efter denna hytta så börjar de riktiga stigningarna. Du blir väldigt anfådd, upplever att syret inte räcker. Huvudet spränger och du pendlar mellan hunger och illamående. Men efter VH så börjar solen värma dig.
Du börjar få toppkänning och det börjar gå lite lättare efter att du varit nere på botten. Vyerna som breder ut sig är fantastiska och du får nu belöningen för all träning och planering. Plötsligt inser du att det är slut på stigningarna och du har nått TOPPEN! Känslan av att stå där, högst upp i väst-europa är - fantastisk!

Efter sedvanlig fotografering så bar det av nedför igen. Det går fortare nedför men inte så mycket som man kan tro. Jag försökte åka på regnstället ned för berget före VH, men då det lutade lite åt fel håll så höll jag på att hamna nere i Chamonix, 3.300 meter längre ned... men jag fick stopp på snurrandet genom att slå stegjärnen hårt i isen.

Efter VH så började snön bli rutten pga den starka solen. Jag hade gjort misstaget att inte skaffa "antiboots" till mina stegjärn, och nu fick jag betala priset. Sista biten ned till GH var plågsam pga att det blev klamp och den starka solen. Jag var tillbaka vid GH vid 14-tiden. Försökte äta men det gick inte. Träffade några Tyskar som bjöd på höjdsjukepiller, vilket hjälpte efter några timmar.

Jag samlade ihop mina prylar och fortsatte nedåt. När jag klättrade nedför berget mot Grand Coloir och TR så fick jag klart för mig varifrån Grand Coloir fått sitt dåliga rykte. Framåt dagen når solens strålar in i ravinen och stenblock lossnar från bergssidan. Detta blir en dödlig fara för de som ska korsa ravinen längre ned. När jag satt på en klippa 150 meter över platsen där man korsar ravinen såg jag hur en man föll vid övergången och kanade iväg nedåt. Larmet gick och ganska snart dök det upp en helikopter med ytbärgare som vinschade upp mannen och satte kurs mot sjukhuset. Senare hörde jag att han brutit båda handlederna. Han hade tur. Strax efter denna incident såg jag hur en barnfamilj passerade ravinen, stannade halvvägs och fyllde på vattenflaskorna - idioter!

När jag själv passerade ravinen så kan jag inte förneka att pulsen steg - en otrevlig passage på eftermiddagen när solen värmt upp berget. Otaliga gånger under nedstigning fick jag vråla "attention", då stenblock rasade ned mot dem som passerade ravinen.
Fortsatte efter Grand Coloir ned till Forester Hut där jag träffade tre av Estländarna igen. Vi var 8-9 stycken som sov där över natten och dagen efter följde jag med Estländarna ned till Chamonix. Därifrån tog vi tåget till Geneve där vi firade vår prestation med restaurang och nattklubbsbesök... Dagen efter tog jag tåget hem till Sverige många erfarenheter rikare....men en dröm fattigare.

Några konkreta tips:
-riktiga alpina solglasögon
-solkräm med hög skyddsfaktor
-en LÅNG isyxa
-antiboots till stegjärnen
-en hjälm som du har mellan TR och GH
-höjdsjukepiller
-underskatta inte dynamiken när man går i grupp. Jag gick ensam och det är en utmaning bara det.
-det ska starta en ny flyglinje mellan Arlanda - Geneve för 30Euro

/Johan, Högsby

 

[Magnus H]

Bra info...

Tack Johan, bra skrivet och grymt bra info.
Vad är antiboots?
//Magnus

 

[Superjohan]

Antiboots

Hej!
Antiboots är en "plasttunga" som sitter i stegjärnen och de hindrar snön från att fastna under kängorna. När snön kommer upp i plusgrader så klampar det och du får inget fäste.

