Vandring i Sarek 2010

Början på augusti. Dags för den Sarekvandring jag så smått började planera straxt efter min vandring förra året. Tågbiljetterna var beställda 90 dagar före avresedatum för att få så lågt pris som möjligt. Som vanligt beställde jag hemresan med några dagars marginal. Det innebär att jag får göra en ombokning om jag reser hem tidigare. Ombokningen kostar och den nya biljetten är dyrare än den ursprungliga. Det kanske inte är så smart ändå. Kanske bättre att helt enkelt boka hemresan först när man ska åka hem.

Resan gick bra. Jag hade trevligt resesällskap, bl.a. en kille från Nederländerna som ingick i en grupp på 13 personer som skulle vandra i Sarek. Kom till Murjek 20min sent vilket inte gjorde någonting. Det innebar bara kortare väntan på bussen till Kvikkjokk. Jag gick av bussen i Tjåmotis och åkte tillsammans med fyra killar upp till bron över Sijddoädno med Harry Skarin. Harrys gamla VW-buss hänger med fortfarande.

Så började vandringen. Den s.k. cykelvägen är ju lättvandrad men inte särskilt rolig. Såg inte någon björnspillning, vilket jag gjorde 2004. Vägen slutar vid båtbryggan varifrån man kan åka båt med Lennart Läntha till Aktse. Härifrån har man en fantastiskt fin vy in mot Sarek.

Skierffe. Nammasj t.v. Gådoktjåhkkå och Bielloriehppe i bakgrunden. Sett från båtlänningen, där den s.k. cykelvägen slutar.

Jag valde att vandra stigen fram till Aktse. Vädret var ganska varmt, och här gjorde myggen sig påminda. Längs stigen sitter små träskyltar uppsatta som talar om hur många km det är kvar till Aktse. Jag såg inte en enda människa förrän jag kom fram till Aktse. Efter en paus vid STF-stugorna fortsatte jag Kungsleden uppför backen till stigen som går mot Skierffe. Där slog jag upp tältet på östra sidan om Kungsleden. Här kompletterades myggen med en hel del knott. Nästan vindstilla, c:a 20° och mulet, tidvis lätt regn. Nu skulle det ha varit skönt att ha myggnät i yttertältet, men det fick gå ändå. Tur att jag inte är vegetarian, för det följde med en och annan mygga när jag intog min middag. Straxt intill ligger ett tyskt par och litet längre bort slog ett gäng svenska ungdomar upp sina tält.

Ovanför Aktse öster om Kungsleden just där stigen går upp mot Skierffe.Skierffe i bakgrunden.

 

Nästa dag går jag mot Skierffe. har tidvis sällskap med det tyska paret. De har tältet kvar och gör en dagstur till Skierffe och ska sedan fortsätta Kungsleden söderut till Kvikkjokk. Vädret blir bättre och bättre. Solen skiner och det är ganska varmt att vandra. Straxt innan jag kommer fram till Skierffe fyller jag på mina vattenflaskor. Det är ju inte så gott om vatten på Skierffe, och det kan behövas litet att dricka i värmen. Jag ställer ryggsäcken och beger mig upp till toppen. Utsikten är fantastisk! Här uppe blåser det litet och det känns bara skönt.

Deltalandskapet nedanför Skierffe. Namasj t.h.

 

Från Skierffe. Nammasj t.v.  Ridok t.h.  I bakgrunden Gådoktjåhkkå och Bielloriehppe.

Efter att ha fotograferat och pratat en del med det tyska paret gick jag ner till ryggsäcken och intog min lunch. Mötte en hel del människor som skulle upp på Skierffe. Jag vandrade vidare. Först mot norr, utmed Bassoajvves västsida mot  .1044, och sedan mot väster utmed Gierdogiestjåhkkås sydsida. Skierffe ser inte alltför imponerande ut härifrån, men man har en fin utsikt över nedre delen av Rapadalen.

Skierffe t.v. Tjahkelij t.h.  Sett från sydkanten av Gierdogiesjtjåhkkå.

