Vintertur!

Topptur, snöbivack, och köldskador! Fjäll- och äventyrsledarna ger sig ut på en femdagars vintertur på fjället.


Vem kunde tro att det var så lätt att få köldskador, eller att snö kan vara så svår att gräva i. Eller så härligt att kämpa sig upp ur sovsäcken i minus 20 grader för att gå upp för ett berg och sedan åka skidor ner för det. Det är bara några av många saker vi lärt oss under en vecka på fjället.


Att läsa till Fjäll-Äventyrsledare på Älvdalens utbildningscentrum är otroligt roligt och man får lära sig mycket. Tredje veckan i januari begav sig klassen ut på den tuffaste turen hitils. Trots att väderprognosen visade att det inte skulle bli varmare än -15 och ner mot -25 grader, var det ingen som tvekade på att ge sig ut i kylan.

Efter några dagars packning och förberedande rullade vi äntligen iväg mot Grövelsjöns fjällstation, där vi hade ett kort studiebesök. Vi fick veta lite om histioren bakom den gamla och charmiga stationen samt om hur de arbetar där. Har ni möjlighet så tycker jag att ni ska åka dit på ett besök. Vi rullade vidare in i Norge, där vi parkerade bussarna och började packa ner utrustningen i pulkorna och valla turskidorna. När alla var klara stötte vi på det första problemet. Erik "Bamse" Persson råkade mycket oturligt nog skära sig i handen. Med hjälp av bl.a. vår nyutexaminerade skidpatrullör Jacob Bolldén och hans sjukvårdskunnande konstaterades det att såret skulle behöva sys. Beslut togs att Bamse och Maria Olsson fick åka och få såret sytt och möta upp oss andra dagen efter.

Då var vi på väg, utan mobiltäckning och bort från alla vardagliga bekvämligheter. Vi hann inte långt innan skymningen kom. Tälten slogs upp och det blev ett mysigt läger. Vi lagade mat därefter kröp vi mätta och glada ner i sovsäckarna och somnade gott.

Då var vi på väg.

Alla sov gott och var glada och pigga på morgonen. Idag var det dags att hitta en bra snödriva att gräva bivacker i. Vi skidade in i en bäckravin där det fanns fina drivor. Nu slår kylan till och Anna Lundh har ingen känsel i fötterna. Jag och Bamse får lov att värma hennes fötter genom att stoppa in dom under tröjorna, mot magen. Vi får igång hennes fötter och bivackbyggandet tar fart. Att snö kan vara så hård! Men vi gav inte upp för det. Efter närmare sju, åtta timmars grävande fick vi tända några ljus och krypa ner i sovsäckarna.

Man sover gott i en bivack.

"Det goda värdskapet" har stor vikt i vår utbildning. Att vara ledare med ett gott värdskap är mycket viktigt. Elin Andersson får högsta betyg i ämnet efter att ha väckt oss alla och delat ut en liten chokladbit till var och en. Morgan Marklund och Bamse har problem med fötterna, de är kalla och nedkylda. De hjälper varanda att värma fötterna för att kunna fortsätta. När alla fått i sig frukost och lägret blivit ihoppackat ger vi oss iväg igen. Skidteknik och utförsåkning med pulkor blev dagens första utmaning.

Utförsåkning pulkor.

Kylan gör sig påmind igen jag har svårt att hålla händerna varma under övningarna. Men får upp värmen igen när vi skidat på ett tag. Det är flera stycken av oss som har börjat få kalla fötter. Vi tar oss tillbaka till bilarna för att åka till ett nytt område att göra toppturer i. Jag frågade Amanda Malis hur hennes fötter kändes. Hon svarade då att dom var kalla men att de nog kommer igång snart. Jag säger åt henne att vi borde försöka värma upp dem. Vilket var tur, för när hon fått av sig pjäxorna visade det sig att tårna börjat bli vita. Vi är flera som turas om att värma hennes fötter. Vår lärare Dennis Franzén tittar på dem och säger att det är allvarligt. Nu har Bamse, Morgan och Amanda någon form av köldskador på fötterna. Dennis samlar klassen och säger att han är stolt att vara lärare för oss. Ingen gnäller eller drar ner humöret trots den låga temperaturen. Vi får två alternativ. Att åka till Idrefjäll, sova inne och göra topptur på Städjan, eller att åka till Rendalssölen där det finns en raststuga som går att elda i och tälta utanför den. Alternativ ett, som för de flesta kanske är ganska sjävklart, att åka och sova inomhus om temperturen ligger på -20 grader. Men inte för oss blivande fjälledare. Alla var ganska eniga om att åka till Rendalssölen. Så vi satte oss i bussarna och åkte vidare. Vi stannade på ett gatukök där vi åt lunch och värmde oss. Morgan och Bamse valde att åka hem då de ännu inte hade fått upp värmen i fötterna och inte ville äventyra dem. Amandas fötter hade blivit varma och hon valde att fortsätta. Vi bytte ut de klassiska turskidorna mot randonné-utrustning. Därefter åkte vi in i skogen och slog läger.

Mot toppen!

Topptursdag.
Idag var det dags för det vi alla väntat på, toppturen. Humöret var på topp och vi hade några kilometer framför oss på platt mark innan stigningen mot toppen började. Vi var fler som hade problem med fötterna så vi fick stanna några gånger för att värma oss, ta ut skosulorna och sätta på torra strumpor. Jag hade själv svårt att få upp värmen i fötterna. Men med lite tips och trix från varandra blev vi varma. Vi var två grupper, en grupp som var tvungna att åka hem till Älvdalen av olika anledningar och en grupp som skulle sova en natt till på fjället. Den första gruppen kom en bit upp på sydtoppen av Rendalsölen innan det var dags för dem att hinna tillbaka. Jag var med i den andra gruppen och våra turledare Kim Bergsten, Elin och Jacob berättade att vi hade till klockan två på oss att ta höjdmeter. Vi kämpade på och det är jobbigare än man tror att gå uppför. När klockan var 13:00 drog dimma in och sikten blev dålig. Elin beslutade att stanna och ta lunch och se om dimman skulle dra vidare eller om vi skulle åka ner. Dimman lättade inte så vi började åka utför. En riktigt skön känsla att ha kämpat sig upp och sedan susa ner för backen i härlig pudersnö. Vi gled i princip hela vägen tillbaka till tälten. Med ett leende på läpparna fixar jag mat och kryper ner i sovsäcken för sista natten i tält för den här gången.

Värmer kalla fötter. Tyvärr tog batteriet till kameran slut på v'g upp så vi fick inga fler bilder.

Klockan 04:45 väcks vi och packar ihop lägret utan att äta frukost, tar oss de tre kilometerna till bussarna och packar in all utrustning. Vi avslutar även denna tur med en hotellfrukost, denna gång på Idrefjäll.

Det var en hård vecka och jag lärde mig otroligt mycket!

Läs mer om klassen och våra äventyr på www.aventyrsledarna.blogg.se


Vi hörs!

Martin Voest