Fler tips:
-att bestiga Kebnekaise via östra leden första veckan i juli är en väldigt bra erfarenhet inför MB. Du kan prova ut din utrustning och känna på vilkoren. Tre veckor senare, runt skiftet juli - augusti, erövrar man sedan MB. Tågresan hemifrån till Kiruna tog 24 timmar, till Le Fayet tog det 26 timmar.
-packa lätt. Försök att tänka igenom varje etapp och fundera på vad du behöver. På MB kan du köpa det du behöver i hyttorna om det skulle fattas något. 1,5 liter vatten kostar 50Skr.
-vädret. Studera väderrapporterna noga, jag använde följande sida: http://www.chamonix.com/page.php?page=86&r=tramway_du_mont-blanc&ling=en

Att kunna pricka en dag med fint väder är ofta avgörande. Jag studerade väderrapporterna väldigt noga och lyckades nå toppen den dagen jag planerat. De som försökte på tisdagen, dagen efter mig, kom bara till Vallot-hyttan där de drabbades av ett kraftig snöfall, fick avvakta till eftermiddagen och sedan vända nedåt igen...
Den natten/morgonen låg jag i Forester hut och hörde åskan dåna över bergen.

-kondition. Jag är ingen atlet, säkert en kondition runt medel. Men jag tränade genom att gå kuperade leder runt hemorten med 20-22kg i ryggsäcken. Går du på plan mark så är denna vikt "ingenting", men när det börjar gå uppför...
-Jag har ett par storskor passande strl 42-43, stegjärn utan antiboots samt en kort isyxa, "Rambo 2", till salu om någon är intresserad.. Pris:1.800:- för allt.
-Galtiers. Jag hittade svenska armens snölås på ett Ö&B. 69:- och de fungerade utmärkt och vägde väldigt lite. När jag kom tillbaka till GH skar jag bort dem med kniven och slängde dem. Enkelt.

M.v.h, Johan
.

 

[Magnus H]

Jepp

Okej, då är jag med. Vet vad det är men kände inte till benämningen. Ska försöka rycka med några kompisar vid tillfälle. Lägger nog in några reservdagar för att pricka in rätt väder och börjar nog gå redan från Les Houches. Sover nog två nätter i tält vid Gouter hyttan för att kunna passera Grand Coloir på morgonen även när vi går ner. Okej, träning vid Östra leden alltså, då kan man pröva kammen till nordtoppen i samma veva, låter bra.
//Magnus

 

[desmo79]

Jag har läst lite i tråden, både innan och efter jag besteg MB i sommras med min flickvän. Vi började en vecka i Argentiere med en kurs i alpinismmed UCPA. Så vi var väl ganska väl acklimatiserade efter den veckan (var både på glaciären vid Aig di Midi, och topptur till Aig de Tour).
Vi gick från tåget/spårvagnen till Gautier på en 5-6 timmar skulle jag tro. Det hade dock fallit en hel del nysnö under dagen så det var ganska hårt upp till Rousse.
Toppdagen blev ganska tung då det hade snöat en hel del. Vi kom iväg tidigt men la oss i "kön" upp då vi inte är vidare duktiga på navigering.
Sista biten upp vart ganska tung då det var nysnö till knäna eller mer på vägen upp. Vi spårade dock inte.
Sedan gick vi hela vägen ner på samma dag.

Tjejen har med guide gjort turer tidigare. Detta var min första alpina tur (förutom den med UCPA).
Jag tränar lite grann.
Tjejen tränar inte alls pga löparknä.
Vi hade vanliga låga vandringskängor, inga storskor. Dock stegjärn.
Ändå gick det bra. Vi led inte av höjden. Däremot var det lite kallt.
Tycker inte att man ska knyta in sig i vajern när man ska passera stenfallet. Är man två.. gå inbundna och fort. Vad händer om du tappar fotfästet där? Du blir hängande i en vajer du inte når om du faller. Du kommer exponeras för stenras. Är man ensam kan det kanske vara ide att koppla in sig för att inte kana ner. Tyckte dock inte passagen var jobbig.
Kanske postar en längre berättelse en annan gång.