Vandringen var inte svår, även om det bitvis var litet jobbigt med en hel del sten och större block. Vädret var utmärkt, varmt och växlande molnighet med en svag vind som svalkade skönt. Sådant väder underlättar ju alltid vandringen tycker jag. Vek av något mot nordväst och satte upp tältet ungefär där Nammasjjåhkå har ett biflöde från väster. Ravinen är ganska djup där så det var litet obekvämt att hämta vatten. Som middagsmat provade jag Gulash från Adventure Food. Jag tycker inte om att äta direkt ur förpackningen så jag häller ur påsens innehåll i kokkärlet med varmt vatten i stället för att hälla kokande vatten i påsen. Det hördes ett "plupp" och jag undrade vad det kunde vara. Det var en liten plastförpackning som det stod "Oxygen Absorber" på. Det stod även att man inte skulle äta den. :) Tydligen en ny metod att förlänga hållbarheten. Jag gillade inte matens smak och konsistens. Den gulashen kommer jag inte att köpa någon mer gång.

 

Nästa dag var det åter strålande vackert väder. Ganska varmt, men en svag vind svalkade skönt.

På Gierdogiesjtjåhkkås västsluttning, nära Nammasjjåhkås övre del.

 

Nammasjjåhkås övre del.Toppen på Nammasj syns alldeles t.h. om bildens mitt.

Jag följde biflödet till Nammasjjåhkå. Höll mig straxt under 1200-metersnivån, vadade Buovdajågåsj, gick söder om .1274 och vek sedan av mera mot norr. Vadade Lulep Vassjajågåsj och gick sedan ner till sluttningen mot renvaktarstugan. Bitvis var det en hel del sten som gjorde vandringen litet jobbig, men vädret var underbart och vyerna fina. Jag stannade högt upp i sluttningen, i närheten av 1040-metersnivån, och slog upp tältet. Härlig utsikt över Rapadalen upp mot Låddebakte. Det började mulna och senare på kvällen regnade det litet grann.

Från Rådniks västsluttning. Rapadalen. Bielloriehppe t.v. Tielma i mitten, Låddebakte långt t.h.

 

Mellan Lulep Vassjajågnåsj och Renvaktarstugan. Rapadalen med Bielloriehppe och Stuor Skoarkki. 

 

Mellan Lulep  Vassjajågnåsj och Renvaktarstugan. Genom regndiset skymtar Låddebakte t.h.

Mygg och knott tycktes trivas bra på min lägerplats. Jag var mest inne i tältet och hade då gott om tid att pyssla om mina tår, som hade tagit litet stryk. Har tidigare inte haft liknande besvär med tårna. Fötterna har blivit för långa för mina kängor så tårna tar stryk när jag går utför. Båda stortånaglarna var färgade i en svart/blå/violett/röd kulör. Mina fötter har uppenbarligen plattats ut en aning så tårna får inte det utrymme de haft tidigare. Nej, jag har inte Lundhagskängor, som sägs kunna krympa. Nåväl, under den fortsatta vandringen gällde det att vid vandring utför dra åt kängsnörena över vristerna hårdare, för att i möjligaste mån undvika att tårna tog skada.

 

Nästa dag var vädret strålande.

Mellan Lulep Vassjajågnåsj och Renvaktarstugan. Låddebakte t.h. med toppen i moln.

Nu skulle jag ner i "djungeln". Ett stycke ner i sluttningen fanns en tydlig stig att följa. Nere i björkskogen lyckades jag dock tappa bort stigen. Jag fortsatte där jag såg att gräset var nertrampat. Riktningen var helt OK, men så upptäckte jag att den "stigen" var upptrampad av en älg och gick rakt över ett myrstråk. Jag var för lat för att gå tillbaka och fortsatte över myren. Till min förvåning gick det riktigt bra, men det gällde att gå fort annars var risken stor att man sjönk ner litet för djupt. Det fanns en annan anledning att gå fort, inte bara här, utan även genom björkskogen. Värmen hade lockat fram mängder av mygg. Jag kom ut på Rapadalsstigen c:a 100 m från Alep Vassjajågåsj. Vandringen nere i Rapadalen var väl ungefär vad jag hade väntat mig. Varmt, bitvis blött, bitvis skitigt, bitvis söndertrampat. Men ibland riktigt fina lägerplatser och ibland, när man gick nära vattnet, riktigt fina vyer.

Bielloriehppe speglar sig i vattnet. Låddebakte t.h. i bakgrunden.

