Rapport från en kall dag i Fiskebäck

26 mars 2004 kommer alltid att finnas i mitt minne, inte bara för det var dagen efter min frus 50-årsdag utan också för det skulle utveckla sig till en av de mest minnesvärda paddlingar jag varit med om.

På morgonen hade våra Aquatherm Dry Trousers anlänt med post från Chillcheater i Devon, så när vi stod bland katamaranerna i Fiskebäcks småbåtshamn var vi klädda från topp till tå i Chillcheater-grejor (sockarna var inte Chillcheater - de kommer först om nån vecka och handskarna var neopren för min fru och Goretex motorcykelhandskar för mig), med Lundhags vadarstövlar (närmast byxholkar med fastsydd sko) utanpå. Vädret var kyligt, nån plusgrad, men solen sken
och vinden var måttlig 4-5 sekundmeter.

Vattentemperaturen var bara tre grader längre ut, men här vid katmaranslipen var det hela sju grader! Vi planerade att ta oss ut mot ett sälskyddsområdet nära Fiskebäck, för att se om det fanns nån säl hemma.

Nå, årets första paddling började helt underbar, Chillcheater-grejorna (mycket populara hos forspaddlare i England, och bland filmstjärnorna i Hollywood) gav oss hittills oanad rörlighet, Lundhags-stövlarna gjorde att vi kunde gå långt ut i vattnet under sjösättningen av faltkajaken utan minsta problem med vattenläckage, och vårens stavgång hade tydligen hjälpt till att stärka musklerna. Efter nån halvtimmes paddling i krabb sjö dök vi in mellan två mindre öar och i en långgrund ostronvik hittade vi en relativt vindskyddad plats, perfekt för sen lunch: glutenfria kakor och medhavd cappuccino! Ahhh!


Fast det drog lite kallt om axlarna, men vi hade bara ett förstärkningsplagg - första missen! Annars var livet underbart, vi till och med ringde en vän från USA och berättade hur trevligt vi hade det på vår tur i vinterkylan. Men, vi ville paddla mer, så ner med mat, mobil, kamera och liggunderlag, och iväg!

Efter en stund började min högra axel spöka lite - gammal motorcykelskada - så vi beslöt att korta ner turen lite. Med kajaken, en Aerius II, tvärs sjöarna, som var något krabba och nån meter maximalt i höjd, sa min fru att dit ska vi, och pekade, och jag pekade också dit för att visa att jag, som satt i baksätet och styrde, förstått.

Nästa sekund slog kajaken runt!!! Vad vi gjorde fel vet vi inte riktigt, men kleppern var mycket lätt lastad, och med oss sittande högt (10 cm över bottenläget), så den var kanske lite väl rank ...

Vad som hände kan väl bäst beskrivas som en tvärsjö tippade oss, i kombination med distraktion i form av diskussionen om var vi skulle gå iland. Vi upplevde inte alls situationen som kritisk på något sätt, tills det hände. Bägge pekade mot samma plats på land och vips låg vi i spat!

Officiellt var det som sagt tre grader i vattnet och 1,5 i luften när det hände, men våra Chillcheater-grejor (www.chillcheater.com) fungerade verkligen som vi hade hoppats - utan dem hade vi säkert varit i Guds famn nu. Vi hade också, som tidigare nämnts, Lundhags vadarstövlar på oss, och de fungerade, tyvärr, utmärkt som bromsfallskärmar i vattnet, så en enkel simtur till närmsta kobbe, en tur på max 100 meter, tog mellan fem och tio mycket långa minuter.

Så endast iförda Chillcheater Aquatherm Touring Cags och dito byxor (utan benmuddar - en särskild historia! - men vi skulle ju inte bada med byxorna så det spelade ju ingen roll, tyckte vi ... ), och Chillcheaters tunna Transpiring Fleece underställ överlevde vi badet utmärkt, men väl uppe i luften, och i den 1.5-gradiga vinden, höll det att gå värre.

Men en lite fiskebåt såg oss till slut och våra frenetiska vinkningar, svängde in till vårt skär och tog med oss mot Fiskebäcks hamn. Skeppare ombord var Henry, 76, varav 62 till sjöss, hade själv förlist tre gånger, en gång i 18 sekundmeter, så han var inte så värst imponerad! En gång var han ensam överlevande!

Efter mycket möda, med att bl.a. rädda kajaken som drivit iväg upp-och ned med vinden nån distansminut, eller så, få tag i en fungerande larmknapp till bilen (den gillade inte bad), insamlandet av bortflutna grejor, lyftandet av en vattenfylld kajak upp på en två meter hög kaj (det var då den gick sönder - innan lyftförsök två satt min fru - just fyllda 50 - och pumpade ut nån kubikmeter vatten, med fötterna i det närmast nollgradiga vattnet (annars ville den tippa
igen). Till slut lyckades vi med hjälp av vänliga människor få upp den, men tyvärr hade första lyftet knäckt ett gångjärn och lite till!


Nu vet vi att öskar (eller spann) och elektrisk länspump är livsviktigt i en stund som denna!!!! Och att Ortliebs vattentäta grejor inte är helt vattentäta!

Så fastän olyckan hände klockan fyra var vi inte på väg hem förrän solen gått ner och frosten slagit till! Vi hade otrolig tur med att vi inte behövde stanna på skäret mer än nån kvart (har alldrig frusit så i hela mitt liv!), att säcken med dunjackorna (och våra värdesaker, förutom kamera och mobil) kunde räddas efter att den flutit iväg under bärgningsförsök ett, att nån hade nyckel till vår lägenhet och kunde hämta reservlarmknapp till
bilen, osv., osv..

Vi lärde oss också att alltid ha med oss nödljus/raketer, att alltid ha mobilen i en vattentät påse i flytvästen, och att Chillcheaters grejor är
lätta och livräddande, men Lundhags vadarstövlar en potentiell dödsrisk! Ha dem aldrig på i kajaken, om du nu måste ha dem alls!

Hälsningar från en mör, men levande,

Tord S Eriksson

PS Har inget som helst vinningsintresse av att
nämna Chillcheater i artikeln, men deras prylar
räddade mitt och min kära frus liv, varken mer eller mindre!