Sörmlandsledens 6 första etapper

Vandring på Sörmlandsleden´s 6 första etapper i juli 2011

Lördag 9 juli (Semesterns första dag!)

Jag vaknar vid 7-tiden av fåglarnas kvittrande utanför det öppna sovrumsfönstret. Ett trevligt läte att starta dagen med – till skillnad från när måsarna håller hov andra morgnar... Solen skiner.

Jag tänker nästan genast på det äventyr jag ska vara med om och som väntar mig; att vandra Sörmlandsledens första etapper. 6 mil ojämnt fördelat på 6 etapper i vad jag har förstått varierad låglandsterräng. Dvs. inte avancerad terräng såsom i t.ex. fjälltrakterna. Det ska bli Väldigt kul!

Det här är alltså berättelsen om min första vandring någonsin. En vandring med riktig och rätt anpassad utrustning: vandrarkängor av märket Haglöfs Solid Lite, Haglöfs ryggsäck ”Matrix” 50 liter, Everest tält ”Travelbike 2”, Haglöfs sovsäck ”Lim 50” och Trangia gasolkök ”27-5 HA”. Det bör fungera och räcka till för de 4-5 dagar och nätter som jag planerar att vara ute i naturen.

Efter frukost paketerar jag det sista som ska med. Men, jag har glömt att köpa gasol till Trangiaköket... Jag tvingas åka till Intersport och köper en tub med 220 gram gas. Jag har egentligen ingen aning om det ska räcka till för mitt behov, men det lär visa sig ganska snart. 

Det är varmt i luften – en riktig högsommardag. Iklädd lång Fjällrävenbyxa och en långärmad tunn tröja kränger jag på ryggsäcken och tar tältet i handen och går de 200 meterna ner till busshållplatsen i Rågsved. Det är varmt i luften och jag anar av ryggsäckens tyngd att detta kommer att bli en arbetsam dag. Det är fullt med människor i bussen och jag tvingas stå hela vägen till Gullmarsplan (20 min). Svetten rinner på min rygg och även på hjässan under kepsen.

Vid Gullmarsplan bestämmer jag mig för att äta innan jag startar mitt äventyr och jag väljer Daisy´s grill och beställer en tunnbrödsrulle med en kryddig korv. Inte så gott och jag ångrade mig faktiskt. Nåväl, något var jag tvungen att äta och det var betydligt bättre än ingenting.

Efter ”lunchrasten” kliver jag in i en tunnelbanevagn som ska ta mig till station Björkhagen, där Sörmlandsledens första etapp startar och leden utgår från. Björkhagen, skylten med namnet har jag aldrig sett tidigare och jag kliver av och går nerför trappen och ser en något sliten skylt som visar att leden har sin början österut.

Etapp 1

”Projekt Sörmlandsleden” tar sin början. Jag går på en hård grusväg och solen gassar från en klarblå himmel, som det brukar skrivas. Passerar en spårcentral där flera olika slingor leder runt i de vackra omgivningarna. Här finns även en styrkestation för den som inte vill gå, jogga eller springa, utan hellre aktiverar musklerna på annat sätt. Allt detta endast ett stenkast från huvudstadens södra förorter. En och annan cyklist passerar mig på väg till golfbanan någon kilometer längre bort, och det är inte långt ifrån att tanken dyker upp om att det vore skönt med lite svalkande fartvind i ansiktet om jag istället cyklade.

Framme vid golfbanan traskar jag helt enkelt rakt fram, eftersom ”vägen” fortsätter ditåt. Men redan efter 100 m noterar jag att denna väg troligen leder till Hellasgården, och plötsligt minns jag vad min kompis informerade mig om när jag berättade om min vandring; ”missa inte framme vid golfbanan, det är en tvär sväng där och du ska inte gå rakt fram”. Just det... helt riktigt. Går tillbaks samma väg jag kom från och efter några andetags letande ser jag faktiskt en orange markering lite undanskymt på ett träd. Stigen ned mot Söderbysjön är vacker och stigningen upp på berget söder om sjön är det första provet som ger mig en rejäl pulsökning. För första gången när jag går känner jag verkligen att ryggsäcken är tung. Fin utsikt uppe på toppen.

Det är här som jag initialt blir varse om den typ av underlag som följande stig utgörs av – nämligen riktiga ”rotstigar”, vilket betyder att det är svårt att sätta ned foten utan att placera den på en rot. Detta skulle orsaka mig en del besvär framöver, samt även en viss lättnad!

Efter att ha passerat kanalen som förbinder de två sjöarna Söderbysjön och Ältasjön via Brotorpskärret går det brant uppför bland stenstigar och jag tvingas faktiskt stanna till någon minut för att dricka lite av det vatten som jag tagit med mig (1 liter). Uppe på berget vid Ulvsjön går jag vilse för andra gången. Tvingas snedda tillbaka och kommer åter in på leden.

Småningom passerar jag Ältavägen och når första naturliga vattenkällan, där jag först dricker slut på det medhavda vattnet, för att därefter fylla på de två tomma halvliters PET-flaskorna. Väldigt gott vatten från källan! En hundägare med sin fyrbenta vän tycker precis som jag - vattnet smakar utmärkt!

Resterande sträcka på första etappen leder förbi ett par vackra badsjöar, Sandasjön och Strålsjön, där lördagslediga barnfamiljer har ”slagit läger” för några timmars rekreation och bad. Jag noterar att jag faktiskt behöver hålla blicken en bit framåt, eftersom det är fullt möjligt att missa en orange markering. Det är vid ett par tillfällen som jag måste titta noggrant för att gå rätt väg.

Väl framme vid etappens slut, Skogshyddan, stannar jag till för att dricka vatten. Allting känns ok och 8 km är avklarade. Har en välbehövlig paus några minuter och ett förevigande vid Etappskylten skapas med digitalkameran. En hastig titt på klockan strax före 15.00 betyder att jag vandrat dessa 8 km på drygt 2 timmar – det betyder en snitthastighet på knappt 4 km/h. Kanske lite väl snabbt (?)

Etapp 2

Värmen kvarstår och ryggsäcken väger lika mycket som under första etappen. Sånär som på några deciliter vatten som jag druckit. Leden ringlar sig fram genom skogen och stigarna påminner oftast om de som fanns på första etappen. Vid en passage framme vid Skomakartorp går jag in i en hage och vandrar alltså på privat mark, men några djur ser jag däremot inte till.

