Jo det kan jag väl göra... ska iväg snart sa jag fattar mig relativt kort.
Som sagt i första inlägget är jag en nybörjar inom "sporten". Är rätt van vid fysisk ansträngning, dock, och gillar att ta saker i egna händer.
Tog taget ner till geneves flygplats natten till den 9e augusti (bor i tyskland sa det är det enklaste och billigaste alternativet). Därifran tog jag en shuttle-bus till Les Arolles-campingen i Chamonix, där jag bodde de dagar jag inte var i bergen. Dagen efter startade den 2-dagarskurs jag hade bokat. Jag, guiden, tva schweizare och en britt körde iväg till Le Tour, varifran vi tog liften upp till Col de Balme. Därifran gick vi ca tva timmar tills vi kom fram till Glacier du Tour. Här drog vi fram stegjärnen och började öva pa korrekt glaciärteknik, pa allt fran plan is till i princip vertikal. Det var lite mer tekniskt än vad jag hade väntat mig (vid ett moment skulle vi t.ex. klättra upp en bit pa en närmast vertikal vägg, traversa i sidled en bit, och sedan vända oss 180 grader och stega ner med backen i ryggen pa ca 70 graders lutning... föll ett antal ganger innan det satt). Vi lärde oss även att ga i replag, kamraträddning, och self-arrest.
Natten spenderades i Albert 1er hyttan, och jag räknade det som min första acklimatiserings-natt. Morgonen efter besteg vi Tete Blanche, och gick sedan tillbaka till liften och akte hem. Tillbringade som sagt den följande natten pa campingen i Chamonix, och akte dagen efter buss till Les Houches för att ta linbanan upp till Prarion (Bellevue-liften var stängd pa grund av brand i en restaurang som lag under kabeln). Hoppade pa Tramwayen i Col de Voza till Nid D'Aigle, och gick upp till Tete Rousse i en stöt (vissa övernattar vid Baraque Forestière av nagon anledning). Funderade ett tag pa om jag skulle försöka pa toppen redan nästa morgon, men mina nya skor hade gett mig lite problem med en svullen ankel, och med min bristfälliga acklimatisering i tanke bestämde jag mig för att stanna vid Tete Rousse en dag för att vila upp mig. Dessutom brukar jag fa ont i knäna av att ga nerat för mycket, och jag hade börjat känna av det lite efter Tete Blanche. Tänkte egentligen ta en tur upp till Agiulle du Gouter eller kanske till och med Dome du Gouter under vilodagen, men jag ville inte riskera att sabba fötterna och knäna ytterligare.
Ett tips till er som vill tälta vid Tete Rousse: placera tältet langt fran toaletten... Ingen rolig doft. Kvällen innan avfärd anlände ett gäng glada ryssar (tror jag) som tyckte att det var en bra idé att sitta väldigt nära mitt tält och föra oväsen till elva pa kvällen, sa jag fick nog bara 1-1,5 timmars sömn innan det var dags att försöka trycka i sig lite frukost och ge sig av.
Jag hade väntat mig ett stadigt flöde av bestigare fran campet vid den här tiden (ett pa morgonen), eftersom jag läst att det var den vanligaste starttiden fran Tete Rousse. När jag satte iväg var det dock bara ett annat lag i sikte, halvvägs upp Aguile du Gouter. Angrade bittert att jag inte rekat vägen upp dagen innan, men gjorde mitt bästa för att hitta vägen upp i mörkret själv. I och med att det var mitt i natten var det inte mycket stenfall i Culouiren, sa det var bara att traska över. Leden upp efter Culouiren var relativt lätt att hitta till en början (röda prickar pa stenarna och en upptrampad stig), men efter nagon timme tappade jag sparet och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Vid det här laget var de som startat innan mig redan uppe vid hyttan ovan, och det närmaste laget efter mig hade precis startat fran lägret som man kunde se langt där nere. Man är inte sa kaxig när man är vilse helt ensam mitt pa den brantaste biten av berget... Hur som helst satte jag mig ner för att vila en stund och drog fram min guidebok (http://www.amazon.co.uk/Mont-Blanc-4810m-Routes-Summit/dp/2918824038, rekommenderas skarpt) för att hitta rätt väg. Hade givetvis läst den innan men sömnbrist är inte det bästa för minnet. Läste att det enklaste sättet att hitta rätt väg är att följa skrapmärken fran stegjärn. Slog en blick bakom mig och sag att stenen jag satt pa var täckt av skrapmärken. Ställde mig upp och sag en stor röd fläck i ansiktshöjd. Kännde mig rätt korkad, och fortsatte uppat.
