Till Sylarna i Juni-04.

Detta är en vandringsberättelse från en normal fjällvandrare som varje försommar vill upp till fjällen för att går runt lite och helst av allt tälta och laga mat på köket ute i naturen. Ni är nog bra många som känner igen er i detta skulle jag tro, man sitter där på sitt jobb hela året, naturligtvis jobbar man för mycket och man stressar runt som en annan tok.
Under tiden så planerar man resan, vad man behöver och ska ha med, vad ska vi äta?, visst bestämmer man sig för vart man ska, vilket fjäll som skall besökas denna gång ... att denna planering kan vara så kul !

Det börjar bli dax att åka, stressen tilltar och allt måste bli klart på jobbet, man handlar det sista prylarna och maten, man packar sin ryggsäck och får naturligtvis hjälpa barnen med detta så allt blir "rätt", hunden som är vår nya familjemedlem ska ju få följa med och då går det verkligen åt att tänka till på foder och allt sånt till honom.


Sen har vi bilen som skall tankas, kolla oljan och så. Sista kvällen innan morgonen då man har beräknat att komma iväg tidigt så har man svårt att sova, visst är det spännande och kul ! Man blir barn på nytt !
Dagen-D infaller, packa in unger, hund och alla prylar i bilen, nu är det dax att åka, säga hej till frun och sen iväg, ringa bror, har han kommit iväg som vi sa ? visst han håller tiden, vi ändrar mötesplats ...
"- ja du det får bli i Askersund istället, grabbarna har inte ätit frukost, vi syns på macken där." 6 mil i rask takt, käka korv och svepa en Cola.


Just i detta så känns den där avstressande sköna miljön som man har i fjällen verkligen avlägsen, vägen är så lång, kan vi inte "trolla" upp oss dit med en gång? nä, det är bara att godkänna fakta - det är 80 mil kvar !

Sen är det som sagt ett antal timmar i bilen, jag följer brorsan, han var ju där förra året så han hittar dit utan problem. Transportsträcka.

Efter Åre börjar det pirra i magen, vi har inte långt kvar nu, det känns och man ser de snötäckta fjälltopparna på håll, nu börjar man fundera på om det är allt för mycket med snö kvar uppe vid Sylarna, kanske skulle tagit med mig snöskor ...


- ja ja, jag tar det som det kommer, tänker jag.
Kläder har vi med oss och all annan utrustning klarar både regn, snö och blåst, så det är lugnt. Vi anländer vid Storulvåns fjällstation på kvällen, letar upp en bra tältplats för natten, vädret är lite ostadigt med regnet hängande i luften. Kokar lite kaffe, kollar utrustningen ställer upp tältet och så vidare. Sen är det dax att sova och det gör man verkligen efter 11 timmar i bilen.

Vaknar nästa morgon riktigt utvilad, sov bra i nya sovsäcken. Vi käkar frukost och packar ihop grejorna för att ge oss iväg mot Sylarna ! Äntligen nu är det dax ! Första biten går bra med hund, barn och allt, vädret håller sig skapligt. Det är torrt och bra väglag.


Mittpunkten mellan Storulvån och Sylarna är en liten koja där vi stannar för att vila och äta lite fika. Vi har redan innan stannat i en fjällbacke och lagat mat, detta på grund av min yngre son som får ett rätt ilsket humör när han är hungrig. När vi sen bryter upp för att gå vidare har vädret börjat ändra på sig, det blåser lite mer och regndropparna börjar kännas.

Vid bron över en större bäck där det är enligt vägvisaren 3 km kvar till fjällstationen, ser vi några vandrare som slagit läger för kvällen.
Vi stannar en kort stund för att mata hunden och bestämmer sedan att vi ska gå vidare sista biten upp till fjällstationen.


Det är nu det ökända fjällvädret dyker upp.
Allt eftersom ökar vinden till hård, regnet tilltar och skydd sätts på ryggsäckar och barn, hunden undrar varför husse går saktare och saktare, nu känns det inte bra, nästan så att man längtar hem. Det blåser, regnar och allt blir jobbigt för oss alla, men man blir i alla fall imponerad av barnen, de går på för fullt, för att komma fram.
I detta läge längtar man till fjällstationen kan jag lova !
Väl framme så söker vi skydd i säkerhetsrummet, jag stannar ute med hunden som jag trodde att man inte fick ta in där först.


Vi blir strandsatta i fjällstationens säkerhetsrum i två nätter, inget tält där inte, det blåser upp åt storm och det regnar första dygnet vilket sedan övergick till snö. Vi hade beräknat att denna gång gå ut i Tempeldalen och sedan vidare mot Blåhammaren men tyvärr av det allmänt dåliga vädret så fick vi stå över detta.
Skall tilläggas att vi inte var ensamma där, en man från Uppsala med sina två barn hade vi trevligt sällskap av hela tiden.


"Man lär sig så länge man lever, det vi nu har gjort klart för våra barn och oss själva att nästa år blir det 1 månad senare, vi kommer att gå på stugvandring med mindre packning just för att barnen inte skall tröttna på detta, vi vill ju ge dem ett minna för livet samt skapa ett intresse för att vandra och att vistas i vår fjällvärld."

Dag tre när vi vaknade så beslutade vi oss för att vända hemåt, utmarschen blev i snö, blåst och regn. Den enda i vårt team som var glad hela tiden var Azuki-hund, men är man en NewFoundland så trivs man bäst i snö och kyla.

Jag vill med denna lilla historia berätta hur vi hade det på vår första fjällvandring i år, nu siktar bror och jag på ett försök i September uppe i Norrland, vi får väl se ... det kanske kommer en liten historia om det i höst. Var rädda om er och naturen i sommar !

God tur / Gunnar med följeslagare
---