Efter det lilla pittoreska huset är jag återigen nära att gå helt fel. Tvingas chansa att gå rakt fram in i skogen, vilket visar sig vara rätt, den orangea markeringen finns på ett träd. Fram emot Öringesjön börjar en del bebyggelse att synas och jag förstår att jag inte vandrar i ”vildmark” längre. Det är frestande att stanna till vid sjön för ett bad, men det är inte långt kvar till etappens slut så jag går vidare. Efter att ha passerat genom en gångtunnel under Tyresövägen och ett hundratal meter senare, vid ett ridhus, försvinner den orangea märkningen helt plötsligt. Jag tittar runt omkring mig och ser till slut en vag märkning ca. 100 m längre bort och är åter på spåret. Framme vid Kolardammarna följer jag åter vägen rakt fram och upptäcker snabbt att ingen märkning längre finns. Efter en titt på kartan ser jag att leden faktiskt går mellan dammarna och jag går tillbaks dit. Jodå, det finns en märkning på broräcket, men inte tydlig alls.

En stund senare vandrar jag i en härlig skog och börjar ana ett fält längre fram. Det visar sig vara hagar i Uddbyområdet och jag anar att slutet på etappen närmar sig, och det behöver jag. Magen kurrar och mina fötter börjar för första gången viska att de behöver en stunds vila.

Vid Alstorp finns ett par vackra byggnader och ett par lördagsutflyktare njuter i eftermiddagssolen av medhavd matsäck.

Jag vandrar på en grusväg fram emot Alby friluftsområde och jag hoppas på att kunna få tag i vatten och kanske även köpa något att tugga på. Framme vid Alby ca. kl. 16.30, och det finns ett café som faktiskt är öppet. Jag kliver in och köper en flaska Mer samt en Delicatoboll för kvällsfika, samt ber att få min 1,5 l PET-flaska fylld med vatten. Personalen är mycket vänliga och ordnar det åt mig. Stort tack!

Vandrar Alby skogsväg ned mot badplatsen och har stora grönytor till höger om mig där det finns många människor av varierande slag; soldyrkare, grillande lördagslediga familjer, brännbollsspelare och många barnfamiljer som badar.

Jag sätter mig i skuggan 100 meter från vattnet och tar av mig kängor och strumpor. Vilken skön känsla... Byter om till badkläder och går ner till Albysjön och smyger ner i det varma vattnet. Så skönt! Simmar ett par hundra meter och flyter omkring en stund nära ungdomar som hoppar från ett flott-torn. Ser en fisk som plaskar i ytan och direkt vaknar mitt fiskeintresse och strax kommer tanken om vilken slags fisk det var. Kanske en öring?

Kliver upp ur vattnet och byter till torra kläder. Tar fram mitt nyinköpta Trangiakök och påbörjar matlagningen; Bullens pilsnerkorv i burk och pulvermos. Smakar verkligen gott och det var otroligt välbehövligt. Vilar en stund och tittar på människor. En barnfamilj bredvid mig ska grilla i en kromad stålhink (!) och har glömt något att tända eld med. Mamman i familjen frågar om jag har eld och de får såklart använda tändstickor som jag har med.

Efter ett par timmars tittande på avslappnade människor runt omkring mig packar jag allt i ryggsäcken och tar på mig kängorna – nu med endast 1 par strumpor på fötterna och utan att knyta dem. Det är nu jag märker att jag har väldigt ont på ett ställe på båda fötterna; nämligen just ovanpå leden som förbinder stortårna med själva foten. Det visar sig att kängorna har vikts vid frånskjutet i varje steg och tyvärr är de för trånga precis på det stället där det inte får trycka på foten... Illa, är bara förnamnet.

Jag behöver hitta ett bra ställe att övernatta på, men nere på de stora gräsytorna kan jag inte tälta, det är för många människor där som är alldeles för högludda för att jag ska kunna sova där. Jag tar mig uppför på en stig i skogen bredvid slalombacken för att eventuellt kunna slå läger för natten där uppe, men där finns ingen bra yta att placera tältet på. Går ner på andra sidan och kommer tillbaka i närheten av cafét. Ser mig omkring för att hitta en bra plats, men det är en bilparkering alldeles i närheten, och dessutom kör bussar ner och vänder i närheten. Till slut beslutar jag mig för att gå vidare på Etapp 3 för att så snart som möjligt hitta en tältplats. Klockan visar ca. 20.30.

Etapp 3

Leden går in i skogen nära parkeringsplatsen och jag påbörjar med stor möda att kliva på de tusentals granrötter som bygger själva stigen. Jag försöker att pricka så att roten hamnar precis under trampdynan och undviker så mycket det bara är möjligt att vika foten i frånskjutet. På så sätt blir belastningen på ovansidan om tåleden så liten som möjligt.

Denna del av tredje etappens första avsnitt är väldigt tråkig rent naturmässigt, och jag har dessutom så ont i fötterna att jag inte på något sätt uppskattar min vandring. Snarare tvärtom; jag önskar att jag snarast hittar en bra plats att få upp tältet på, och att få av kängorna snarast.

Kommer snart fram till området som heter Nyfors, vilket är en historisk intressant plats och dessutom vacker med en liten fors och man kan se sjön Tyresö-Flaten till höger.

Jag går vidare och ser nu den vackra sjön Nyforsviken till vänster om mig och hör stojandet från människor som kvällsbadar i det nu alldeles ytstilla vattnet. Jag är nu rejält trött och börjar verkligen leta efter en plats, vilken som helst, som är duglig att tälta på. Hittar ett par halvbra alternativ, men det är så nära leden att jag inte vill sova där. Det är relativt mörkt i skogen och jag går vidare på en liten skogsväg, passerar ett hus på vänster sida... men här finns ingen markering för leden. Tvingas vända tillbaka 100 meter och hittar märkningen igen. Usch, mina fötter värker så jag tror jag ska svimma när jag nu går brant nerför stigen in i skogen. Stannar till för att justera snörningen och blir attackerad av envisa myggor. Jag måste nu verkligen koncentrera mig i Varje fotisättning för att inte stanna och helt enkelt ge upp. Så ont har jag faktiskt i fötterna...

Hittar ytterligare en plats som är möjlig att tälta på, men är alldeles nära stigen och jag avstår ännu en gång.

