1kg mat för överlevnad?

[wolfheat]

Visst blir det konstlat när man har vissa förutsättningar. Det är ju omöjligt att veta hur det verkligen kommer att bli i en sådan situation och vilka förnödenheter man kommer ha tillgång till. Därför tycker jag att det kan vara bra att diskutera flera aspekter och scenarion för att få en bredare grund att bygga sitt handlande efter. 1kg var en synvinkel, för att få en uppfattning om olika personers prioriteringar. Kanske tog jag upp detta i fel forum.

Någon "överlevnad" på riktigt, dvs uthållig och egenhändig anskaffning av all näring, värme och skydd, inkl all tillverkning av alla därtill behövliga hjäpmedel, klarar vi ju inte som ensamma individer på våra breddgrader. Det är vi inte gjorda för heller.

Jag tror nog att det är möjligt. Jag vill kunna klara mig så länge som möjligt iaf om det skulle behövas.

 

[TROY GARNER]

Då skall du satsa på socker,salt och matolja och viss sista halmstrået käk i form av energybars.
Möjligtvis en burk multivitaminer.

Råvara till mat finns där ute - skall du satsa all vikt på överlevnad över kortare tid (som en månad)
så är energybars kanske hållbar.

Ett förråd som längst upp ger dig möjlighet för mycket längre tid men kräver att du jagar/fiskar/plockar upp huvudmaten.

 

[-Patric-]

Men herregud vilka angrepp. Frågan är helt hypotetisk.

Jag är själv en främjare av allemansrätten och tycker det är mycket viktigt att den bevaras.

Förutsättningen var ju att man fick sätta snaror fiska fånga djur etc. Vilket scenario som föregår detta är av mindre intresse. Tredje världskrig, postapokalyps etc. Du tvingas iaf bege dig ut i skogen och behöver vistas där i flera veckor och klara dig på det skogen har att ge. Om man någon gång ställs inför en situation där det gäller överlevnad så skulle iaf jag hellre välja att snara ett stackars djur för att hålla mig själv levande. .

men skriv det då så att det tydligt framgår.. det ger en mycket bättre bas för samtal.. du ska veta hur många som tror att dom kan ge sig ut och göra vad dom vill i skogarna.

Frågan är ställd i sektionen för överlevnad, inte i "friluftsliv" eller "vilken fjällrävenjacka är bäst". Överlevnad per definition handlar väl om att leva före att dö. I stort sett alla diskussioner i denna sektion är därför hypotetiska, då sannolikheten att någon skulle hamna i en sådan situation är tämligen liten. Jag tycker det finns en vits med frågor trots att de är hypotetiska.
.

jag håller själv på med överlevnadstekniker, har aldrig behövt snara, ta ner träd eller dylikt. det är inget svårt att vara intresserad och att syssla med överlevnadstekniker utan att olovligen sätta upp fällor med mera. så, jag tycker fortfarande att markeringen är relevant i den här tråden. sedan tycker jag väl att överlevnad är ett olyckligt valt namn, det finns bättre.. vill du ställ hypotetisk frågor så skriv att dom är detta..

som svar på din hypotetiska fråga: en bekant till mig skulle gör en 3 veckors vandring i sibirien tillsammans med 2 mansi jägare, det varje man bar med sig var, vodka, potatis och vapen.. resten fixade man ute, dom fiskade, jagade och plockade örter, rötter och bär.. tydligen så levde dom som kungar. för dom blev det ingen överlevnad, dom levde så.. alltid..

 

[joru]

Jag uttryckte mig ju inte så glasklart - den där "skeden" betecknade litet skämtsamt den lilla omställningsmängd, som vissa människor tycks behöva, innan ketogenesen i levern kommit igång. Därför skrev jag också "för de första dagarna". Ketonproduktionen ökar ju i takt med att leverglykogenet minskar, och själv verkar jag inte ens behöva den dät matskeden .

Vi är alla olika, och i en annan tråd berättade jag nyss om kompisar som svimmade, om de inte fick mat varannan timme, medan andra oberört "glömde" äta hela dagen. Det gäller väl att lära känna just sin egen kropp innan man utsätter sig för konstiga experiment bortom "point of no return".
Men ur ett evolutionshistoriskt perspektiv framstår IMHO farhågorna för genomsnittsindividens förmåga att tåla svält som överdrivna. Vad skulle annars vitsen vara med att lägga på sig fettdepåer? Utan förmågan till omställning av ämnesomsättningern för att klara perioder av svält skulle vår art antagligen ha dött ut för länge sedan.