Nära toppen blev jag omklättrad av ett gäng hurtiga norrmänn (de jag hade sett lämna lägret en stund tidigare, de höll rätt bra fart), som jag senare gick om igen vid Dome du Gouter. Vägen till Abri Vallot var ganska odramatisk, bara att sätta blicken i backen och trampa pa i mörkret. Tog en liten paus vid Vallot för att kolla in hyttan, äta lite, ta pa mig lite varmare kläder, och ga pa toaletten (tips nummer tva: se till att göra nummer tva innan du börjar ga. Jag behövde lyckligtvis bara kissa, men jag hyser stor sympati för den som maste placera sina skinkor pa den toaletten...). Det var en del folk som sov inne i skjulet, trots att man egentligen inte far.
När jag kom ut igen höll solen pa att ga upp. Stegade iväg mot "Bossarna", och nu började man verkligen känna av den tunna luften. Hade inga höjdsjukesymptom förutom att det var svart att fa nog med luft. I varje uppförsbacke fran Aguille du Gouter och framat flämtade jag konstant likt en överhettad hund. Vägen upp till toppen var inte heller särskilt dramatisk, men väldigt väldigt jobbig. Troligtvis hade det varit mycket lättare om jag acklimatiserat bättre. Ett par timmar senare stod jag pa toppen helt själv, tog nagra bilder, och började ga ner igen. Mötte saklart ett par lag vid den allra smalaste biten av kammen precis innan toppen, och var tvungen att sätta mig ner och krypa at sidan för att de skulle kunna komma förbi. Lite läskigt. Pa vägen ner för efter Refuge du Gouter sag jag i dagsljuset att min oro för att ga vilse var ganska obefogad. Pa ryggen man följer pa vägen upp (längs Grand Culouir) kan man i princip ga vart man vill, sa länge man stannar pa ryggen. Det är svart att ga helt fel.
Nere vid Culouiren sag jag ett gäng britter med en skotsk guide som jag hade sett vid Albert 1er ett par dagar tidigare. De gjorde sig redo att repa upp sig i stalvajern som är spännd över Culouiren, trots att det knappt var nagon snö i rännan och att vajern satt flera meter över marken pa det högsta stället. Jag funderade pa att säga till dem att det nog inte var en särskilt bra idé, men insag att en ~50-arig erfaren guide inte hade brytt sig särskilt mycket om min asikt, och sprang före dem över rännan. Självklart var deras rep för kort och de fick stanna mitt i bowlingbanan i flera minuter för att haka av sig. De hade dock tur och klarade sig oskadda.
Kom tillbaka till tältet vid halv tva ungefär, kokade lite vatten, at lite, packade ihop mina saker, ringde anhöriga, och satte av ner till Nid D'Aigle igen. Kom ner vid fyra-tiden och lyckades boka in mig pa nästa tag trots att det egentligen var fullt. Hade bara biljett till Col de Voza, men eftersom jag visste att linbanan redan var stängd plankade jag resten av biten hela vägen ner till Le Fayet, och tog taget till Chamonix därifran. Kom tillbaka till campingen runt 21.
Blev visst lite längre än väntat, det här. Naja.