Efter ca. 2 km på tredje etappen, kommer jag återigen ner alldeles nära sjön Tyresö-Flaten och bestämmer mig för att gå ner till vattnet för att söka en tältplats. Otroligt nog finns en yta som är mycket lämplig för att tälta på, dvs. helt plan och med mjuk mark som tältpinnarna lätt kan tryckas ner i! Dessutom 10 meter från vattnet. Min lättnad över att äntligen ha kunnat resa tältet, ta av mig kängorna och gå ner till vattnet för ett kvällsdopp är oerhört stor. Jag simmar runt en lång stund och svalkan som vattnet ger på mina ömma och nu även svullna fötter är välbehövlig. Passar på att skölja mina kläder som jag använt under dagen och hänger upp de på en torklina som jag skapat av en fiskelina, vilken jag fäst mellan två träd alldeles bredvid tältet. Hoppas att de torkar till imorgon bitti, då jag ska fortsätta vandringen. Förhoppningsvis.

Klockan har tickat fram till efter 23 när jag blåser upp luftmadrassen och kryper ner i min nyinköpta sovsäck. Har svårt att somna, delvis beroende på att ett gäng ungdomar på andra sidan sjön hoppar från en bergsklippa ner i sjön och det lever om en hel del. Lyckas ändå somna efter någon timme, när det blivit tyst.

Vaknar på natten av att det faktiskt börjar bli lite kyligt om benen, och klär därför på en underställsbyxa. Efter ytterligare någon timme vaknar jag igen av att det nu är kyligt om överkroppen, och klär på underställströjan. 

Söndag 10 juli (Etapp 3)

Framåt sjutiden vaknar jag och är helt pigg. Somnar ändå om och lyckas sova fram till ca. kl 8. Kliver upp och går ner till vattnet, där ett par fina abborrar simmar alldeles intill bergskanten. Löjorna äter av småsaker på ytan i vattnet och deras ryggfena bildar en liten ring på ytan innan de vänder ner mot djupare vatten.

Återvänder till tältet och tar fram Trangiaköket för att tillaga frukost för första gången. Jag kokar gröt på den blandning av havregryn, russin och torkade aprikosfrukter som jag förberett. Rör ihop mjölk av pulver och vatten och äter sedan i godan ro på klipphällen. Det blåser lite och mina kläder som hänger på torklinan verkar faktiskt torka ganska bra.

Packar ihop allting och demonterar och paketerar ihop tältet. När allt är klart tar jag åter på mig båda strumpparen och sätter fötterna i kängorna. Det känns inte bra. Inte blir det bättre när jag hänger på mig ryggsäcken och börjar min fortsatta vandring på etapp 3. Försöker återigen att placera fötterna strategiskt, precis som igår kväll. Det medför dock att jag använder andra muskler i fötterna och benen för att kompensera att jag inte använder foten på vanligt sätt vid gång. Konsekvenserna av detta kunde jag inte förutspå i det läget, men skulle bli ordentligt varse om det senare under dagen.

Efter en stund kommer jag fram till en väg, där en skylt pekar mot Tyresta by, dit jag tydligen ska gå enligt Gröna kartan som jag har i handen, och jag följer såklart markeringen. Att vandra på en grusväg är om möjligt ännu värre för mina fötter än att gå på trädrötterna i skogen... Varje steg är en pina och jag har ingen bra koll på omgivningen. Missar en markering och tror att jag ska gå ner i skogen, men det är fel och jag tvingas åter vända för att gå tillbaka ett 100-tal meter för att finna den senaste orangea markeringen. Fortsätter istället på grusvägen.

Kommer senare fram till en skogsstig igen, och det känns något bättre att gå på den, jämfört med vägen. Inne i skogen börjar nu regnet att stilla falla. Det är ett fint sommarregn och jag ”stapplar” fram utan att bry mig om vätan. När regnat faktiskt tilltar stannar jag och klär ryggsäcken med regnskyddet. Det känns inte motiverat att klä mig själv i regnjacka, för så mycket regnar det ändå inte. Och det är faktiskt skönt med lite regn på kroppen – det svalkar friskt. Hästarna som betar i hagen nära Höjden ser ut att trivas ganska bra med tillvaron i det lugna området. De verkar inte ha särskilt ont i fötterna (hovarna)!

Har för mig att det ska finnas en vattenkälla här någonstans, vid Högdalen, men ser tyvärr ingen skylt som visar fram till den. Det är lite trist för jag skulle verkligen behöva fylla på vattenflaskan – det tar (och tär) en hel del på kroppen av att vandra i oländig terräng med relativt tung ryggsäck och med tältet i handen. Detta särskilt som jag dessutom inte är på särskilt bra humör med tanke på att mina fötter är i en kondition som kan beskrivas som dålig.

Efter knappt en halvtimme upphör regnet och det är ljusgrå himmel ovanför mitt huvud. Så fort jag stannar till för att plocka ett blåbär eller för att titta på Gröna kartan jag har med mig, flockas myggorna kring min svettiga kropp. Jag har såklart MyggA med mig, men använder det inte så länge jag inte verkligen behöver göra det.

Terrängen är kuperad och nu är det mer sten än rötter på stigen, och jag placerar nu fötterna strategiskt på stenarna istället. Det fungerar något sånär – eller så är mina fötter mer eller mindre domnade så att jag inte känner lika mycket smärta som tidigare...

Med ens bryter solen igenom molntäcket och dess strålar söker sig fram till mina ganska trötta ögon. Ser något som glittrar en bit framöver och kartan skvallrar om att det är Årsjöns vatten jag ser. Ett väldigt fint område i sjöns norra ände finns nu till vänster om mig. När jag närmar mig rastplatsen möter jag en joggare med ryggsäck och vattenbälte, tre personer som är på utflykt och ett par män som bär på fiskeutrustning. Det blåser lite lagom vid sjön och det svalkar skönt mot min varma kropp.

Nästa stopp blir framme vid skärmskyddet, där jag har planerat att tillaga lunch i form av nudlar.

Tyvärr (?) är skyddet under ombyggnad och jag tvingas improvisera lite. Det är dock inget problem.

4 personer som visar sig komma från Frankrike stannar också till vid skyddet, och de lägger sig på en filt på berget vid sjökanten, alltmedan jag byter om till badkläder och smyger ner i det ljumma vattnet. Efter att ha simmat ett 100-tal meter tar jag mig upp ur vattnet och just som jag vänder mig om kommer en liten vattensnok simmande i mitt kölvatten! Det blåser nu rätt kraftigt och de blöta badkläderna som jag hängt upp på skärmskyddet blåser ned flera gånger. Påbörjar lunchlagandet och äter nästan med andakt med en nästan molnfri himmel som syns genom tallarnas trädkronor. Har ett trevligt samtal med ”de franske” och det visar sig att de är på semester i Stockholm under en månads tid, och bor i en lägenhet i Gamla Stan.

