Sarek 2006

Så blev då äntligen Sarekdrömmen förverkligad då Karin och Jocke kunde vara ledig i 10 dagar denna sommar.
Karin planerade en tur Aktse- Rapadalen –Kuppervagge-Padjelantaleden-Ritsem men pga problem med busstiderna så blev det bråttom att ändra rutten.
Mitt förslag att flyga med helikopter mottogs först något tveksamt men byttes snart till ett enhälligt ”det gör vi” från alla ; Anders, Christin, Karin & Jocke.
Så vid halv tio på kvällen dryga veckan innan, så ändrades rutten till (Obbola-) Kvikkjokk-Helikopter till Tarraloppalstugorna (ca 4 mil)-Alkajaure-Alkavagge-Niejdarievagge-Sarvesvagge-Lullivagge-Pårekslätten-Kvikkjokk(-Obbola.)

Fredag den 28 juli: Klockan spelade 03:15 vilket kändes okristligt tidigt men efter en dusch så bar det iväg, via Ålidhem där vi plockade upp Karin & Jocke.
Resan med bil fortsatte i vackert väder via Luleå och Jokkmokk där vi var i god tid, men det visade sig snart behövas när vägvalet inte blev rätt efter bensinpåfyllning ,så där for den extratiden. Det blev därför lite stressigt när vi kom fram till Kvikkjokk och en väntande helikopter ca 15min innan avgång (11:30).
Vädret var fortsatt bra, så flygningen blev i sig en mycket häftig upplevelse tyckte vi alla, fram för allt utsikten. Efter ca 25min så blev vi avsläppta vid Tarraloppalstugorna .
Då blev det ryggsäck på och iväg på östra sidan Vassjajåkkå, för att senare ”vada” till västra sidan och ta oss upp 5 km innan vi slår upp tälten. Vi njuter av resans höjdare kebab med sallad och aioli när eftermiddagen övergår mot kväll.

Lördag den 29 juli: Vi vaknade vid sjutiden till en underbart vacker morgon, efter grötfrukost och en kosa med kaffe så var det dags att vandra vidare mot Alkajaure vilket skulle visa sig bli en lång dags svettig marsch i solig men vacker omgivning. Efter vi passerat renvaktarstugan så vadade vi Alep Sarves-jåkkå ett lätt vad och skönt att ta av sig kängorna och lufta fötterna. Efter en kort vila så skråade vi upp på sidan av Sarvesnjunnje för att sedan äta middag på kanten ovanför Alkajaure, vilken utsikt! Vi var rejält trötta men efter en lång vila så gick vi vidare på skrå tills vi blev hindrade av allt för svår rasbrant som gjorde att vi fick göra en besvärlig nedstigning mot sjön. Där vi med smärtande knän till slut hittade en strand som vi bara måste tälta på, medan solen dalade bortom en blank vattenspegel på Alkajaure.

Söndag den 30 juli: Ännu en solig morgon med en blank vattenspegel möter mig när jag vid sjutiden tittar ut genom tältöppningen, sedvanlig frukost och packande av ryggsäckar, sedan iväg in i Alkavagge. Först vadar vi glaciärbäcken som rinner in i deltat vid utloppet för att sedan gå vidare till Niejdarephjåkkå men vi hamnar för högt och måste gå nästan ända ner till Alkajåkkå där möjligheten att vada blir lättare, glaciärsmältningen gör vadning vansklig på eftermiddag
Sedvanlig middag med kaffe och kaka och ännu en underbar solnedgång.

Måndag den 31 juli: Vi tror nästan inte det är sant men ”luman” är fortfarande på och vilodagen blir som en solig dag på stranden med avbrott för lunch och middag. Vi kollar vadstället på morgonen för att se ut vägen över imorgon. Jag säger att: ”det här är det bästa jag någonsin har varit med om, helt fantastiskt vackert och storslaget” !
Kan inte hålla mig utan gör en liten utflykt upp på västra sidan Niejdarehpvagge tar
några kort och ansluter sedan till soldyrkarna vid tälten, där eftermiddagen består av titta på vandrare som kommer på andra sidan Alkajåkkå .

Tisdag den 1 augusti: Vi startar tidigt vår vandring och efter vadet så bär det av uppåt Niejdarehpvagge vilket blir svettigt från början, för solen skiner från klarblå himmel och stigningen är brant. Alla har kortbyxor utom Jocke som går i kallingar. När vi gått några timmar så börjar blockstensterängen bli ganska påfrestande men utsikten bakåt mot Alkavare är ju sagolik.

