Stockholm Marathon - lördagen den 31 maj 2008

Ljuset anländer tidigt, denna vackra försommarmorgon. Vi kliver upp, för en lagom ordentlig frukost. Vi pysslar och funderar kring klädsel, compeed till trilskande tår, vattennivån i kroppen och de rätta springskorna.

Morgonsolen klättrar sakta på himlen, och vi inser att dagen blir varm. Vattenflaskan, kepsen och svamp för nerblötning/svalka får inte glömmas i packningen. Vi minns fjolårets värme.

Nummerlapp och tidtagningschips vårdas särskilt i ett eget hörn. De är av vikt, och få inte förkomma.

Vi tar en morgonpromenad runt byn. 4,6 km i en ganska lagom rask takt. Väl hemma igen ser vi att tiden rinner iväg. Vi får skynda oss lite för att hinna äta en tidig lunch, så att vi hinner fånga 10.20-bussen från Norrtälje till Sthlm. Spagetti och en god tonfiskröra slinker ner och vi hastar en aning för att hinna till bussen. Vi hann precis. Med nummerlappen som färdbevis är vi nu på väg till vårt andra Sthlm Marathon. Fjolårets 3,46 och 4,09 skall nu förändras till något nytt – både i erfarenhet och i en annan tid. Frågan är vad, och hur. Vi vet inte hur vi skall lyckas, hur vinterns och våren träning skall ge utslag och hur laddning av mat och vatten påverkar oss denna dag. Nu, kan vi bara göra vårt bästa – när starten går om någon timme.

Kl 1400 går starten, på Lidingövägen utanför Stadion i Sthlm. Termometern på läktaren nära startplatsen pendlar mellan 27 – 28 grader, men det är nog lite svalare ute på stadens gator. Svaga slöjor över himlen sänker kanske temperaturen något, åtminstone någon timme efter start.

Framme i god tid innan start hinner vi fundera en del kring dagens lopp. Vi gläds och vi ser alla människor i deras förberedelser. Nervositet, mat och vätska ger långa köer till toaletterna, som finns i mängd på tävlingsområdet. Där finns vatten, banan och sportdryck liksom även värde- och klädinlämningsdepåer i god ordning. Vi ser också förberedelser för målgången, där tidtagningschipet skall tas av och fina ”Finisher”- tröjor skall delas ut till de som i sinom tid fullgjort dagens mäktiga uppgift. Dessa tröjor bärs sedan av deltagarna med mycket stor stolthet.

Högtalaranläggningen nyttjas flitigt av arrangörerna. Information om före, under och efter loppet. Information för löparna och information för åskådarna. Siffror, förfriskningar och detaljer flödar i en lagom strid ström tillsammans med lagom dansanta toner från t ex Frida och Charlotte.

Klockan går mot 1400 och löparna drar sig till start. Rätt man, rätt kvinna – i rätt fålla. Sorterade efter tid och prestation. Detta är viktigt. Det lär vi oss allteftersom vi tävlar mer och mer. Det är inte roligt alls att tävla, när vi själva eller andra löpare placerats (eller placerar sig) i en startfålla som inte motsvarar vår eller sin egen takt. Det blir helt enkelt bara fel.

Starten går och massan rör sig framåt. Framme vid startlinjen går det att börja småspringa, och sedan rullar det på. Tidtagningschipset håller tiden, och jag försöker hålla orken för att hänga med. Värme, tusentals fötter, vätskedepåer med vatten, sportdryck, duschar och vänliga miner från mängder av funktionärer. På stadens gator drar nu floder av människor fram - i allvarliga löpartag, med ambitioner höga som berg. Åskådarna kantar sidorna, de hurrar och ropar, de klappar och de ler, de våndas, förskräcks och gläds. Många undrar hur det egentligen är möjligt, och många vet för de har själva gjort det förr.

Vackra Djurgården, fantastiska Strandvägen, Kungsträdgården och Slottet. Slussen, Söder Mälarstrand och backen som tär. Västerbron. Den är liksom ett kapitel för sig.

Norr Mälarstrand, Stadshuset, Centralstationen och Norra Bantorget. Odengatan, Odenplan och snart passerar vi över Sveavägen. Backen upp och sedan Karlavägen och Sturegatan. Första varvet klart. Ett djupt andetag, lite saltgurka och sedan ett varv till. Benen flyter fram en stund, det är en njutning och en glädje. Rätt som det är är njutningen som bortblåst och tröttheten vräker sig över ben och kropp. Man mäktar nästan inte flytta sina ben, och man undrar var, och varför, orken plötsligt försvann. Man pinar sig vidare ändå – och där, efter en stund, som genom en fantastiskt under, är den där igen. Orken, glädjen, flytet – har återvänt till kropp och till själ. Vi tar en större sväng över Djurgården innan Strandvägen och Slottet passeras igen.