Efter lunchrasten packar jag ihop allting igen, och snör åter på mig kängorna. Denna gång försöker jag att lätta på snörningen längst fram för att minska trycket mot tårna, och hoppas på att det ska hjälpa något. När jag vandrar iväg är det ytterst smärtsamt den första kilometern, men sedan verkar det som att fötterna ”domnar” lite, och smärtan blir i vilket fall inte värre. Kommer snart in på en grusvägsliknande slinga som ska leda mig ner till Tyresta By. Här finns en hel del människor som vandrar och joggar i den vackra och lugna naturen. Trots att jag har handikappet med fötterna är det inte en enda människa som passerar mig, och snarare är det så att jag passerar alla andra... Det är nu nästa symtom med fötterna uppdagas; jag har nu rejält ont i muskeln/senan som sitter ovanför yttre fotknölarna, upp mot vadbenet. Givetvis kommer det sig av att jag har snört åt för hårt kring fotleden och att jag inte kan använda musklerna på det sätt som man ska/bör göra vid vandring. När man inte kan använda ”rätt” muskler flyttar kroppen automatiskt över belastningen på andra muskelgrupper, för att kompensera den uteblivna ansträngningen från ordinarie muskler, och detta får till följd att dessa oftast otränade muskler måste arbeta hårt och därmed ta mycket stryk. Det är denna effekt jag nu känner av.

Ner mot Tyresta By är jag väldigt trött, hungrig och törstig. Det är en lättnad att se gården närma sig meter för meter, och jag hoppas i det längsta på att cafét ska vara öppet. Men klockan har hunnit dra iväg till efter kl. 16 och cafét är stängt för dagen... Ajaj, det var inte bra för mig.

Tar mig uppåt Nationalparkernas hus och blir rejält förvånad när det visar sig att det faktiskt är öppet! Går in och ser mig omkring lite och frågar i receptionen om det finns vatten någonstans som jag kan fylla min flaska med. Jodå, det finns toaletter på baksidan av byggnaden, och jag letar mig snabbt dit. Fyller en 0,5 liters PET-flaska och dricker ur den omedelbart. Fyller den igen och dricker ur än en gång. Så ljuvligt... Fyller därefter båda 0,5 litersflaskorna samt den 1,5 litersflaska jag har med mig. Det ska räcka ett tag, och jag funderar på om jag ska slå läger här över natten för att kunna få med mig så mycket vatten som möjligt inför nästa delvandring. Hittar en liten ”äng” med två grillplatser och flera bänk-bord, där jag lastar av mig ryggsäcken, tältet och snörar upp och tar av mig kängorna. Lägger mig ner på luftmadrassen en stund och försöker att sova en stund – men... snart kommer en afrikansk familj och gör mig ”sällskap” på ängen. De sätter sig vid de andra borden och tänder en eld i den uppmurade eldstaden för grillning. 4 barn springer omkring och leker, och det är förstås en ynnest att kunna ha den friheten för dem!

Jag tänder Trangiaköket och börjar laga till min andra kvällsmåltid. Det går bra och pulvermos med Bullens pilsnerkorv smakar faktiskt riktigt gott även idag :-) Dricker mycket vatten till maten i vetskap om att det finns mer att tillgå endast 200 meter längre bort.

Plötsligt slår det mig att det kanske inte alls finns vatten... tänk om toaletterna är stängda nattetid!?

Jag får plötsligt lite småbråttom att få på mig kängorna (löst, utan att knyta dem alls) och gå bort till toaletterna. De är fortfarande olåsta. Pust, vilken tur... ! Fyller åter så att jag har 2,5 l i flaskorna och går tillbaks till grillplatsen. Den afrikanska familjen är kvar och visar inget tecken på att de snart kommer att packa ihop och bege sig hemåt. Det gör att jag själv funderar på om jag ska fortsätta på etapp 4 under kvällen och campa på lämpligt ställe. Vis av erfarenheten från igår, tittar jag på kartan för att hitta en plats som är öppen och där det bör finnas någon lämplig tältplats. Ser att det faktiskt verkar finnas ett sådan område framme vid Skutans gård, några hundra meter innan Gamla Dalarövägen, och bestämmer mig för att gå ca. 3 km fram till det stället. Klockan visar ca. 19.30, så jag bör kunna vara framme där vid 22-tiden. 

Etapp 4

När jag åter snör på mig kängorna är det nu med än större smärta, fast inte värre vid tåleden utan nu även för muskeln/senan över yttre fotknölarna – och jag snörar löst vid tårna och knyter inte ändå uppe vid kängkanten utan hoppar ner ett läge och drar inte åt så hårt. Det bör ju fungera bättre.

Beger mig så av igen, genom en brant uppförsbacke och ganska fin natur med granar och faktiskt lite mjukare stigar. Efter drygt 2 timmars vandring med plågade steg når jag fram till Skutan, och börjar genast sökandet efter lämplig tältplats. Letar mig ner mot Dalarövägen, men där finns endast flugor och andra insekter i massor! Det kan bero på att det finns en ladugårdsbyggnad i närheten gissar jag. Hittar ingen plats och går tillbaka några hundra meter och hittar en gräsyta vid ett övergivet hus, där jag helt sonika monterar ihop och reser tältet. Det blir ok för natten. Innan jag lägger mig för natten ”njuter” jag av den inköpta Delicatobollen jag köpte på Etapp 1 och tillreder varm choklad ;-) Sött, och faktiskt inte helt gott! Verkar som att min kropp vänjer sig vid att inte ha tillgång till socker vid liknande äventyr – och det är bra att veta.

Har åter svårt att somna, trots stor sömnkänsla. Trafiken från Gamla Dalarövägen gör även den sitt bästa för att hålla mig vaken. Vaknar åter frampå småtimmarna och fryser en del. Klär på mig understället och sover vidare till ca. kl. 9.00.

Måndag 11 juli (Etapp 4)

Andra frukosten på detta äventyr avklaras och jag packar sedan ihop mina saker och beger mig av mot Handen och Rudans gård, vilket är slutet för ledens fjärde etapp.

Återigen smärtar det fruktansvärt i fötterna och fotknölsmusklerna den första kilometern, för att sedan avta något. Vandrar nu över Gamla Dalarövägen och in i en granskog där leden följer ett motionsspår, och markeringen är inte optimal. Jag går åter vilse och tvingas vända om. Hittar markeringen och följer den, men kommer efter 100 meter tillbaka där jag redan varit! Underligt...