Vid vattendelaren äter vi lunch och jag passar på att sträcka ut ryggen på några stora flata stenar innan vi går vidare på dessa oändliga stenfält, enda fördelen är att det är svalare här.

Efter ytterligare några timmar så möter vi lite folk och renar samtidigt som vi går över några snölegor. När vi sedan skådar ut över Sarvesvagge med svetten rinnande så blir vi hänförda av denna gröna dal som badar i eftermiddagssol.

När vi med ömmande knän efter nedstigningen får ta av oss för ett enkelt vad över Sarvesjåkkå så känns det skönt för fötterna att vila en stund.
När vi efter någon kilometer når fram till glaciärbäcken från Nuortap Luottojekna så får vi problem så här på eftermiddagen, då flödet är stort, men efter vissa problem så tar vi oss över utan något missöde.
Ytterligare någon kilometer senare så hittar vi både bäck och tältplats och då är vi rejält trötta men vi njuter av det fina vädret och äter middag och konstaterar att det faktiskt skvittrar lite regndroppar från något mörkt moln. Solnedgången blev fantastiskt vacker, igen!

Onsdag den 2 augusti: Vi vaknar väldigt utvilade efter en natt på mjuk mossa !
Vandringen in i Sarvesvagge blir väldigt svettig i gassande solsken och när vi efter några enklare vad och lunch börjar närma oss Nåltes rasbrant, så blir vi tvungna att ta oss ner mot det förhatliga videt.

Enligt boken så skall det finnas ”stigar” i videt vid Sarvesjåkkå , och längre fram skall man kunna gå på grusbankar efter strandbrinken !? Stigar fanns i både mansvidet och knävidet men det var nog mest lämpat för Älg & Ren. Så det blev en lång vandring i videt innan vi nådde Noajddevallda och kunde sätta upp tälten.

”Äntligen” fick vi se regn men det var inifrån Sarvesvagge , men det blev en fin bild.

Torsdag den 3 augusti: Tidig morgon, för att hinna gå igenom Lullivagge, vilket vi senare skulle förstå var ett riktigt beslut. Efter en lång segmota, ett enklare vad och efter det så tog vi höjd mot mer och mer blocksten.

Det blev en lång dag med ömmande fotleder innan vi till slut kunde ta oss ner för snöfälten, förbi den stora stenen. Men tältplatsen lyste med sin frånvaro ca 2km fick vi gå innan vi hittade resans ”sämsta” tältplats. Lullivagge är tufft så i dåligt väder så ska man nog tänka sig för både en och två gånger! Vyn mot Tjelma & Ridatjåkkå var inte helt fel i klart väder.

Fredag den 4 augusti: Så var det då åttonde dagen vi vaknar till blå himmel. Vandringen ner mot bron vid Gådotjåkkå går ”lätt” men värmen blir allt mer tryckande och efter bron så gör vi ”fel” vägval när vi väljer att gå runt Stuor Jiertta.

Alla mindre bäckar var helt torra så det blev en lång vandring i eftermiddagssol innan vi hittade en bäck som hade vatten och knott.
Det blev en vacker kväll med en fin vy över sjöarna vid Pårek.

Lördag den 5 augusti: Så var det dags igen att axla den något lättare packningen, i lätt klädsel så bar det av mot Gaskagårsåjåkkå där vi går över. Karin halkade och blev något blöt, men det gick annars ganska bra, fick bara ta bort några små iglar. Sedan gick vi på stig ner mot samevistet.

Vid sjön Stuor-Dahta åt vi middag och bestämde att vi skulle gå, hela vägen till Kvikkjokk. Det blev tufft, och vid Kungsleden delade vi på oss så att ungdomarna skulle gå före och hämta bilen vid helikopterplattan. Den vandringen i myggens eldorado blev en pärs utan myggmedel, men det gick undan så en halvtimme (ca 21:00) efter ungdomarna så anslöt vi vid bilen. Innan avfärd så blev det en sen middag på Turiststationen; Pytt i Panna och lättöl, vilken måltid! Efter det stretching, nya plåster och så var det så dags att i sommarkvällen ta oss hem till egen härd med dusch, lakan och alla moderniteter.
Men med minnen av en helt fantastisk fjällvandring, i en av nordens sista vildmarker Sarek!