Det finns förvisso exempel på reservatsbildningar som i väldigt liten omfattning eller inte alls innebär några restriktioner för skogsbruket, men där markägaren har varit delaktig i processen och där restriktioner istället drabbat friluftslivet - och där det är lätt att misstänka att reservatet kommit till genom särintressen där även markägaren varit representerad.
Markägaren kan vidare vara förvaltare av reservatet, och därmed också den som bestämmer över vilka dispenser från restriktionerna som ska beviljas.
När staten vill bygga en väg över någons villatomt, mark osv så är det också så att ersättningen till ägaren kan bli rätt klen. Riktigt trist är det i områden där nya alternativ för järnväg eller motorväg utreds under decennier, och när till sist ett beslut tas, innebär det att för de fastighetsägare som förvärvat under tiden då utredningar pågått så blir ersättningen betydligt lägre eftersom dessa köpt fastigheten, medvetna om risken för inlösen.
Detta sänker priserna på fastigheter under hela utredningstiden, och det utgår bara "full" kompensation för de som efter ett beslut råkar illa ut, och om de har varit ägare sedan tiden före utredningens början. De som sålt till lägre pris under tiden, får inget. Fast å andra sidan finns det ju de som köpt till lägre pris, och i slutändan inte alls drabbas av det slutgiltiga beslutet om ev bygge.
Livet ÄR inte rättvist, och när staten vill göra nåt så har det alltid varit så att enskilda har fått anpassa sig. Faktum är å andra sidan att det är genom statens försorg som marken från början har blivit privat!