Ok, då förstår jag bättre hur du menade. Och visst tål vi svält, håller helt med. Min fundering i början av tråden bygger på tanken att nervsystemet kräver glukos, och får vi inte födoämnen som ger oss den dagliga dosen så bryter kroppen ner muskulaturen för att den vägen få fram glukos.

Därav min slutsats, att kolhydrat blir viktigast att ta med, givet förutsättningen med 1kg och flera veckor. Fett har vi på kroppen, och genom att prioritera kolhydrat borde muskelnedbrytningen bli lägre...

Fast 1 kg räcker ju ändå inte långt om vi talar om veckor, man hinner nog bli rätt slimmad ...

//J

 

[joanna]

(...) Min fundering i början av tråden bygger på tanken att nervsystemet kräver glukos, och får vi inte födoämnen som ger oss den dagliga dosen så bryter kroppen ner muskulaturen för att den vägen få fram glukos.

Därav min slutsats, att kolhydrat blir viktigast att ta med, givet förutsättningen med 1kg och flera veckor. Fett har vi på kroppen, och genom att prioritera kolhydrat borde muskelnedbrytningen bli lägre...

Fast 1 kg räcker ju ändå inte långt om vi talar om veckor, man hinner nog bli rätt slimmad ...
//J

Slimmad blir man nog hur man än bär sig åt, åtminstone om man inte är den där sibiriska jägaren som Patric skiver om... . Det råder litet delade meningar om hur många kalorier per dag som går att utvinna ur fettdepåerna utan att kroppen också börjar bryta ner muskelmassa, men det finns en övre gräns, även om man försöker täcka upp för allt proteinbehov.

1 kg kolhydrater ger i bästa fall 285 kcal/dag, räknat på två veckor. Vad jag fattar kan muskelnedbrytningen snarast bli störrre i det läget, eftersom du inte tillför något protein, samtidigt som sockertillförseln (och därmed upprätthållandet av en viss insulinnivå i blodet) kanske t o m fördröjer ketogenesen. Kroppen bryter ner musklerna både av proteinbrist och till "bränsle" (du får inte heller i dig essentiella fettsyror, men detta är ett mer långsiktigt problem).

Därav min (lätt ironiska) satsning på den där nötpåsen (ca 450 kcal/dag), som skulle täcka mitt proteinbehov och i övrigt mest bestå av (nyttigt, se ovan) fett.

Ovanstående skrivs efter koll med en mig mycket närstående doktor , men stämmer också väl med min subjektiva upplevelse. Har jag ont om mat, är det rena katastrofen med små duttar av kolhydrater, som bara gör mig hungrigare i längden.

 

[joanna]

(...) en bekant till mig skulle gör en 3 veckors vandring i sibirien tillsammans med 2 mansi jägare, det varje man bar med sig var, vodka, potatis och vapen.. resten fixade man ute, dom fiskade, jagade och plockade örter, rötter och bär.. tydligen så levde dom som kungar. för dom blev det ingen överlevnad, dom levde så.. alltid..

Detta visar väl återigen på det föga meningsfulla i frågeställningen.
Vore jag lika bra på att jaga, fiska och samla som sibirierna och befann mig i en för mig på samma sätt förtrogen och obegränsad natur, skulle jag ju knappt behöva ta med något alls utom möjligen salt, matfett och lite c-vitamin. Potatis är mycket riktigt en bra källa, lök än bättre, men jag tror inte det handlade om ett ynka kilo .

Min gamle far överlevde de sista två månaderna av andra världskriget i en underjordisk gömma, fylld med potatis, matolja och lök.

Efter någon sorts samhällssammanbrott skulle jag antagligen överleva lättare på detta samhälles soptippar, än "i skogen". Såvida inte även de var kontaminerade av gifter eller strålning.

 

[joru]

Slimmad blir man nog hur man än bär sig åt, åtminstone om man inte är den där sibiriska jägaren som Patric skiver om... . Det råder litet delade meningar om hur många kalorier per dag som går att utvinna ur fettdepåerna utan att kroppen också börjar bryta ner muskelmassa, men det finns en övre gräns, även om man försöker täcka upp för allt proteinbehov.

