Snorkling i Försjön, vimmerby

Ostkusten, västkusten, Vänern, Vättern, insjöar, åar och älvar. Syftet var att få se och uppleva olika delar av Sverige och förändringar i landskapet både över och under ytan. Denna tripp blev dock inte av. Peder och Åsa fick tillökning i familjen då guldklimpen och ögonstenen Dina föddes i slutet av maj. Detta innebar att vi tog till plan B. Strax utanför Vimmerby ligger en källsjö som heter Försjön. Vattnet är för att vara en svensk insjö väldigt klart. Planen gick ut på att vi skulle snorkla runt hela sjön som det i stort sett är gäddgaranti i. Vi får se om det blir så även denna gång.

En förmiddag med växlande molnighet kommer vi upp till sjön och tar på oss våra våtdräkter, dagen till ära har vi även köpt en engångsundervattenskamera. Vi sprayar imskydd på cyklopen och kliver i vid sjöns största brygga och rastplats. Det första som slår mig är att det är mycket mindre fisk vid bryggan än det brukar vara. Det brukar vimla av alla sorter här. Vi börjar simma motsols runt sjön och snart dyker fiskarna upp. Det spelar ingen roll hur ofta jag snorklar eller dyker, undervattensvärlden hänför mig alltid även i en insjö. Jag blir fascinerad av att vara i ett element som människan inte är skapad för. Allt vi är vana vid slås ut, hörsel, leder, tyngdkraft. Vi får lära oss att nyttja dessa på ett nytt sett. Vi sparkar oss fram genom vassen. Något blänker någon meter ner. Jag simmar dit och plockar upp ett fiskedrag. Kastar in det på land för att hämta det när vi är klara. Naturligtvis glömmer jag det men förhoppningsvis hittar någon annan det och får nytta av det. Snart kommer vi till ett område där stora nedfallna träd ligger på botten och skjuter ut grenar åt alla riktningar. Häftigt och mycket fisk. Under en stock får vi snart syn på ett gäng abborrar, faktiskt de största vi sett ”live”. Försöker fånga dem med kameran men det gick inte så bra. Fiskarna simmar ut mot djupet och Peder följer efter dem. Han slår följe med dem i flera minuter. Själv fortsätter jag längs vassen.

Vegetationen under mig förändras och jag tittar nu på små buskliknande växter. Jag tycker mig se något stort ut mot djupet och slänger iväg en bild. Jag funderar på om det kan ha varit en av de inplanterade regnbågsforellerna eller kanske en gädda. Kortet kommer troligen bara att vara ett grönt vatten (jag hade rätt, ingenting syntes). Talar om för Peder att något av modell större är i närheten. Känner mig lite upprymd och spanar vidare bland buskarna. Då ser jag den, rakt under mig ligger den blickstilla, gäddan, och den är stor. Ser dess ögon under buskaget den rycker under. Jag vinkar hit Peder. Då sprattlar den till och försvinner men inte länge. Vi hittar den snart. Jag pekar på de där den står lite längre bort. Varför pekar han på stocken? Undrar Peder och varför rör stocken på sig? Han har fått syn på gäddan. Jag slösar en hel del med foton här och nu från olika vinklar på gäddan. Ett blev faktiskt riktigt bra. Inte någonting är framför den utan hela gäddan fastnade i hela sin prakt. Gäddan tröttnar på oss och simmar iväg. Vi lyckas inte hitta den igen men är mer än nöjda och fortsätter längst stranden.

Snart kommer vi till bortre änden av sjön där ett antal fiskare står. Vi lägger om kursen rakt ut i sjön och över till andra sidan. Solen som ibland tittar fram kommer inte åt denna sida av sjön vars vatten känns betydligt mörkare och kallare. Det är ett bra uttryck att botten, växter, grenar och vattnet saknar liv här. Jag ser ett knallrosa fiskedrag sitta fast på en pinne som en jätteskum kontrast till allt det mörka. Denna sträcka tillbaka till utgångspunkten går dubbelt så fort då vi inte stöter på någon som helst fisk. Den andra strandkanten är betydligt intressantare med sitt stora omfång av liv och fisk. Denna känns dock mer spännande på ett fantasiväckande sett. Om monstret i den svarta lagunen finns så är det här. Häftigt att samma sjö kan ha två så olika sidor, dag och natt. Känner mig upprymd att få ta del av kontrasten. Vi börjar känna av kylan nu då vi snart varit i vattnet i en och halv timme. Vi kommer ner till dan andra kortsidan där det finns en liten strand, som på beställning börjar fiskarna dyka upp igen. Vid stranden gör vi slut på de sista bilderna på oss själva simmandes under vattnet. Vi fortsätter till bryggan och kliver upp. Det tar ett tag innan värmen återkommer. När vi är omklädda och utrustningen är i bilen tar vi en fika vid rastplatsen precis vid bryggan och summerar simturen. Bägge tycker vi att den ljusa sidan och gäddan var det bästa. Turnén genom Sverige känns nu ännu mer angelägnare och den måste genomföras. Vi hade velat se lite kräftor också och jag hade satt hoppet till den mörka sidan. Det blev dock inte så. Kräftorna dök senare upp under en annan utelivs strapats, men det är en annan historia…