Ser mig NOGA runt och hittar till slut markeringen, som nu går in i skogen helt plötsligt utan förvarning. Lite dåligt kan jag tycka. Efter någon km når jag Nynäsvägen, vilken jag passerar under genom en gångtunnel, och fortsätter längs en verkligt tråkig asfalterad cykelväg nära ett radhusområde. Ljudet från trafiken hörs tydligt och det är inte särskilt idyllsikt.

Snart ser jag en OK/Q8-mack, och beslutar att förära den med ett besök. Inhandlar ett paket med Brago chokladkex samt ett paket Vasa knäckebröd. Kan vara bra att ha som ”nödproviant”, drar jag mig till minnes att en kompis skrev i ett mail om vad som är bra att ha med sig vid vandring. Detta inköp av bröd var smart eftersom Bullenskorvarna snart är slut.

Vandrar vidare och passerar pendeltågsspåret över mot Rudan-området. Asfaltsvandring någon km och jag är framme vid 4:e etappens slut! Usch vad ont jag har i fötterna och vad trött jag är. Nu är det VÄLDIGT enkelt att kliva ombord i pendeltåget för att åka till Älvsjö och därifrån bussen ”hem” till Rågsved... Men SÅ enkelt ger jag mig inte, och jag går fram till den lilla badsjön och kastar mig i vattnet. Varmt, fast egentligen svalkande, och skönt!

Hittar ett bord där jag tar fram Trangiaköket och förbereder lunch. Letar efter vatten som tydligen ska finnas här, men hittar ingen toalett som är öppen. Kan bero på att det är måndag, men nog tycker jag att det ska finnas toaletter öppna i ett område som detta under semestertider.

Däremot finns omklädningsrum i nära anslutning till motionsspåren och jag går dit för att rekognosera lite. Finns information om att man kan SMS:a ett fyrsiffrigt nummer till ett mobilnummer och får då det fyrsiffriga numret som kod för att komma in i omklädningsrummet. Smart system och jag provar detta. Det fungerar alldeles förträffligt och koden är aktiv i 5 timmar! Wow, jag är imponerad.

Ringer till pappa och pratar med honom – han erbjuder sig att komma och hämta mig om det är så att jag måste avbryta pga. fotproblemen. Det är dock inte aktuellt.

Tillagar och äter min lunch, och besöker därefter toaletten för att uträtta mina behov samt för att fylla på vatten. Fyller dock inte så mycket vatten i flaskorna denna gång eftersom det ska finnas vatten framme vid Riddartorp – visserligen längre framåt längs leden, men jag bedömer att vattnet ska räcka för mig ända fram dit. Tar med mig 1,5 liter. 

Etapp 5

Börjar så smått att vandra genom skogen och förbi den lilla sjön söder om Rudan´s friluftsgård. Det är varmt och solen gassar rejält. Tur att det faktiskt är skog runt omkring mig. Redan efter ca. 6-700 meter har jag åter fruktansvärt ont i fötterna och musklerna runt fotknölarna. Jag tvingas att stanna vid fresbee-golfbanan och tar av mig kängorna. En tanke säger att det vore en klar fördel om jag kunde använda någon slags ilägg i kängorna så att de inte trycker så på musklerna, samt för att förbättra vinkeln inne i skorna framme vid tålederna. Plötsligt slår mig tanken att jag kan försöka tillverka ett hålfotsilägg! Jag söker rätt på en stor torr barkbit och tar fram kniven för att börja karva fram ett ilägg. Efter några minuter är jag färdig med uppgiften och den blir riktigt bra. Täljer endast ett ilägg till högerfoten, eftersom det är den som smärtar allra värst. Tejpar runt ilägget med plåstertejp och lägger i biten under den tunna sulan. I med foten i kängan och... OJ! Vilken skillnad! Otrooooligt... :-) Vilken känsla – nu är det inte alls lika smärtsamt och jag snörar endast helt löst runt fotleden. På med ryggsäcken och tältet i handen. Jodå, det ska nog fungera betydligt bättre. Börjar gå och trots att underlaget bitvis är hårt fungerar det helt ok. Varför kom jag inte på detta tidigare...!?

Kommer snart till ett tunnelrör som leder mig under vägen Haningeleden som förbinder Handen och Huddinge. Här startar en lite annorlunda natur, med en del våtmarker och betydligt mer kuperad terräng. Här måste man tänka lite hur och var man placerar fötterna, och jag är oerhört glad att jag konstruerade hålfotsilägget! Jag tar mig fram snart när obehindrat, alltså i jämförelse med hur det var de första dagarna. Vilken känsla!

En fin skog vandrar jag genom och jag ser på såren från ”crossdubbade” cykeldäck att även en del MTB-cyklister nyttjar denna del av Sörmlandsleden. Förstår inte riktigt hur de klarar av det, med tanke på alla småstenar, knixiga backar både upp och ner, samt rötterna som en vanlig människa knappast kan cykla över. Kan ju inte bli någon kontinuitet i cyklingen, och inget flyt att tala om. Men jag kanske har fel.

Plötsligt brakar det till ett 20-tal meter till höger om mig, och en stor fågel skrämmer nästan slag på mitt redan ganska hårt slående hjärta... var det en tjäderhona kanske?

Vattnet är snart slut och benen är trötta efter alla stenar som jag numera valt att Inte kliva på – till skillnad från de tidigare etapperna där jag tvärtom tvingades att kliva på dem. Vattnet är nästan slut i flaskan och jag tittar på kartan för att se den kvarvarande distansen fram till Riddartorp. Inte alltför långt. Kommer ut på en gammal skogsväg och tycker att jag bör vara framme inom ett par minuter, men jag missbedömde avståndet och det är betydligt längre än vad jag tror. Snart är jag dock framme vid Riddartorp och går till höger om en rad med småstugor till vänster om mig. Börjar genast se mig om efter en skylt som säger ”vatten” eller liknande. Hittar ingen och jag sätter ner min packning och går in i själva stugområdet för att ev. hitta vattnet som ska finnas. Det jag kommer fram till är en byggnad som uppenbarligen tillhör samfälligheten Riddartorp och där det finns toaletter, samt på gaveln av huset, en vattenkran som man behöver ha en fyrkantsnyckel till. Jag utgår från att kranen är stängd och funderar på hur jag ska kunna öppna den utan verktyg. Blir svårt... och jag går tillbaka till min packning. MEN, jag har ju fisketången med mig! Glad i hågen tar jag med mig vattenflaskorna och går tillbaks till toalettbyggnaden, nu beväpnad med ”vattenräddaren” fisketången. Tar ett fast tag om fyrkantsbiten i kranen och vrider. Det går lätt och jag blir väldigt glad. Fast, jag upptäcker snart att kranen varit öppen hela tiden... Hade inte behövt använda tången alls. Lärdom; känn först på kranvredet om det kommer vatten eller inte nästa gång... (!)