 

Här och där finns det små lägerplatser

 

Låddebakte

Det märktes att det är ett av Sareks huvudstråk. Jag mötte en hel del vandrare. Sammanlagt 21 personer fram till Skårki. Bl.a. ett gäng på 9 ungdomar från Tornedalens Folkhögsskola. Jag gick aldrig fram till Skårkistugan utan följde stigen upp i backen för att hitta en tältplats. Alldeles där björkskogen tog slut fanns det gott om tältplatser. Ett par killar från Nederländerna låg där och längre upp i backen kunde jag se ytterligare några tält. Jag snackade en stund med killarna och slog sedan upp mitt tält. Vatten fanns det gott om i Jilajåhkå, men den rinner i en djup ravin. Det var dock en tydlig stig ner till vattnen. Senare kom det ytterligare fyra vandrare som slog upp sina tält litet längre upp i backen. Det var nu litet mera moln men solen lyste upp "rovdjurstorget" genom öppningar i molntäcket.

Från backen upp mot Snavvavagge. Tielma i bakgrunden. T.v. i bakgrunden syns Nåite.

Det var mycket vackert. Jag hade i år en bättre, och tyvärr tyngre, kikare än förra året. Vad hjälpte det!? Jag såg inte varken älg, björn eller järv. När jag lagt mig hörde jag plötsligt en massa röster. Hörde hur de samtalade med de två killarna från Nederländerna men jag somnade.

 

När jag vaknade dagen därpå så märkte jag att det var en viss aktivitet utanför tältet. Tittade ut och upptäckte 3-4 tält straxt intill. Jag gick ut och räknade till 13 tält inklusive mitt. Det visade sig att det var killen från Nederländerna som jag hade sällskap med på tåget som kommit dit på kvällen innan. Han ingick ju i en grupp på 13 personer, så det blev några tält. Dessutom hade fler tält slagits upp längre upp i backen. Nu höll de 13 medlemmarna i gruppen på att packa ihop för att vandra vidare.

Från backen upp mot Snavvavagge. Här räknade jag till 13 tält.

Jag tog det väldigt lugnt på morgonen. Jag hade planerat en kort etapp den dagen. Bara upp i Snavvavagge för att dagen därpå, om vädret var gynnsamt, gå upp på Låddebakte.

Härlig plats att äta frukost på.

Vandringen upp till Snavvavagge var bitvis relativt brant och det kändes ibland ganska jobbigt i värmen. Det jobbiga berodde inte bara på värmen, utan även på att jag helt enkelt blev trött i benen. Då är det en fördel att vandra ensam. Jag kan stanna och vila när jag vill.

Jiellavagge. Från backen upp mot Snavvavagge.

I Snavvavagge finns det gott om bra tältplatser. Jag slog läger c:a 10m från en liten bäck. En bra plats men en hel del knott. Jag slappade hela eftermiddagen och gick och lade mig tidigt. Det var så varmt så någon sovsäck behövdes inte. 

Snavvavagge med Snavvajavvre

Jag hoppades på fint väder till nästa dag. Jag har vid två tidigare tillfällen legat nere vid Bielavarasj och förgäves väntat på att molnen skulle lätta från Låddebakte. Jag har även legat på Luohttolahko och väntat på att molnen skulle lätta från Nåite. Förra året hade jag tur med vädret och gick upp på Nåite. Skulle jag nu ha samma tur med vädret här?

Ja, det hade jag! Morgonen var fin och jag packade min Sea to Summit Day Pack med regnkläder, extra tröja, vatten och litet kex.

Bielloriehppe i morgonsol.

 

På väg upp på Låddebakte. Utsikt övre Rapadalen och Sarekmassivet.

På vägen upp passerade jag den stora klyftan på Låddebaktes västsida, och fortsatte upp till toppen.

Utsikt mot Jågåsjgaskajiegna. Oarjep Oalgasjigna längst t.h.

Magnifik utsikt! Jag vet inte hur andra reagerar, men jag kommer mig inte för att ta fram kameran först. Jag bara tittar och njuter. Och så helt plötsligt kommer en stenfalk flygande alldeles intill mig. Han har en fantastisk flyguppvisning för mig i säkert 10 minuter. Helt underbart! Sedan kommer kameran fram. Det är knappast troligt att jag kommer tillbaka hit, och de här vyerna vill jag minnas och då är det ju roligt med bilder.

