SWET 2010 - 15/3: Namche Bazaar

Namche Bazaar

Regnet helt borta och himlen klar! Vackning klockan 06.00 och varmvattenflaskorna i sovsacken var fortfarande ljumma. Skont i ett annars rafuktigt rum. Efter frukost i full utomhusmundering, dvs undersatll, fleecetrojor och jacka, lamnade vi Phakding pa 2660 meter over havet och gav oss i vag mot Saragmanthna national park och darifran vidare till Namche Bazaar pa 3450 meter. Da hade redan Tentzing gett sig av med Gunnar och Dolly och var packning.

Phakding Village

Dhud-koshi-river

Slingrande stigar genom barrskog bredvid brusande forsar, sma stenhus med kal- och spenatlodlingar, traskjul med laskflaskor till forsaljning och sota sma snoriga barn kantade var vag. Ett antal hangbroar senare- alla draperade i urblekta och mer eller mindre fargglada boneflaggor - nadde vi ingangen till nationalparken och fortsatte var slingriga vandring. Da och da passerades vi av en sherpa bojd under en tung borda varor som skulle fraktas upp till Namche, eller ett tag med soopjocks eller asnor.( Det ar inga sma laster sherpas bar pa och som en konsekvens av bade bordor och de manga branterna en sherpa tillryggalagger far i princip alla ont i knan och hofter nagon gang runt femtio. Att de inte varmer upp sina hus annat an for oss turister, utan standigt vistas i kyla under vinter- och varhalvaret gor inte saken battre.) Som en vit pyramid bland de hittills grona bergen steg plotlsigt Khumbila, sherpas heliga berg, fram. Khumbila ar ett berg och en gud och far inte bestigas eller klattras. Han vakar over Sherpaland och bringartur och lycka, nagot ett fattigt och art arbetande folk verkligen kan behova! Sa smaningom blev stigningen brantare for att sluta i den beromda Namche Hill: en oavbruten brant serpenti stig som knappt ett par timmare senare slutade i sherpas handelscentrum Namche Bazaar. Vi tog oss upp med jamn takt och nagra andnings- och kisspauser samt en fruktpaus och var alla ganska eniga om att det var anstrangande men inte sa hart som vi vantat.

Lunch in Manjo


Monjo Village

Nu sitter vi inkvarterade i Khumbulodge-den aldsta och mest valkanda av stallets lodger. Har har tydligen bade Jimmyy Carter och Robert Redford bott. Samt ett antal Mount Everestexpeditioner pa vag. Kanns bra, mentar tyvarr inte bort kylan fran de enkla rummen. I det stora allrummet klarar vi att halla varmen i understall, fleecetrojor och en och annan dunjacka, har ar taket i solerat och alltsa betydligt varamare an i vara sovrum som ar iskalla. En kamin finns ocksa som de som sitter i narheten kan njuta av. Inte vi tyvarr. Men vi har det bra anda. Spelar Yatzi, pratar och marathondricker te for fulla muggar. Minga ar pa oss att dricka, dricka, kissa, dricka och kissa (ska motverka risk for hojdsjuka). Och vi lyder snallt. Kiss och bajs ar ett vanligt samtalsamne och inget ar sarskilt heligt langre. Vi har aven utfort en del faltfotvardsarbete. Pia fick en liktorn som holl pa att forstora hennes vandring och den opererades bort av Annika. Nu vantar vi pa att eventuellt fa tomma var ur hennes nageltrangsta!

National-park-border

Heighest-bridge of Khumbu Region

Dagens kuriosa. Mingma ar faktiskt en historisk person: hon var den absolut forsta sherpakvinna som skiljde sig. For sjutton ar sen lamnade hon sin man efter tio ars aktenskap efter att han i sju ars tid bade slagit henne och supit sa gott som varje dag. Alla, inklusive hennes forladrar och syskon, tyckte hon var galen som lamande honom, ensam med tva sma barn som hon var. Men Mingma grejade det och i dag kommer manga olyckliga kvinnor till henne och fragar om rad narr det galler skilsmassor, som tack vare henne inte langre ar en omojlighet. Mingma ar en mycket, mycket cool kvinna tycker vi!
Tillsammans har vi ocksa konstaterat ett antal andra saker:

Vi vill inte jobba som barare. Vivill heller inte driva butik i Katmandu, inte kora taxi i Katmandu och absolut inte cykelrickshaw, inte ens Elisabeth som ar en stjarna pa spinning!. Men vi glader oss at att inte behova bara 65 kilo (som Goran Kropp bar pa nar han gick samma vag som vi) och att ingen ar sjulk och att vi inte vandrar i minus 45 grader!

Rododrendon-with-watter-fall