1 kg kolhydrater ger i bästa fall 285 kcal/dag, räknat på två veckor. Vad jag fattar kan muskelnedbrytningen snarast bli störrre i det läget, eftersom du inte tillför något protein, samtidigt som sockertillförseln (och därmed upprätthållandet av en viss insulinnivå i blodet) kanske t o m fördröjer ketogenesen. Kroppen bryter ner musklerna både av proteinbrist och till "bränsle" (du får inte heller i dig essentiella fettsyror, men detta är ett mer långsiktigt problem).

Därav min (lätt ironiska) satsning på den där nötpåsen (ca 450 kcal/dag), som skulle täcka mitt proteinbehov och i övrigt mest bestå av (nyttigt, se ovan) fett.

Ovanstående skrivs efter koll med en mig mycket närstående doktor , men stämmer också väl med min subjektiva upplevelse. Har jag ont om mat, är det rena katastrofen med små duttar av kolhydrater, som bara gör mig hungrigare i längden.

Ja, 1 kg är naturligtvis för lite. Det är möjligt att modernare rön säger nåt annat, jag fick lära mig att det är konstruktivt att få i mig de 500 för nervsystemet. Eftersom 1 kg är på tok för lite, får man försöka på annat sätt. Växtföda kan vara ett alternativ i vissa biotoper, i andra är det stört omöjligt. Medförd kolhydrat blir då ett komplement som tar slut...om man inte är med Patrics sibirier...

När det gäller smådutta, så spelar det mindre roll för mig. Är jag i rörelse, aktiv, så känner jag mig sällan hungrig...är jag hungrig fast jag inte är stilla, då hjälper bara att äta mig mätt tyvärr. All föda är då bra föda ...

...föredrar tvm ...

//J

 

[Prankster]

Om det nu var ett krigsscenario som det skulle handla om så skulle jag ge fan i skogen, men om jag i detta scenario mot förmodan skulle ge mig ut i skogen så hade jag garanterat gjort likadant som Sibirierna. Minst en schysst pang på ryggen, potatis o brännvin. Låter väldigt sunt tycker jag.

 

[Cremytos]

Jag är också inne på jorus linje i detta. Frågan är vad doktorn har fått för fråga för ja, 285 kcal kolhydrater är för lite. Viktigt att poängtera att de skall förbrukas i en i alla fall dubblad takt tills de är slut och sedan får man vara utan helt enkelt.

 

[Crimper]

Lämna kolhydraterna hemma. Hjärnans glukosbehov tillgodoses alldeles utmärkt ändå. Släpar då hellre på något riktigt fett och saltat kött eller liknande.

Handlar det om två veckor så är maten inte av jättestor betydelse just för överlevnaden. Dock kan det för välmåendet vara trevligt med intag av föda men att hålla sig under någon form av ketogen gräns, kanske 700-800 kcal per dag, är säkert bekvämare än att peta i sig aningen mer än så. Att hoppa i och ur ketos är obekvämt som tusan för vissa.

Visst kommer vikten gå ned och med den en hel del muskler men oavsett vad kilot består av så kommer detta att hända.

Är det fri tillgång till vatten? Och hur är denna vattenkvalitet?

 

[-Patric-]

i andra är det stört omöjligt. Medförd kolhydrat blir då ett komplement som tar slut...om man inte är med Patrics sibirier...
//J

lite utfyllnad av historien.. min bekanta möter upp de här mansi jägarna som helt sonika tömmer de två svenskarnas ryggsäckar på hotellet och fyller ryggsäckarna med vodka och potatis.. vars 5 kg tror jag.. hela historien är skitrolig men den orkar jag inte dra här..

 

[joanna]

Lämna kolhydraterna hemma. Hjärnans glukosbehov tillgodoses alldeles utmärkt ändå. Släpar då hellre på något riktigt fett och saltat kött eller liknande.

Handlar det om två veckor så är maten inte av jättestor betydelse just för överlevnaden. Dock kan det för välmåendet vara trevligt med intag av föda men att hålla sig under någon form av ketogen gräns, kanske 700-800 kcal per dag, är säkert bekvämare än att peta i sig aningen mer än så. Att hoppa i och ur ketos är obekvämt som tusan för vissa.

Visst kommer vikten gå ned och med den en hel del muskler men oavsett vad kilot består av så kommer detta att hända.

Tack! Precis vad jag var ute efter att försöka beskriva, men jag skall då alltid krångla till det så förb...