Sol och fjäll i perfekt symbios

DAG 1

Tossåsen 12:e augusti. Det något slitna boendet har bjudit på god sömn och suget efter att komma upp på fjället har inte blivit mindre. Målet för dagen är en passage genom Lunndörrspasset med slutstation Lunndörrsstugan, totalt 22 km.

Första delen av vandringen går på bred och fin stig upp mot trädgränsen. Stigen är så pass lättvandrad att chaufför på cykel kunde följa med en god bit upp mot kalfjället. Väl uppe ur vegetationen så är vyerna strålande in mot Lunndörrsfjällen och även här är det lättvandrat och bekvämt. Det skulle här gå bra att dra sig längre västerut för ingång mot Lill-lunndörren eller Storådörren men det får bli en annan tur.

 På väg in mot Lunndörrspasset

Vindskyddet Lunndörrspasset ligger perfekt placerat mellan Dörrpiken och Gruvfjället och man kan inte annat än imponeras av de branta bergssidorna på var sida. Här blev det efterlängtad lunch och vi konstaterade att vindskyddet ligger precis på halva vägen. Vi hade nästan förväntat oss att vara ensamma i denna inte alltför välbesökta del av Jämtland men vi stöter på ett par från Schweiz samt en far och son ute på sin första gemensamma fjällvandring.

 Vindskyddet i Lunndörrspasset. Väl placerat mellan himmelshöga väggar.

Vi tar oss efter lunchen vidare genom passet och efter en kort lite stenig sträcka så tar en vidsträckt slätt över. Vandringen är behaglig och på den östra sidan av passet växer underbart vacker björkskog som kastar tilltalande skuggor över sluttningen. Åtta kilometer efter vindskyddet kommer ett vad över den då ganska beskedliga Lunndörrsån. Det blir kängor av för de som valt dessa som skodon och vattnet kyler härligt de varma fötterna. Genom hela Lunndörrspasset finns små underbara vattendrag med sandbotten, som gjorda för att stoppa fötterna i. Väl värt efter ett antal timmars vandring.

Vi börjar nu närma oss Lunndörrsstugan och efter att vi passerat Lunndörrstjärnarna så dyker stugan upp i den norra änden. Vi letar oss en tältplats på sydsidan av den närmaste tjärnen i förhoppning att få lite myggeffektiv vind och hittar en plätt med gott om hjortron precis bredvid tältet. Och hjortron var något vi skulle se mer av. Mycket mer.

Tältplats vid Lunndörrstjärnarna. Tarpen var till stor nytta i och med hundsällskapet. Sova fick han dock göra i tältet:)

DAG 2

Efter rivet tältläger och packade ryggsäckar ger vi oss av mot Vålåstugorna. Dagens etapp är kortare än gårdagens med sina 15 km och går till stor del nedanför trädgränsen. Stora bitar av stigen slingrar sig vackert fram genom skogsmarken men den låga höjden ger också en hel del blötmarker. Men inget ont som inte har något gott med sig. Hjortron i mängder! Till största delen fortfarande omogna bär men det fanns allt tillräckligt för att göra oss nöjda under vandringens gång. Jag har nog aldrig sett myrar med den mängden hjortron på tidigare. Ett trevlig inslag i vandringen helt klart.

Vi möter på ungefär halva vägen mellan Lunndörren och Vålåstugorna en löpare med STF-tröja. Det visar sig vara den så kallade stuglöparen och han var nu efter ett par dagar i Vålåstugorna på väg till Lunndörren för att där ge ordinarie stugvärd ett par dagars ledighet. Tydligen springer han mellan ett antal fjällstugor och löser av stugvärden för att ge chans till egna utflykter och fritid. Kul initiativ tycker jag allt. Tre broar passeras och lunch tillagas vid bron över Lillån och regnet håller sig sin vana trogen borta.

Vi når Vålåstugorna vid middagstid och väljer att sova inne denna natt. Detta främst av myggskäl men också för att bjuda sig själv på fyra väggars bekvämlighet efter en lite tjurig sista del av etappen.