Från Låddebakte mot "Rovdjurstorget". Lulep Stuollo, Alep Stuollo, Nåite och Dielmabuollda.

 

Rapadalen med Biellorieppjavrre.

 

Tjågnåris och Tjågnårisjågåsj. Mihkajiegna långt t.v.

 

Jågåsjgaskajiegna

På vägen tillbaka stannade jag en stund vid klyftan på västsidan. Den är ganska häftig.

Klyftan i västsidan

 

Övre Rapadalen

 

Oarjep Oalgasjjiegna

När jag kom tillbaka till tältet funderade jag på att packa och vandra vidare. Vädret var ju fint och i branten ner från Snavvavagge mot Bielavarasj är det ju inte så trevligt att gå om det regnar. Men det var skönt att ta det lugnt också, så jag stannade ytterligare en natt och hoppades på ännu en dag med fint väder. Det var Låddebakte som var mitt främsta mål. Nu hade jag varit där och resten av vandringen betraktade jag som extra bonus. 

 

När jag tittade ut nästa morgon var det dimmigt och mer dimma vällde in från SO, nere från Rapadalen. Men mot väster såg det bättre ut. Efter morgonbestyren började dimman lätta och när jag packat färdigt var det strålande väder. Härliga vyer mot övre Rapadalen.

Från Snavvavagge mot övre Rapadalen

Det var varmt att vandra, men den branta passagen låg i skugga, och det var skönt.

Från västra utgången av Snavvavagge. Låddebakte

 

Efter nedgången från Snavvavagge. Övre Rapadalen. Skarjatjåhkkå i mitten.

Jag siktade mot Bielajavratja och gick c:a 500m öster om Bielavarasj. Snackade litet med 5 ungdomar som kom från Skarja och skulle in i Basstavagge.

Övre Rapadalen. Skarjatjåhkkå i fonden. Vandrare nere t.v. Bielavarasj t.h.

 

Bielavaratja, Bielastugan, Basstavagge.

Själv skulle jag till Guhkesvagge. Jag passerade den helt fantastiska Bierikjavrre. Dess färg skiftade, och när jag var mitt för Bierikbakte var sjön helt otroligt grön.

Bierikjavrre, Bierikbakte

Mellan Bierikjavrre och Vuojnesvarasj hittade jag en utmärkt tältplats intill en liten bäck. Fin utsikt mot Bierikbakte och Bierikvarasj.

 

Nästa dag såg ut att bli ännu en dag med strålande väder. Det kom litet regn under natten som tillsammans med morgonens dagg gjort tältet litet blött. Men det torkade ganska snabbt när det nåddes av solvärmen och en svag morgonbris.

Min tältplats c:a 1km NNO Bierikvarasj

 

.1694 Sarvatjåhkkå, Vuojnestjåhkkå

 

Ähpar, Bierikbakte, Bierikvarasj

 

Bierikbakte

 

Bierikvarasj, Sarvatjåhkkå

Jag packade så småningom ihop och vandrade vidare. Gick mellan Vuoinesvarasj och Vuoinesskajdde ner i Guhkesvagge. Här hörde och såg jag fjällvråk. Det gjorde jag även 2004 när jag var här. Jag fortsatte på sydvästsidan av dalen, c:a 1km från Guhkesvakkjåhkå. Snart såg jag Sarekvarasj och i bakgrunden Ahkka.

Sarekvarasj. Ahkka långt i bakgrunden.

Jag vadade ett antal jokkar av vilka Lulep Sarekjågåsj var en största. Fina vyer mot Oarjep Sarekjiegna, Buchtkammen och Nordtoppen. Jag hade en svag motvind hela vägen genom dalen. Det svalkade skönt och höll myggen på avstånd. Jag passerade Sarekjavrasj och hittade sedan en bra tältplats på Sareklåpptå, nästan rakt norr om Nordtoppen. Härlig kvällsutsikt!
När jag skulle "laga mat" upptäckte jag att i plastpåsen som jag har brännaren i, låg en liten bit av O-ringen som tätar mot gasbehållaren. När jag tittade på tätningen såg jag att O-ringen var litet skadad. Troligen ingen större fara, men jag beslöt att i första hand äta av mina kvarvarande BlåBand rätter, den gamla typen. De kräver längre koktid och jag vet inte om de fungerar helt utan uppvärmning. Kanske. Men den nya typen ska man kunna tillaga kallt om den ligger i blöt minst 30 minuter. Det visade sig under resten av vandringen att O-ringen tätade tillfredsställande, men hädanefter ska jag ha en O-ring med som reserv.