Fyller åter flaskorna fulla och tar med mig till platsen där jag ska ordna matlagning och för att sova vid. Det finns både bord, eldplats och en fin gräsplätt att tälta på. Hurra! Vädret är väldigt bra med sol, lite moln och lite vind, så jag kan inte önska något bättre. Tillagar kvällsmat och äter knäckebröd till korven och moset. Gott.

Framåt kvällen reser jag tältet och tar sedan med fiskespöt och går ner till sjön Öran, för att försöka fånga någon fisk. Efter ca. 50 meter ser jag en sliten och trasig träskylt där det står ”källa” eller möjligen ”vatten” på, och jag inser att det är den källan som omnämns i guideboken. Hoppsan, då har jag tydligen ”stulit” vatten av de boende i Riddartorp. Hoppas de har överseende och förståelse för min situation. Källan som är rejält gömd i buskarna utgörs av ett gammeldags pumphandtag, och jag provar den inte.

Nere vid sjön är det nu lugnt på ytan och solen sänker sig ner mot trädtopparna i horisonten. Underbart vackert och jag står där och njuter en stund. Inte ens fötterna smärtar särskilt mycket just i detta ögonblick.

Kastar ut betet i vattnet några gånger och lyckas faktiskt dra upp en ytterst liten abborre. Inte mycket för världen kan tyckas, men det visar ändå att det finns fisk i sjön. 3 unga killar står längre bort och fiskar och verkar faktiskt dra upp större abborrar.

Går tillbaks till rastplatsen och gör mig klar för att sova. Några människor passerar på skogsvägen ner till sjön, och jag somnar inte så enkelt denna natt heller. Dessutom har det framåt natten börjat blåsa och det prasslar relativt högt i lövverket hos björken och asparna som står i närheten. Inte enkelt att somna med det ljudet i öronen. Somnar sent så småningom och bestämmer att det blir sovmorgon, hur sent jag än vaknar.

Tisdag 12 juli

Vaknar tidigt och klär på mig understället igen, för kylan gör sig faktiskt påmind även denna natt. Sovsäcken har en komfortgräns på 16° så det bör egentligen inte vara något problem, men med min kropp som saknar underhudsfett över stora delar så blir det ändå kallt. Somnar om och vaknar inte förrän efter kl. 10 igen. Skönt att få sova, det behövde jag.

Tillagar frukost i "absiden" och äter inne i tältet eftersom vinden friskar i relativt hårt.

Jag packar utrustningen och gör mig klar för att påbörja nästa del av etappen, mot Paradiset. Bör vara ca. 6 km dit om jag läst och bedömt Gröna kartan på ett korrekt sätt. Klockan närmar sig 12 innan jag kommer iväg.

Nu kan jag nästan njuta av naturen runtomkring mig och uppskatta de vackra fjärilarna som bokstavligen leder mig fram längs stigen runt sjön Öran. Efter en stunds vandring möter jag ett par i övre medelåldern med en hund och de har precis fått syn på en sommar-Kantarell som de gladeligen plockar med sig :-) Vem skulle inte göra det? Jag passerar dem och går vidare mot Svartsjön, men går lite fel pga. att jag missade en helt uppenbar Sörmlandsleden-skylt som tydligt med pil pekar åt ett särskilt håll. Kanske börjar jag att bli lite trött. Hittar i vilket fall rätt stig och ser strax sjön till vänster om mig. Här finns en del blåbär och jag kan inte motstå att stanna till för att plocka lite av dem. Har ju tyvärr inget att lägga dem i så jag stoppar helt sonika ner dem i den stora PET-flaskan. När jag plockat ett par deciliter blåbär nöjer jag mig och börjar göra mig klar att fortsätta någon kilometer mot skärmskyddet som ska finnas vid Långsjön. Paret som plockade Kantarellen har tydligen vänt om och kom ifatt mig när jag stannade för bärplockning. De pratar gärna med mig och det visar sig att kvinnan kommer från Jämtland och de har en sommarstuga någon mil från Svenstavik. Nu har de vandrat på en anslutningsled från Hemfosa och ska tillbaks samma väg senare på dagen. Vi slår följe ett stycke och de är riktigt trevliga och ger mig en del tips om var jag kan gå för att finna skärmskydd och även en övernattningsstuga om jag vill nyttja den.

Jag viker av mot vänster från huvudleden och kommer strax till Långsjön, där jag först äter några av kexen som jag köpte dagen innan och äter blåbären jag plockat. Skön ser inbjudande ut och jag klär av mig och plumsar snabbt i vattnet. Det är svalt, nästan lite kallt faktiskt och jag simmar ett stycke för att snart återvända till torra land. Hänger upp badbyxorna och handduken för torkning i solskenet och sitter en stund och filosoferar. Gör en notering i ”gästboken” som finns i skärmskyddet.

Packar ihop och börjar gå tillbaka mot huvudleden. Här är terrängen väldigt stenig och bergig så det är hårt underlag att gå på. Mitt hålfotsinlägg fungerar över förväntan och jag har inga större besvär att gå – fast ont har jag givetvis ändå.

Passar på att gå fel igen och denna gång hinner jag ca. 400 meter innan jag upptäcker mitt misstag. Bör väl vara kanske... 10:e gången jag gått fel hittills!

Vänder om och ser markeringen vid sjön Trehörningen, där markeringen inte alls är tydlig och självklar. Nåja, inget äventyr utan vissa ”strapatser”. Nu är det inte långt fram till Paradiset och jag möter två kvinnor med varsin korg i handen och de ser ut att vara på väg mot blåbär- eller svampskogen.

Närmar mig en gärdesgård och jag förstår att det är Paradisets gård som jag nu är väldigt nära. Så vackert det är... en hage på höger sida om stigen skvallrar om att här brukar finnas kor eller andra djur. Det är dock tomt i hagen denna dag.

Framme vid gården finns tre byggnader; ett hus som tydligen är huvudbyggnad, ett litet litet hus som kan vara en slags gäststuga samt en stor byggnad, som säkerligen har varit en ladugård tidigare. Allt är i fint skick och väldigt pittoreskt.

