Min hunger blev bara värre och värre under mina fem dagars svält, längre än så har jag inte vågat köra av rädslan att tappa alla mina resterande kilo, vilka jag har kämpat hårt för att erövra...Det kan vara så att det bara var hos mig som hungerkänslan försvann...
Kramperna kom efter sju/åtta dagars ganska så hög aktivitet i försommarvärme. Själva saltbristen fick jag nog tidigare men gav sig inte uttryck förrän dag 7-8. Det hela kanske inte är så relevant under fem dagar.
De flesta får kramper om man svettas (eller kräks) mycket och sen bara återställer vätskeförlusten med vatten utan att äta något eller salta vattnet. Har själv fått dylika kramper på bara fem timmar men av samma anledning, och då hade jag ätit bra med salt innan. Men det var löpning, inte riktigt ett relevant överlevnadsscenario.
Stensöta som jag såg någon nämna tror jag tyvärr inte är värd någonting, t o m den söta smaken är bara ett sötningsämne och inte riktigt socker. Som sagt är djur och fisk salta, blod är salt (men attans vad svårt att få tag på djur/fisk ute). Jag tror det första man ska göra är att undvika svettning så långt det är möjligt.