SWET 2010 - 20/3: bergtagna ovanför Dingboche

Mt Makalu

Pembas dator har helt lagt av, vi misstanker sa klart AMS (Acute Mountain Sickness). I dag skrivs bloggen pa Mingmas sons dator, men framover vet vi alltsa inte om det blir nagot mer skrivet, allt hanger pa Pembas ihardiga aterupplivningsforsok...
Det finaste forst: Nyss nar vi satt med kinder hettande av dagens sol och vind, papalsade i allrummet med thekoppar och dagbocker framfor oss kom underbara, fantastiska Minga med presenter till oss!! Varsitt halsband och armband fick vi, bada med symbolen jee, de goda ogonen, som ska vaka over oss och ge oss lycka och tur under var fortsatta fard. Hon ar verkligen one of a kind var Mingma!

I morse fick vi knacka isen pa vattenbehallaren for att kunna skolja toahalet men solen varmde snart upp bade landskap och oss. Dagen var vikt for acklimatisering sa vi gjorde bara en kortare tur pa ett par timmar, upp till 4600 meter over havet och sen ner igen. Visst kunde vi kanna att luften var tunnare och att stigningen tog lite pa oss, men inte mer an att vi anda fick anstranga oss lite for att ta sma steg sa att vi inte riskerade att ta ut oss eller bli for andfadda. Utsikten dar uppe var - naturligtvis och som vanligt och numera mer eller mindre forvantat - fantastisk! Tre av Himalayas totalt atta 8000meterstoppar stod i givakt runt omkring oss: Makalu, Lothse och Cho Oyo. En mycket maktig syn. Vi ar helt
klart bergtagna!!! Eller som vi skrattande flasde fram: a breathtaking view!

Ja, sen dess har vi sasat runt i solen och vinden, tagit en sista dusch pa nagra dagar (alldeles for kallt i Lobuche och Gorak Shep), atit en god lunch med de vanliga ravarorna kal, spenat, lok och potatis blandat med antingen ris, pasta eller nudlar. Vi har fortsatt dricka kopiosa mangder med allt som ar drickbart, mest olika varainter pa the, kissat, last och vilat. Och vantat. Vi ar nog alla lite sugna pa att komma ivag igen, fa spanna musklerna och jobba med flaset. I morgon ska vi ta 600 hojdmeter och sova pa 4900 meter hojd for att morgonen darpa ge oss av till base camp. En viss nervositet infor allvaret borjar ocksa smyga sig pa oss. Vi skamtar mycket om AMS men det finns en allvarlig underton av radsla; det ar ingetning att leka med och det ar heller inget man kan ra pa. Allt vi kan gora ar att folja Mingmas rad och dricka och kissa.

Vi kanner efter lite till mans: har jag ont i huvudet eller ar det bara inbillning, eller kan dovheten i huvudet helt enkelt bero pa trotthet och en hel dag i het sol och stark vind? Vi ar ocksa extra noggranna med att sprita handerna, ingen vill bli sjuk nu nar vi ar sa nara.

En sak om bloggen som nu kanske skrivs for sista gangen: texten skrivs i daligt ljus med mycket prat omkring och pa kort tid. Den gor inte ansprak pa att levereras elegant och stilistiskt sakert paketerat med grammatiskt korrekta meningar och snygga intron och overgangar. Forhoppningsvis kan den som laser den se till innehallet mer an till formen. Vi vill sa garna formedla vara upplevelser av naturen och manniskorna runt omkring oss, och aven om ni dar hemma bara kan kanna en liten ynka smula av allt det vi ar med om sa hoppas vi att er fantasi tar er resten av resan!

Tank pa oss de narmaste dagarna, ge oss lite energi nar var luft blir tunnare och vara steg tyngre. Sa far vi se om det blir nagra mer rapporter.

Allt hanger pa Pembas aterupplivningsforsok som sagt!