Slår mig ner vid bord med bänkar som står mitt på gårdsplanen och njuter av tystnaden. Koltrasten gör mig sällskap några meter bort och sätter sig på en gren utanför en fågelholk, och spejar nyfiket vad som kan finnas däruti. Inte ett ljud hörs från holken och den svarta fågeln flyger vidare.

Jag tillagar min förhoppningsvis sista lunch för denna vandring och äter i solens strålar. Lustigt nog svävar ett moln förbi på himlen och släpper ner ett par regndroppar. Nudlarna smakar fortfarande lika bra och jag blir ganska mätt, eftersom jag även har knäckebröd att äta. Ransonerar brödskivorna så att det ska räcka till kvällsmaten och till frukost i morgon (sista dagen).

Undrar just var vattenkällan finns... det stod i guideboken att det ska finnas en vattenkälla här, och jag börjar leta. Går ner till bilparkeringen där det finns ett slags hus, vilket visar sig vara TC (alltså torrdass) och ett rum med olika plastkärl för återvinning av t.ex. burkar, plastflaskor och annat som kan recykleras (återvinnas).

Passar såklart på att besöka dasset – det ges inte många chanser till det i övrigt, då det inte finns toaletter i skogen.

Skickar SMS till en kompis om att jag planerar att nå slutdestinationen Lida friluftsområde imorgon vid 13-tiden och frågar om denne vill möta mig där för att äta en gemensam lunch. Svaret kommer nästan genast att "jag kommer"! Så trevligt med lite sällskap efter några dagars ”skogsisolering” :-)

Ja, då är även etapp 5 avklarad, och jag gör mig klar för att vandra vidare. Just det, jag har ju inte hittat vattenkällan, och letar återigen, tills jag ser en grön gammal handpump lite halvgömd på gården. Testar om den fungerar och det gör den. Jag fyller samtliga flaskor med det fantastiskt goda vattnet, trots att det blir mycket tyngre att bära ryggsäcken. Vatten är viktigt vet jag nu, vis av de etapper som jag avverkat.

Etapp 6

Det första som möter mig efter att jag lämnar Paradisets gård är en brant stigning i sand! Väl uppe på plan mark igen breder en härlig skog ut sig och stigen är nog den bästa på länge, ganska mjuk och med torra avfallna granbarr som underlag. Här finns en del blåbär, vilket förvånar mig lite, eftersom dessa stigar är populära vandringsstigar som frekvent besöks av många människor. Men det kanske är lite för tidigt på säsongen för att blåbärsplockande människor ska bege sig ut i markerna.

Terrängen är ganska kuperad och trots mina fotbesvär fungerar det fortfarande över förväntan med mitt egentillverkade ilägg. Smärtan kvarstår givetvis fortfarande ovanpå tålederna, men jag har på något sätt vant mig vid den och tänker inte så mycket på det längre. En brant nerförsbacke leder mig ner mot Linneadal och skogen utgörs fortfarande av främst granar.

Här finns också en del bebyggelse och man anar att det varit ett skogs- eller lantbruksområde i svunna tider. Spår finns av en gammal husgrund när jag vandrar längs en stig som måste vara konstruerad, eftersom den leder i en slänt. En f.d. väg måhända?

Mina ögon anar något rött under några fina spetsiga gröna blad; smultron. Jag stannar såklart till och plockar och äter samt njuter av dessa fina röda bär. Mmmm så gott!

Snart kommer jag ut på en slags väg med den lilla Kärrsjön till höger om mig. Ser till min förvåning att en fiskare står där bredvid sitt gamla 60-talstält, med spöt i handen och kastar ut ett bete för bottenmete. Strax efteråt finns en skylt med texten ”Allt tjuvfiske polisanmäls”, och jag drar slutsatsen att här finns ädelfisk inplanterad och att det förekommer en del tjuvfiske. Tråkigt. Sjön ligger relativt långt från bebyggelse och att ta sig hit med fordon är inte det lättaste man kan ta sig för, trots att det faktiskt är hårda grusvägar i omgivningarna. Den som ska åka hit behöver ha lokalkännedom. På en av denna grusvägar fortsätter Sörmlandsleden, och det är väldigt trist att gå längs denna. Jag hör motorsurr på avstånd och anar att en eller annan enduroåkare tar sig fram olovligt i skogen. Inte så konstigt kanske, eftersom Gladö kvarn med sin motorstadion finns inte alltför långt borta från där jag befinner mig.

Markeringen för leden är ganska bristfällig, men jag har lärt mig att det är bara att följa den väg jag går på, tills en pil eller annan tydlig markering informerar att jag ska vika av från vägen och in i skogen igen. Har nog traskat över en kilometer på denna väg nu, och det är som skrivet tidigare ganska tråkigt. Inte mycket att se och uppleva, annat än det ljusa gruset på vägen samt ljudet av ett par motorer någonstans i skogen. Att det är motorcyklar som kör i skogen vet jag med bestämdhet – mina motoröron är alltför erfarna för att missta sig på endurokörning i terräng. Jag har egentligen inget emot själva ljudet i sig, eftersom jag även är motorcyklist, men däremot uppskattar jag inte att det körs olovligt i terrängen.

Längs vägen finns även här smultron.

Nu i rikliga mängder och jag funderar på om det har med kvävetillgången från olika motorfordons avgasutsläpp att göra, att smultronplantorna faktiskt trivs här. Så kan det nog vara, för grusvägen verkar trots svårtillgängligheten ändå vara väl använd av fordonstrafik. Plockar smultronen med andakt och trär de på ett grässtrå. Ojoj, vackert och gott :-) Även en del blåbär plockar jag och lägger alltsammans i en plastpåse som jag knyter fast i en av skärphållarna i mina byxor. Påsen slänger lite fram och tillbaka när jag går vidare längs vägen och jag anar att det kan bli mos av alltsammans. Jag bryr mig dock inte i denna stund, vill komma fram till Kvarnsjön i lagom tid så att jag kan tillaga min sista kvällsmåltid på denna vandring. Där ska även finnas vatten enligt guidboken.

Viker äntligen av från grusvägen och in i skogen. Här kommer beviset på att min teori om enduroåkare i skogen stämmer; Sörmlandsleden är väl uppkörd och mönster från crossdäcken är mycket tydliga. Jag hör även ett par motorer på långt håll, och får en föraning om att de kanske kommer att köra förbi eller möta mig på leden. Någon kilometer längre fram kommer jag åter ut på en liten skogsväg, dock inte med hårt grus, och ser faktiskt två av motorcyklarna köra i maklig fart på densamma. Lite längre fram står nu 3 st enduromotorcyklar med förare som verkar pusta ut i värmen. De ser väldigt förvånade ut när jag närmar mig dem och undrar säkert vad jag är för en figur! Givetvis stannar jag till och pratar med dem, och det visar sig att de tydligen kör en gammal slinga från Tullinge och söderut, som funnits här sedan åtminstone 30 år tillbaks. Det försvarar såklart inte förbudet mot att köra i ”skog och mark”, men man kan ställa sig frågan vilket som är bäst; att de kör här på en befintlig slinga eller att de kör helt fritt i skogen och förstör marken ännu mer än vad den redan är längs slingan? Jag vet vad jag tycker - kör hellre på den befintliga slingan.