Saltgurka, banan, energikakor och dextrosoltabletter erbjuds oss löpare på lämpliga platser efter hela den långa banan. Detta tillsammans med vatten och sportdryck i mängd - utan all denna goda service vore det knappast möjligt att springa detta lopp och samtidigt må så bra vid målgång.

Slussen och Söder Mälarstrand. Jag springer och stirrar stint ner i marken. Kepsen skymmer framåt, och jag ser bara strax kort framför. Mitt fokus är nu kort. Jag hör en visselpipa med jämna skarpa toner. Till slut höjer jag blicken något, och inser att det är till mig. En funktionär står mitt i vägen, visslar och visslar och tvingar mig att styra lite åt sidan, för rakt fram är en stor barriär. Även detta har de fångat, Sthlm Marathons arrangörer. Även detta har de fångat.

Snart är det tid för buljong och sedan vatten igen. Strax därefter kommer vänster- och höger-svängen med backen upp mot bron. Backen och svängen är brant, men strax är vi uppe – på Västerbron igen. En äldre dam trippar lätt förbi. Lätt, lätt tassar hon uppför bron och vidare ner på andra sidan. Det är njutbart att se, andras tassande steg. För mig är den nu lång och ganska tung, men snart är jag ändå uppe och rundar ner mot vackra Norr Mälarstrand. Vatten igen. Avslagen cola. Stegen lättnar igen. Snart är Stadshuset passerat, och Centralstationen igen. Nu når mig en svacka igen. Torsgatan och Bonnierhuset passeras med trötta steg. Dextrosoltabletterna kommer väl till pass i korset mot Odengatan. Nu, mina vänner, är det inte långt kvar hem till Stadion. Vasaparken och Odenplan. Där ser jag en klocka. Den visar tid, som gör mig glad. Det är en lagom stund kvar till klockan slår 1800. Jag kommer att hinna. Jag kommer att nå mitt tyst uppsatta mål, med råge och mer därtill. Stegen är tunga, men sinnet är ändå lätt. Benen och fötterna har fått arbeta hårt i flera, flera timmar. Men – det är alldeles fantastiskt, att det faktiskt går, att vi faktiskt kan. Odengatan upp. Karlavägen. Sturegatan – och där ser mig speakern, Magnus Andersson från Hammarby IF, och ger mig goda ord.

Sedan hägrar Sthlms Stadion. Den känslan är god. Riktigt underbart god. Att i fullt acceptabelt skick springa in på Stadion efter fullgjort värv. 4,2 mil är inte nådigt, men vansinnigt tillfredsställande att ha klarat. Att komma in på Stadion, med publik och med kraft, är en mäktig känsla. En riktigt mäktig känsla, i sol och i värme, med en riktigt trött kropp men ändå i gott skick och fason.

Tid, av klass – för mig. En medalj med tyngd. Vätska. En plågsam trappa ner, tidtagningschips av – en stor uppmuntran och ett stort grattis av alla fantastiska funktionärer man passerar. En stolthetströja, mer vätska, kanelbulle och russin. Banan. Igen.

Speakerservicen efter banan är god. Hammarby IF-folk har bemannat en mängd av dessa poster. De känns igen och de har vana efter år på denna uppgift.

Resultatrapporteringen är fantastisk. Sluttid och mellantid. Åldersklasser. Kvinnor och män. Och hela raden ut. Allt och alla går att hitta när listor finns på längden och tvären. Och den är där innan jag hinner hem till min dator på kvällen. Resultatrapporteringen förtjänar en särskild eloge. Den är helt enkelt alldeles fantastisk.

Detta års siffror inkluderade drygt 18 000 anmälda löpare. 14 680 kom till start och 13 542 klarade sina varv till mål. 3 029 var kvinnor och 10 513 var män. Bästa manliga löpare sprang på 2,16 och bästa kvinnliga löpare avverkade sträckan på 2,34.

Jag själv sprängde en ny barriär, och flyttade 4,09 till 3,50. Min fantastiske kamrat flyttade sitt goda 3,46 från 2007 till ett ännu bättre 3,44 nu 2008.

Som om det inte räckte, så ältade vi sedan maran hela söndagen. Vi njöt, skröt och frossade i loppet och alla dess delar. Vi pratade och upplevde igen. Tills det till slut var tvunget att inse sovdagstid, för att klara vardagen som kom. Men först ett datorbesök på nytt. Gissa vad vi gjorde? Jo, vi tittade på hela maran en gång till. Vi förundrades över löparna, och deras makalösa styrka, glädje och fart.

En stor eloge till Sthlm Marathon och alla dess fungerande arrangörsdelar.
En stor eloge till arrangemanget, och all tanke till varje enskild del. En eloge till varje deltagande funktionär.

Det är en glädje att se hur gott Stockholm Marathon-arrangörerna gör. Det var en glädje att delta.

Anette Grinde
Startnr K412 – 2008 – i mål som K282.

Reflektioner Allteftersom.....