 

[Cremytos]

Tänkte bara passa på att säga det blir en expedition 5-12 juli 2009. För den som är intresserad men kanske ensam, eller om det är några som tycker det kan vara skönt att vara fler som håller ihop på vägen upp. Skicka mig ett meddelande så kan ni få mer info.

 

[nsidirop]

Precis som skrivits i tidigare inlägg är guide att rekommendera om man inte gjort alpina bestigningar tidigare. Acklimatisera er minst 2-3 dagar på 3000m höjd. Det är jobbigt att gå på höjd, utan acklimatisering är det farligt. Att navigera i dåligt väder där uppe kan vara omöjligt. Grand Couloir skall inte underskattas, vägen upp till Gouter är en tuff 2-timmars klättring som rankas PD+ (resten av leden är PD) och går ni i mörker är det inte helt lätt att hitta. Håll er på ryggen annars riskerar ni att få stenbumlingar över er. När ni korsar Couloiren gå fort men koncentrerat, inknutna och bär hjälm, jag skulle inte heller använda vajern, korsa på morgonen då solen inte ligger på. När ni kommer till Gouter räkna med en fullsmockad hytta, ta med er varm dricka i termos för det kan blåsa jävligt kallt speciellt efter Gouter. När ni når Valot hyttan skulle jag tipsa om att inte gå in där om ni inte absolut måste, när jag var där luktade det skit, jag blev faktiskt mer illamående och tvingades vända efter att ha spytt (fast vi hade inte nått toppen den dagen ändå eftersom det var 100-120km/h i byarna). Så fort jag kom utanför hyttan mådde jag bättre igen. Den absolut farligaste biten är vägen ner för Couloiren speciellt om ni är trötta och gör allt på samma dag. Bättre då som Magnus H föreslår att ta en extra vilodag om möjligt vid Gouter och gå ner till Tete Rouse utvilade. Om ni ändå väljer att göra allt samma dag bör ni starta tidigt på natten för att hinna ner för Couloiren innan eftermiddagssolen. Lycka till!

 

[jenz]

Blanc utan guide augusti 2008

Jag var på mt blanc i augusti i somras och körde normalrutten med en snubbe som heter Ola som jag kom i kontakt med här på utsidan. Vi gick utan guide och det gick bra för vi hade hyfsat bra väder.

Men om man går utan guide och det blir dåligt väder kan det gå illa tror jag. Jag hade knappt någon klättringserfarenhet alls (hade "bara" bestigit elbrus 2 månader tidigare så jag kunde lite basic glaciär och höghöjdsgrejer) men Ola hade koll på klättringen så det var tur.
Jag trodde det bara var att traska upp ungefär, men det var en del klättring från tete rousse hyttan till gouterhyttan, det blev jobbigt eftersom det var kolsvart ute och jag hade en klumpig rätt tung ryggsäck, orutinerat.
Ravinen kopplade vi in oss på vajern uppvägen, men på nervägen körde jag utan, det var många som fastnade mitt i ravinen eftersom dom hade för kort rep (vajern hänger kanske 4m ovanför marken som mest) och man vill inte stå och lalla där när man sett alla stenar flyga förbi , dock var det lugnt på natten- eftersom det inte är en massa nissar ovanför som sparkar ner stenar ovanför en.

Iaf vi hörde att vädret skulle vara sämre på torsdagen, så vi bestämde oss att försöka ta toppen på onsdagen istället för torsdagen. Ingen riktig acklimatisering direkt men vi klarade oss utan att må dåligt av höjden, även om det tog väldigt lång tid till toppen (zombietempo).
Vi körde så här:
Tisdag morgon Lift till tåget som går till 2200m->vi når Tete Rousse cirka 13:00
Ons 02:00 Börjar röra oss från teterousse, massa pannlampor på bergetsåg kul ut
Ons 07:00: Goutierhyttan, här var jag trött! Rör oss från gouterhyttan mot toppen
Ons 13:00: Mt Blanc 4808m , sikt: cirka 10 meter, snöfall och blåsigt. Vi träffade två danskar på toppen, även 3 norrmänn var där, dock inga finnar. dom kanske fastna bastun