Nordtopen. Buchtkammen t.v.

 

Lulep Sarekjågåsj. I bakgrunden Oarjep Sarekjiegna, Buchtkammen och Nordtoppen.

 

Sarekjavrasj. Sarekvarasj t.v. Spijkkakammen t.h.

 

Min tältplats på Sareklåpptå. Nordtoppen i bakgrunden.

 

Nästa morgon var det något svalare än tidigare. Trots att solen låg på blev det "bara" 21° inne i tältet. I absiden var det 11°. Men dagen såg ut att bli fin, som vanligt under den här vandringen. Det blev en fin förmiddag, men molnen tätnade litet mera fram på eftermiddagen. Ahkka hade tagit på sig en hatt, och den satt kvar hela dagen. Fina vyer mot Suottasjjiegna och Suottasjtjåhkkå.

Från Sareklåpptå mot Ahka, som har tagit på sig hatten.

 

Suottasjjiegna

 

Suottasjjiegna och Suottasjtjåhkkå

Det blev en del vad under dagen. Vardasjåhkå provade jag på några ställen, men det var fart på vattnet som gick över knäna. Jag gick nedströms där den delar upp sig i flera armar. Där gick det bra att vada. Nu behövde jag göra ett vägval. Ett av mina alternativ var att gå mot renvaktarstugan, vada Suottasjjågåsj och gå genom Nijakvagge. Men nu började molnen dra ihop sig mer och mer. Dessutom var ju mina tår inte i allra bästa skick. Jag beslutade mig för att gå en lättare väg och gick mellan sjön 975 och Lulep Gassavarasj. Vek sedan av något mer åt väster och hittade en tältplats på sydsidan av den lilla kullen norr om Alep Gassavarasj. Under kvällen började det regna.

Min tältplats straxt N om Lulep Gassavarasj. Suottasjjavrre och Ahka i bakgrunden.

Det regnade mer eller mindre hela natten. I alla fall de stunder då jag var vaken. Jag tog det väldigt lugnt på morgonen. Efter en stunds uppehåll och litet blåst tänkte jag att jag skulle kunna packa tältet något så när torrt. En nyfiken ren undrade vad jag höll på med. Just när jag började riva tältet så började det regna igen. 

Från mitt tält straxt N om Lulep Gassavarasj

 

Från mitt tält straxt N om Lulep Gassavarasj. Suottasjjavrre.  Ahkka helt dolt i moln.

Det blev inte något häftigt regn. Men jag gick i regnkläder hela vägen runt Suottasjjavrre. Det regnade i stort sett hela tiden tills jag hade gått runt sjön. Straxt före .930 mötte jag tre killar från Finland. De hade legat två dygn och väntat på att Ahkka skulle ta av sig hatten. De hade tänkt göra en topptur, men nu hade de ledsnat på att vänta och vände tillbaka till Suorva där de hade sin bil. Straxt efter bröt jag av en av mina stavar i ett enkelt vad. 5-6 meter brett och bara några dm djupt. Men stenarna var hala och helt plötsligt halkade jag med högra foten och högra staven blev då böjd över ett större stenblock. Jag försökte att böja den rät igen men då gick den av helt. Kände mig faktiskt litet dum för det var klantigt gjort. Nu fick jag prova på att gå med en stav. Det kändes konstigt när jag var van vid att ha två. Men vädret blev nu mycket bättre. Jag rundade Vardotjåhkkå och hade fina vyer mot Nijak, Nijakskajde och Gisuris. Jag fotograferade inget från det bitvis steniga partiet norr om Suottasjjavrre, men jag har en inscannad diabild från 2003 som i någon mån beskriver att jag då tyckte att det var "dödstråkigt". Så upplevde jag det inte i år trots att det regnade. Men 2003 var jag tröttare och slog läger i närheten av .930.

"Dödskalle-sten" norr om Suottasjjavrre.Suottasjjiegna i bakgrunden.

