Under bar himmel

Så var det äntligen premiär för årets första campingtur, som jag har längtat! För en och en halv månad sedan låg jag på operationsbordet, så det var lite pirr i kroppen, om den skulle klara av det hela, men jag har lärt mig vad min kropp klarar av och vad den inte klarar av Jag hade bestämt mig för ett ställe ute på Kärsön som ligger mellan Brommaplan och Drottningholm, där såg det ut på kartan som att det skulle finnas ett skogsparti med en liten avlägsen äng som gick ända ner till vattnet, jag kunde riktigt se mig själv med Ymer, sittandes vid strandkanten med en öl och en ölkorv och kolla på solnedgången, nice.

 Men för att den här bilden framför mig skulle bli verklighet, var det tvunget att bli vackert väder också, vilket det var denna dag, det var riktigt varmt och skönt, så då kunde vi bocka av första punkten på kravlistan. Vi tog tunnelbanan från Mariatorget till Liljeholmen, Tvärbanan upp till Alvik och där tog vi Nockebybanan till Nockebyhov, . När vi kom till Nockebyhov tog vi oss över bron för egen maskin, efter Brostugan som låg på vänstra sidan av bron, från Brommaplan sett, sedan svängde vi direkt vänster och in i skogen. Första biten var en lång och ganska brant uppförsbacke, men underlaget var hyfsat bra, så det var inga större problem med rullstol, sen gjorde det vackra landskapet sitt, så det gick ganska lätt. Min nyinköpta gps fick en välförkänt semester (läs, Anders hade glömt att ladda batteriet), så då fick det bli min navigator på mobilen, den är inte lika detaljrik som min gps, men den funkade den här gången. Efter en timme började det hända saker, smalare väg som ganska omgående blev mer en stig, tätare växtlighet, mer sten och rötter på stigen, det sistnämnda fick mig till att göra en liten "Andraes luftfärd", men det gick bra, jag var bara nere på marken och vände, sedan upp i rullstolen för att fortsätta. Nu började man se vattnet och vassen, så då var det inte så långt kvar tänkte jag, men när jag hade max 100 meter kvar till ängen stötte jag på ett problem som jag inte kunde fixa, ett stort träd låg tvärs över stigen, NEEEJ!!!!! Men jag kunde inte göra så mycket åt saken, trädet var alldeles för stort för att ens försöka ta sig över, så det var bara att vända, jag hade sett flera alternativa tältplatser efter vägen, jag valde den som var närmast där vi var, för nu började jag bli trött. Det var inte alls som jag hade föreställt mig, okej, man kunde se vattnet om man tittade väldigt noga mellan snåren och träden, men men, det här får duga.

Nu gjorde jag mitt andra misstag för dagen, (mitt första var att åka iväg så sent) i stället för att sätta upp tältet tog jag fram en folköl och en ölkorv för att pusta ut en stund, jag var både trött och hungrig, men det skulle jag inte gjort, för jösses vad tiden gick fort, det skulle inte dröja länge innan solen skulle gå ner, och jag var tvungen att få upp tältet innan dess. Ok, mitt tält består av två pinnar, ett innetält och ett yttertält, plus en massa tampar som skulle ner i marken så hur svårt kunde det vara? Väldigt svårt tydligen. Jag ska inte gå in på vad jag gjorde för fel, utan ni får nöja er med att veta att, nej, jag klarade inte av att få upp eländet.

Nu var goda råd dyra, vad skulle jag göra nu, att packa ihop allt och vända tillbaka skulle jag inte hinna med innan solen gått ner, så det fanns bara ett alternativ, sova under bar himmel!! Jag har funderat på att göra det flera gånger, men den här gången var jag inte beredd på det, men jag hade inget annat val, så fram med tältgolv, liggunderlägg, sovsäck och på med allt jag hade med mig i klädesväg, förutom det jag hade på mig, strumpor, t-shirt och träningsbyxor så tog jag på mig ett underställ, tröja, hundförarjacka, mössa och vantar och snabbt ner i sovsäcken. Men innan jag kröp ner så tände jag två stora värmeljus och ställde på ett lock till spritköket och ställde på rullstolen, dels för att skydda mot vinden, men även för att minska risken för att gräs och löv skulle ta eld. Jag har sovit bättre kan jag erkänna, men det var helt okej, jag frös inte på hela natten, vilket jag var rädd för, sedan låg min hund Ymer tätt intill mig och värmde mig en hel del, eller rättare sagt, de gånger han låg ner. Han satt för det mesta upp och morrade och skällde på för honom främmande ljud, enda gången jag hajade till var när jag hörde grenar och kvistar som gick sönder och ljud från något djur, ett bröl/skrik/skall, jag förklarade för Lotta hur det lät och då berättade hon att det troligtvis var ett rådjur, inte så farligt djur med andra ord, men vid 5-tiden på morgonen fick vi ett besök av ett större och mer respektingivande djur, en stor älgtjur. Jag såg den inte först för jag var vänd med ryggen emot, men jag såg på Ymer att det var något på gång, för han morrade och skällde lite försiktigt och när jag vände mig om stod den där, ett tiotal meter från oss. Jag hann inte bli rädd innan den vände sig om och försvann vidare in i mörkret, tack Ymer, du räddade mitt liv!!

Nu var det dags för frukost, jag hade köpt ett stort antal måltider från ett företag på nätet, en komplett heldagsmeny, jag hade lite svårt att välja igår, men jag bestämde mig för musli, torkad yoghurt och torkad frukt, låter inte det gott? Det var sådär kan jag säga, men i skogen fungerar det mesta, till det drack jag kaffe, morgonens höjdpunkt helt klart, lagomt till frukosten började det regna lite lätt, men det slutade efter några minuter, typiskt sommarregn. Efter en lång och mysig frukost tillsammans med Ymer var det dags att packa ihop, det var ju en bit att rulla in mot stan, hade inte bestämt mig för om jag skulle rulla hela vägen hem eller åka tunnelbana, det fick bli tunnelbanan, men innan vi kom så långt stannade vi till vid Nockebybron, där ligger ett gammalt hus  som byggdes 1771, den fungerade som bostad till brovaktaren som hade som uppgift att släppa förbi och ta betalt av folk som ville passera bron, brovaktaren bodde på nedervåningen medans övervåningen fungerade som sommarbostad, en av hyresgästerna var självaste Hjalmar Söderberg. Idag fungerar det som ett kafe, i närheten finns också en minigolfbana. Det finns en ramp in till kafe´t så det är inga problem att ta sig fram med rullstol. Efter en liten runvandring runt området fortsattte vi till Brommaplan, där tog vi som sagt tunnelbanan hem.

 Trots lite missar lite här och var så var det en väldigt fin campingtur, jag är väldigt glad över att kroppen höll och att utrustningen fungerade så bra som den gjorde, tältet kan jag inte uttala mig om, men på tisdag kommer mina föräldrar på besök, och de har lovat visa hur det funkar. För att inte misstagen ska upprepas till nästa tur så ska jag skriva ner vad som fungerat bra och vad som inte fungerat, jag ska skriva varför det inte fungerade och försöka komma på eventuell lösning och skriva ner det, allt för att kommande turer ska bli så bra som möjligt.

Den som är intresserad att läsa om mina andra rullstolsturer kan gå in på min hemsida.