Jag vandrar vidare och närmar mig nu dagens mål; Kvarnsjöns norra del. Har planerat för ett sista kvällsdopp, men blir lite besviken när jag märker att sjön inte alls är en sjö längre, utan endast ett igenvuxet kärr... Inget bad denna kväll för min nu väldigt trötta kropp, således.

Precis när jag når toppen efter en backe finns skärmskyddet som jag har som mål för dagen! Det ligger på en bergsplatå och utsikten är ganska trevlig, med Kvarnsjön (eller kärret snarare) som främsta blickfång. Här finns en uppmurad eldstad i direkt anslutning till skärmskyddet och jag tänker att jag ska tända en eld här lite senare. Det blir nog skönt och kanske håller röken från elden insekterna borta en stund.

Klär av mig naken och använder en del vatten till att ”duscha” mig med. Det är kallt och skönt ;-) Verkligen nödvändigt att få av kroppen allt damm och svett som samlats under dagen, efter det att jag badade i Långsjön innan Paradiset.

Här ska även finnas en kallkälla och jag ser en skylt på skärmskyddet som upplyser om just detta; ”Källa 75 m”. Jag går nerför backen på vägen igen, och går genom midjehögt gräs ner till det som ska vara källan. Den utgörs av ett uppmurat fyrkantigt fundament med ett lock på. Jag lyfter av locket och ser vatten där nere, det står helt still med en slags hinna på ytan. På betongväggen sitter flera svarta skogssniglar och en och annan spindel klättrar snabbt iväg och tar skydd från ”inkräktaren” som gör anspråk på deras revir. Vattnet ser verkligen inte inbjudande ut! Jag fyller ändå 1 liter i den stora PET-flaskan med plastskopan som finns där, men tänker inte dricka eller använda vattnet utan att koka det först. Går tillbaks till skärmskyddet och börjar göra i ordning kvällsmaten. Denna gång blir det endast mos med knäckebröd, och som dessert kokar jag vatten och blandar till chokladdryck av det pulver som jag har med mig. Smakar faktiskt riktigt gott när jag sitter där i min ensamhet i den ljumma kvällen. Kokar även 0,5 liter vatten som jag ska dricka under det sista vandringspasset imorgon.

En del moln svävar förbi på himlen ovanför mig och visst är det så att det även nu kommer några små regndroppar. En stund senare märker jag att lufttemperaturen faktisk har sjunkit flera grader och jag undrar hur det kommer att bli att sova enbart under tak och ute i fria luften denna natt. Sova under ”bar himmel” är något som jag aldrig provat tidigare. Blir nog intressant – särskilt som myggorna nu har börjat samla sig omkring mig...

Jag samlar några torra grenpinnar från marken en bit bort och bryter av dessa till lagom stora bitar att elda med. Det är ganska arbetsamt och jag blir dessvärre väldigt varm i kroppen av den fysiska ansträngningen, nästan svettig faktiskt. Tänder elden som genast tar sig ordentligt och de torra pinnarna brinner snabbt som tusan, och jag tvingas samla mer ved som jag lägger på elden för att hålla den vid liv. Passar på att skapa ett litet vedlager i det fall jag behöver elda öven under den kommande natten.

Framåt 23-tiden gör jag mig klar att sova och blåser luft i madrassen. Smörjer även in mig i ansiktet och alla synliga barhudade kroppspartier med MyggA, eftersom myggorna redan nu är frekvent förekommande kring mitt huvud. Tar på mig mössan och kryper ner i sovsäcken så långt jag kan, och lägger en tröja över ansiktet så att myggorna inte ska komma åt att sticka mig. Det fungerar nog hyfsat, men de surrar kring huvudet hela tiden och jag har inte en chans att somna... Efter någon timme har det blivit kallt och jag tar på mig underställströjan. Kan ändå inte somna, och stiger upp och gör en ny eld som brinner någon timme under mitt vakande halvslumrande ena öga. Sömnen infinner sig inte riktigt någon gång och när det börjar ljusna har jag troligen inte sovit mer än kanske 2 timmar totalt – dock inte sammanhängande.

Onsdag 13 juli

Framåt 7-tiden, anar jag, somnar jag äntligen ordentligt. När jag sedan vaknar visar klockan redan 10.15! Och jag som ska gå 5 km till Lida för att möta kompisen där 12.30... hur ska jag hinna med frukost, packa och gå ända dit på endast någon timme? Jag hastar upp och tillagar en sista frukost och äter slut på brödet och kakorna, så att jag knappt har någon proviant kvar alls. Ryggsäcken slukar faktiskt det mesta av min utrustning på ett bättre sätt nu och är inte lika tung att bära längre. Skönt.

Kl. 11.00 är jag klar för avfärd och beger mig mot Jehanders grustag någon kilometer bort. Passerar vägen och går ner mot den lilla sjön Bysjön. Ser att bävrar har konstruerat en liten damm i Bocksjöns västra del. Terrängen är lättgången och jag tar mig snabbt fram utan större problem, och kommer in i en granskog som är lite ”trolsk”. Passerar två personer som har varsin flätad korg i handen i vilka det finns kanske 3 liter Kantareller! Oj, här finns tydligen svamp i rikliga mängder.

Snart kommer jag fram till en äng och jag ser att den kantar vägen som leder ner till Lida friluftsområde – äventyret är på väg mot sitt slut för denna gång. Passerar vägen och påbörjar en ganska brant stigning upp mot bergets topp. Väl uppe ser jag en skymt av sjön Getaren och här finns även en liten raststuga som Lida ansvarar för. Nerförsbacken mot Lida friluftsområde är brant och jag måste planera var jag sätter fötterna. Tiden närmar sig 12.30 och nu ser jag gruset som utgör parkeringen vid Lida och konstaterar att jag FAKTISKT genomfört det som jag förutsatte mig att göra; vandra Sörmlandsledens första 6 Etapper!

Yes, i made it!

/Håkan Nilsson

-