 

Från Vardotjåhkkås östsida mot Nijakvagge. Nijak t.h.

 

Från Vardotjåhkkås sydsida mot Nijakskajdde.Gisuris t.h. i bakgrunden.

När jag var ungefär mitt för Nijak såg jag tre personer som vandrade uppströms Suottasjjåhkå, på norra sidan. Det såg ut som om de letade efter ett vadställe, men det är jag inte säker på. Vad jag reagerade på var att en av dem hela tiden sackade efter. En av de två som gick först väntade in den tredje men snart var han/hon efter igen. Det såg inte roligt ut. Skönt att gå ensam tänkte jag. Då är det ingen som behöver vänta in mig. Jag hittade en bra tältplats ungefär 1,5km SSO den lilla sjön 964. Det blev en helt fantastiskt fin kväll med en fin solnedgång över Gasskatjåhkkå. 

Min tältplats V om Vardotjåhkkå. Nijak i bakgrunden.

 

Min tältplats V om Vardotjåhkkå. Ahkka i bakgrunden.

 

Nijaki kvällssol

 

Solen går ner bortom Gasskatjåhkkå och lyser in i tältet.

(Både solnedgång och rött tält på samma bild. Det får säkert vissa "utsidingar" att må illa). :)

 

Nästa dag var min sista vandringsdag den här turen. Vädret var i början ganska bra, men det blev mer och mer mulet och tidvis regn. Jag hade vinden i ryggen i stort sett hela tiden, vilket var en fördel när det regnade. Jag passerade den lilla sjön 964, vadade Rakkasjåhkå, rundade Rakkasbuolda och Västtopparna och gick ner till Padjelantaleden som jag följde till Änonjalme.

Ahkka. Dubbeltoppen och en av Västtopparna.

 

Vid den lilla sjön 964. Ahkkas toppar nästan molnfria.

 

Mot Kutjaure. Sjnjuvtjudis t.h. I sänkan t.h. ligger Sjnjuvtjudisjavrasj.

 

Vuojatädno

Båten till Ritsem avgick 14.25 och den borde jag hinna med. Trots att det tidvis regnade,  vandrade jag utan regnkläder. Jag tyckte det gick bra utan att bli alltför våt. Genom björkskogen, nedanför de stora grusåsarna och fram till Padjelantaleden, blev jag dock rejält våt. Men kläderna torkade ganska snabbt eftersom det blåste friskt. I Ritsem stannade jag en natt på fjällstationen. Kändes härligt med dusch och klädtvätt. 

Ahkka sett från båten vid Änonjalme.

 

Hemresedagen var vädret bättre. Stora blåa ytor på himlen, frisk vind och 5-6°. När jag satt i bussen såg det nästan ut som om Ahka lättade litet på hatten och sade "välkommen åter".

Ahkka sett från bussen.

Jag hade bokat om hemresan och det blev väl inte alltför bra. Det finns inte så mycket att göra nästan 4 tim en söndag i Gällivare. Tågresan blev i alla fall utmärkt. det blev billigare att åka sovvagn än liggvagn, men ändå markant dyrare än den biljett jag bokat 90 dagar i förväg. Vi var bara två i vår kupé. Jag reste med en fantastiskt trevlig kille som bott 36 år i södra Sverige men som var uppvuxen i Kiruna. Vi hade mycket att snacka om och resan blev väldigt trevlig.

Jag tycker att jag hade en alla tiders fin vandring. Vädret var ju fantastiskt fint även om det ibland var ganska varmt för vandring, men det är ju en smaksak. Litet dimmoln på morgonen, strålande sol under dagen med litet mer molnighet mot kvällen och vissa dagar litet regn under natten. Så upplevde jag vädret de flesta dagarna. Jag såg ganska mycket fjällämmel. Är det månne ett lämmelår? Packningens startvikt var något tyngre i år än förra året. Närmare 18kg. Främst därför att jag tog med en bättre och tyngre kikare. Den hade jag faktiskt inte så mycket nytta eller glädje av. Till nästa vandring behöver jag köpa nya vandringsstavar (redan klart) och framför allt nya kängor. 

(För den som är intresserad finns några panoramabilder från vandringen inlagda här: http://www.utsidan.se/albums/view.htm?ID=6597 )