Väderöarna - Västerhavets pärla

Väderöarna ligger i ensamt majestät ca 13 km väster om Fjällbacka. De består av ca 200 holmar och skär med Norra respektive södra Väderöarna. Vi (Jan Funke och undertecknad) påbörjar en 6½ km överfart från vårt nattläger på Långeskär mot Norra Väderöarna, i strålande septemberväder och i ca 20 plus-grader. Svaga ostliga vindar ger lätt medsjö och surf.

Den intensiva båtsäsongen är över för den här gången. Ensamma i våra små farkoster med havet helt för oss själva, bortsett ifrån ett fåtal segelentusiaster och fiskebåtar som syns i horisonten. En timme senare paddlar vi in i lugnvattnet mellan Storö och St: Hejen. Vi välkomnas av en otrolig stillhet och värmen.
Det är som att komma in i en helt annan värld. Endast droppet från paddlarna avbryter den ljuvliga tystnaden. Vi går upp på Storön. Ett fåtal turister bor på det vackra vandrarhemmet. Vi besöker fyren med dess hänförande utsikt. Den tändes 1867 och var bemannad fram till 1964, då en ny helautomatisk fyr togs i bruk. De sista bofasta flyttade från Storön 1965, då lotsverksamheten upphörde efter drygt 200 år.

Nyfikna sälar

Vi lunchar i tryckande hetta intill kajakerna. Slappar och njuter innan vi sjösätter för vidare färd mot Södra Väderöarna. Vi snirklar oss mellan holmarna ut till ett öppet hav på ca en km ned till Södra Väderöarna. Färden går söderut i lätt medvind. Vi stannar till vid Skålholmens fyr för en kortare paus före övergången på ca 4 km till Stora Hålskär.
Vågorna rullar in från sidan, bidrar till härlig balansakt med svalkande saltvatten, som emellanåt sköl-jer över både oss själva och kajaken. Väl över ser vi en liten sälkoloni, som solar sig på ett skär fram-för oss. När vi upptäcks dyker de omedelbart och dyker sedan strax upp bakom oss och tittar nyfiket på oss inkräktare. Men, de håller ett betryggande avstånd på 5 - 10 meter från oss innan de elegant dyker ned i havet igen, för att efter en kort stund titta upp igen på samma betryggande avstånd. Betydligt härligare upplevelse än de döda sälar som vi sett tidigare under färden!

Tindrande stjärnhimmel

Väl framme i öriket har havet lagt sig till ro. Det känns underbart att komma in på lugnvatten och glida in i viken till Getryggens eminenta lägerplats. Vi tar ett svalkande dopp innan vi tälten reses. Sen går vi upp på bergets högsta topp för att i strålande solsken tillaga våran middag som sedvanligt avnjuts med en hänförande utsikt över en otroligt vacker arkipelag.
"Det är vackrast när det skymmer", har någon sagt, och mörkret kommer smygande och kvällen hänges (fördjupa sig i) åt en tindrande stjärnhimmel.
Innan "John Blund" tar över lyssnar vi den obligatoriska kvällsandakten, och sjörapporten som avise-rar om fortsatt fint sommarväder i hela landet.

Soldränkta Grebbestad

Halv sju piper mobilen. Det är dags att stiga upp. Drar mig en stund i den sköna sovsäcken. Solen har inte ännu nått vårt läger. Men vi är flyttbara. Frukosten intas i takt med att solen värmer våra morgon-trötta kroppar. Vi inriktar dagens etapp på att snirkla oss mellan öarna norröver. Vi har ingen brådska för turens mål, Väderöarna, är redan avklarad. Vi paddlar genom Gluppöbassängen för andra gången på den här turen. Två segelbåtar ligger förankrade vars besättning vi hälsar på. Vi paddlar in till Greb-bestad, och inhandlar en engångsgrill och grillmat för att avsluta denna sköna sommar med. Längst in i hamnen landar vi på båtrampen. Framför oss har vi systemet, till vänster om den ICA, och till höger om systemet ligger Konsum. Vi väljer först ICA och därefter systemet. Det är som sagt väldigt triv-samt att besöka en sån här pärla när det hektiska turistlivet har upphört! Ett påtagligt lugn vilar över Grebbestad, som bokstavligt badar i strålande solsken.