DAG 3

Målet för dagen är Gåsen och denna etapp ska visa sig vara en av de finare jag gått. I och med den ganska stora höjdskillnaden på start och mål så förändras landskapet dramatiskt under vandringens gång. Vi går också med Härjångsfjällen på vår vänstra sida i stort sett hela dagen, vilket ger ytterligare dramatik till omgivningarna. Det är ju ändå det massiv som bjuder på Jämtlands högsta opp med Stora Härjångsstötens 1626 MÖH. Ett flertal sjöär passeras i Giebniendurrie och väl framkomna till vadet över Härjångsån så visar det sig lite knepigare än väntat och vi bestämmer inom gruppen att leta oss ett annat ställe för övergång längre upp i dalen. Vi väljer slutligen att gå över vid sundet mellan första och andra sjön (980 MÖH) och det går utan missöden.

Vårt val av vadplats. Grunt, inte jättekallt men ganska långt.

Vi når en tag efter vadet Härjångsdalens raststuga och hinner precis innanför dörren innan det börjar regna lite kraftigare. Vi hade tidigare fått en del droppar men inget som störde men nu regnade det på ordentligt. Vi laddade med nötter, choklad och regnkläder och begav oss ut men voilá - regnet upphör och vädret blir bara bättre och bättre ju närmare Gåsen vi kommer. Från raststugan upp till Gåsen går leden på en ganska brant sluttning och personligen så tycker jag om denna typ av vandring väldigt mycket. Höjdmeter, dramatisk natur och bra väder - mer begär jag inte:)

Väl framme vid Gåsen strålar solen och det är inte mycket annat att göra än att njuta av utsikten från denna underbara stugplats. Högst av alla eller vad är det man säger?

DAG 4

Gåsen till Helags. Sjutton kilometer med fantastisk utsikt över Sylarna och Helags. Och med väder som detta kan man inte titta sig trött.

I blickfånget.

Vandringen bjuder på ganska mycket upp och ner då egentligen fyra höjder passeras innan man når Helags fjällstation. Vi "vadar" först Gåsån efter ca 200 höjdmeter nedåt och tar oss sedan an stigningen upp till passet sydost om Holke. Sedan nedgång till Hulkes raststuga, som dock står en bit ifrån leden och lunch tillagas på en liten höjd efter att det lilla vattendraget Miesjhkejohke passerats. Fortsatt fin vandring mellan Mieshketjahke och Soenehketjearra innan Helags fjällstation kan skymtas precis där leden viker söderut vid sjön 1060 MÖH på Jalkedsåajja. I nämnda sjö passar författaren också på att ta sig ett bad i den tryckande hettan. Väl behövligt och uppfriskande.

Tältplats med utsikt mot Helags mäktiga glaciär och topp

Kvällen avslutas med tre-rätters middag på stationen. Stora komplimanger till kock och kökspersonal för trevlig presentation och fantastisk mat.

DAG 5

Slutmålet för veckan har hittills varit Kläppen men efter lite kartgranskning så väljer vi istället att gå vinterleden mot Torkilstötens slalombacke. Sträckan blir densamma, ungefär 12 km, men i och med att leden håller höjd hela tiden så blir vyerna över Kesudalen och Helags hela tiden tillgängliga. Torr och fin stig där vi möter ett par cyklister på väg mot Helags. Det är bara sista biten som är lite blöt och lerig men då är man i stort sett framme. Verkligen ett trevligt alternativ till den vanliga vägen via Kesuvallen och Kläppen. Rekommenderas. Man går också förbi det vackert belägna Himmelsrasta, som måste kriga om det bästa läget för bostad i fjällvärlden.

Himmelsrasta utefter vinterleden mellan Helags och Torkilstöten.

Överlag fantastiska dagar i fjällvärlden. Mersmaken gör sig påminnd redan i bilen hem och det snurrar nya idéer och tankar på vilka turer som kan komma att bli verklighet kommande år - Bunnerfjällen, löpning med lätt ryggsäck och stugboende, en tur in i Härjångsfjällen från Gåsen, ett par dörrar i Lunndörrsfjällen etc. Valmöjligheterna ter sig obegränsade när man börjar fundera och jag är säker på att fjällvärlden kommer att underhålla och överraska under lång tid framöver.

Go tur helt enkelt!