Skånevandrare erövrar Island

Variationsrikedom

Upplägget var att först vandra, Laugavegur och avsluta med Fimmvörduhàls. Laugavegur utgår från Landmannalaugar. En stenig campingsite som doftar Roskildefestivalen. Vi valde att åka linjebuss från Reykjavik till Landmannalaugar och även tillbaka, från slutpunkten i Vik.

- Linjebuss är att rekommendera, billigt och med härliga vyer.

Stanna gärna några dagar extra på Landmannalaugar och bese de berömda polykroma bergen. Bada i varmvattenkällan, som är gratis.

- Vi låg i vattnet tills huden blev skrynklig.

Laugavegur är brant, både upp och ned. Rullgrus mot klipphällar gör det slirigt och ofta är leden endast några markeringspinnar. Var beredd med kameran när du kommer nära de polykroma bergssidorna. Fantastiska bilder som endast går att fånga när du vandrar. Därmed är det färdigdiskuterat om andra transportfordon.

Island är verkligen kontrasternas land. Både väder och naturtyp kan skifta fort. Från iskalla glaciärer till ökenvandring med sandsmak i munnen.

De isländska öknarna kallas för, The Wet Desert, beroende på den stora mängden nederbörd. Det är en märklig känsla att gå insmord med solskyddsfaktor 50+, omgiven av glaciärer med istäckta toppar.

Lägerplatserna är ofta spartanska och saknar skydd mot naturens krafter. Den steniga jorden kräver kraftiga tältspikar och footprint. Laugavegur avslutas vid Thorsmörk campingsite. Det är skönt att ligga på gräs för omväxlings skull. Vilodagarna spenderar de flesta med att utforska de omkringliggande bergen.

 Från Thorsmörk ansluter vi till leden, Fimmvördurhals. Den är kortare och mindre känd, men desto mer spektakulär. Här snackar vi klättring och balansering på smala bergskammar med hundratals meters djup.

The mighty Thor

Häftigast är delen mellan de både glaciärerna, Myrdalsjökull och Eyafjallajökull. Ja, 10 % av Islands yta består av glaciärer, men som krymper i rask takt beroende på stigande temperaturer. Glaciärvandring kräver ordning och reda. Dimman är i antågande och vi går tätt på led. Markeringsstolparna blir alltmer diffusa.

Äntligen, ett stenröse att söka skydd bakom. Dock visar det sig att röset är en minnesplats för omkomna vandrare. Ja, vandringslederna på Island har kräver sina offer. Snöslask. Två steg framåt, ett steg bakåt. Orkar inte ens kasta snöbollar. På toppen finns fjällstugan Baldvinsskali. Några i gruppen väljer att fortsätta mot slutmålet i Skogafoss. Vi andra sätter upp tälten och hoppas att Thor är nådig.

Naturens krafter

Vaknade upp med ett ryck. Orkanvindar hade pressat ner tältstången över mitt ansikte. Vinden tjöt. Tältduken smattrande som bastrumman på ett death metal band.

Avfärd i gryningen eftersom vi har en buss att passa. Strålande vacker morgon men kall och blåsig. Stugvärden berättade att hon älskade Baldvinskali. Den karga naturen ger så mycket tillbaka. Som ett manus till en film eller bok.

Försöker vika ihop tältet då vinden fångar liggunderlaget som seglar iväg över vidderna.

Från Baldvinsskali följer vi älven Skoga som skurit sig djupt genom berget och bildat canyons. Älven slutar vid Skogafoss, Islands mest berömda vattenfall. Tar linjebuss till Vik camping och dess berömda Black Beach. Återigen rundvandring, denna gång bland sillgrisslor och lunnefåglar.

Resan avslutades som den inleddes, med linjebuss från Vik till Reykjavik och övernattning på city-camping. Några fuskade och bodde på hotell.

Under vår vandring på Island skedde även ett riktigt vulkanutbrott med lava och aska. Men det får bli till en annan gång.

Stort tack till alla i gruppen och främst Nils Olof Nilsland som arrangerade eventet och stod ut med allas, ibland motstående viljor.