Sen gick vi ner och sov i gouterhyttan (först sov vi på frukostborden, sen när folk börjar röra sig vid 02-tiden så kan man ta en säng att sova i, om man inte har lyckats bokat)

På torsdag morgon rörde vi oss ner från gouterhyttan till tåget på 2200 meter.. det började snöregna och blåsa rejält ca 20 minuter innan vi skulle korsa ravinen den här gången så man såg en hel del stenar studsa ner...blött kallt och jävligt blev det iaf snabbt (hjälm är väldigt rekommenderat)

Så ja det går att gå utan guide även om man aldrig varit där, men eftersom vädret kan skifta så mycket så är det lite riskabelt, och man måste ha någon som är hyfsad klättrare iaf och alla i gruppen borde vara i bra form. Sen måste man kunna känna igen symtomen på höjdsjuka och ha bra koll på vad man behöver utrusta sig med. Det är mycket lös sten så man får tänka på det, när det hade regnat blev det halt.

Så från parkeringen i les houches 1000m till toppen av mt blanc tog det strax under 30 timmar. Dock fuskade vi upp till 2200m men tiden var knapp.. blev rätt dåligt väder på torsdagen visade det sig.

Lite kul iaf att följa spåren utan att veta riktigt om man var på rätt väg, innan vi kom upp över "platån" som ligger några hundra höjdmeter ovanför gouterhyttan så frågade vi en fransman som var på väg ner: -Where is the summit? , han garva lite och sa att först måste ni över platån, sen kommer ni se. Man börjar ju undra om man gått fel nånstans när man går i flera timmar och inte ser toppen. När man kommer upp på platån (ca 4300möh?)och kan se toppen av mont blanc (som man inte kan se fram till dess) det var riktigt fint.. men samtidigt insåg man att det var minst lika långt kvar, och då hade man segat sig upp kanske 1000-1200 höjdmeter totalt från tete rousse.. det är en bit att gå, men vägen ner känns alltid så mycket längre.

Jag kanske skrivit en massa självklarheter men jag är nybörjare på det här med att glida runt i berg så.. tror iaf att någon i gruppen måste ha erfarenhet av hög höjd och varit med om folk som drabbats av höjdsjuka (en del blev det på elbrus när jag var där). Jag blir lite trögtänkt på hög höjd lite då o då, t.ex. om jag börjar frysa om händerna så kan jag gå och fundera i flera minuter innan jag byter handskar. Men jag klarar mig rätt bra på höjd verkar det som, mådde bättre än nånsin på toppen av elbrus och på mont blanc mådde jag bra men jag var väldigt trött bara.

Dock har jag aldrig blivit tvingad att hjälpa någon i nöd på hög höjd, så jag vet inte hur jag skulle reagera. Det är väl det bästa med att om man har en guide, att man har någon som kan hjälpa ifall det behövs, medan en som aldrig varit över 3000 meter tidigare kanske bara sätter sig ner och sjunger barnsånger eller nåt...

Hoppas jag skrivit nåt av värde och glöm inte alpförsäkring det är billigt, jag hade en club alpin francais försäkring sen tidigare och den gav mig ca 10euro rabatt/natt på tete rousse hyttan och goutier hyttan.

(Såg nu att jag skrev i den här tråden tidigare i somras innan jag åkte, lite kul)
/// Jens

 

[Cremytos]

Så från parkeringen i les houches 1000m till toppen av mt blanc tog det strax under 30 timmar. Dock fuskade vi upp till 2200m men tiden var knapp.. blev rätt dåligt väder på torsdagen visade det sig.

Även om man kör utan guide så kanske man (om man gjort sin research innan) ändå inser att den planeringen inte riktigt var optimal va?