Min kajak är borta

Vi styr kosan mot Käften där vi slår läger vid 16.00-tiden. Innan tälten reses tar vi ett svalkande dopp. Middag och grillningen sker uppe på berget med en charmerande utsikt.
Kan man ha det bättre? Det är mörkt när vi kommer ned till lägerplatsen. Jag tittar bort mot kajakerna och ser att min kajak är borta! Hjärtat hoppar upp i halsgropen. Hämtar pannlampan och klättrar upp på berget medan Jan tar sin kajak och paddlar ut för att leta. Väl uppe på berget fokuserar jag ljuset utmed med berget och upptäcker aktern på kajaken inne i en skreva. Hjärtat återställs. För det mesta brukar jag bära upp kajaken högt och betryggande, men inte den här gången. Tidvattnet på västkusten är ca 20 cm, tillräckligt för att bli av med kajaken. Nu hade jag en enastående tur, och hade det gått vågor, ja.

Mareldspaddling

Det är stjärnklart och havet ligger kav lugnt när vi ger oss ut för att "mareldspaddla". Vi glider sakta ut i mörkret medan det slår "eldslågor" från våra paddeldrag. "Eldslågorna" skapas genom Marelds-flagellaten som lever i de fria vattenmassorna och är en av de organismer som i våra vatten oftast or-sakar fenomenet mareld i slutet av sommaren. Mareldsflagellaten ingår i planktongruppen dinoflagel-later. Den är nästan helt färglös och genomskinlig, men när den driver ihop i stora mängder blir vattnet såsigt och får en ljusbrun till rosa färg. Mareldsflagellaten kan öka sin volym genom att den pumpar upp sig med vatten. Genom att reglera mängden joner kan den påverka sin flytkraft och mot slutet av blomningar brukar de samlas i vattenytan. Med hjälp av små fotosyntetiserande organismer som lever tillsammans med flagellaten kan den bli självlysande om man rör i vattnet.
Vattenytan ligger blank, som en svartlackad motorhuv och vi ser lika många stjärnor ovanför, som nedanför för oss. Från kajakfören slår det liksom eldslågor när marelden i bogvågorna blixtra till. Det-ta är nog få förunnat att få vara med om! Det är svårt att beskriva, och det bästa är att uppleva det, vilket vi fick göra denna sena septemberkväll strax väster om Grebbestad.

Rollning med lastade kajaker

Vaknar sedvanlig till pipet från mobilen. Ny morgon i strålande solsken och sommarvärme, trots att det redan är september. Frukost, torkning av tälten och packning för turens sista etapp. Vi paddlar nästan på ett spegelblankt hav. Rundar Väckerfyren och sedan paddlar vi utmed tjurpannans klippväg-gar. Det kan man knappast göra när västvindarna drar på. Vi lunchar på Ursholmen, inne i en skyddande vik med fin sandstrand. Här vimlar det av tältplatser.
Vi riktar in kajakstäven söderut. Stannar till med jämna mellanrum, vilar och samtalar. Vi har ju ingen brådska hem. Vi vill verkligen utnyttja dagen. Utmed stranden solar och badar de få människor som har möjlighet att vara lediga under veckan. För det mesta är det pensionärer. Tänk om, man har turen att bli pensionär?

Framme vid Långsjö campen är cirkeln sluten. Vi avslutar kajakturen med att "rolla fem gånger" med lastade kajaker. Badar sedan med flytvästarna på och passar på att kontrollera deras flytförmåga, som får "full pott". Nu är sommarens ovanligt långa kajaksäsong över för den här gången, och vi ser fram-emot både höst- och vintersäsongen, och nu lägga en mycket härlig kajaktur i minnesbanken.

Text:
Inge Bäckström
Göteborg
Sep 2002