Projekt: En känsla av vildmark

Så länge jag kan minnas har jag varit intresserad av naturen och med åren har intresset vuxit till en passion. Kanske var det min första fjällvandring som gjorde att känslan för naturen för alltid skulle etsa sig fast i mitt inre. Ja, då räknades det åtminstone som en fjällvandring, då när vildmarken började så fort man lämnat vägen. En kilometers vandring kändes som en evighet för en 6-åring, nätterna kändes mörkare och alla hugg man fick när man fiskade till kvällsmaten var ”storhugg”. Jag kommer så väl ihåg hur min far lärde mig att ha tålamod, att stå ut med den tunga ryggsäcken och alla myggen. Hur han lärde mig att smyga fram till den lilla fjällforsen för att inte skrämma iväg storöringen som lurade bakom stenar och forsnackar. Belöningen kom med doften av björkbål och nystekt öring och känslan av total tillfredsställelse när mina trötta pojkben fick krypa ner i den varma dunsäcken medan älvorna dansande över fjällforsen en ljus sommarnatt.

Det har blivit många fantastiska ögonblick sedan dess, där jag på samma sätt känt mig ett med naturen. Som uppvuxen i ett litet samhälle i Arjeplogsfjällen i Norrbotten har jag alltid haft underbar och vacker natur i omedelbar närhet och lätt kunnat ta mig ut. Därför är det främst till fjällen och fjällnära skogar jag har en stark koppling. Under min uppväxt i det lilla gruvsamhället har jag njutit av naturen men även sett hur ömtålig den är, hur det kan se ut runt ett gruvområde där marken och vattnet påverkats och förstörts för all framtid. Jag har även sett hur den fria skoterkörningen stört både djurliv och friluftsliv och då tänker jag framförallt på buller, avgaser och nedskräpning.

Förändringen av klimatet är något som oroar mig och förändringen märks tydligt även i fjällvärlden. Det har blivit varmare. Fjällsjöar där man vanligtvis knappt kan doppa tårna mitt i sommaren kan vara så varma att man utan problem kan ligga i länge och plaska. Jag har även uppmärksammat alger, den senaste sommaren mer än någonsin, i sjöar som ligger på nära 1000 meters höjd. Det finns undersökningar som visar att om temperaturen stiger mer i fjällsjöarna så kommer även dessa vatten att bli bruna och grumliga. Det friska kristallklara vattnet är som det är just på grund av att det aldrig blir tillräckligt varmt för att alger ska växa i så stor utsträckning. Detta hotar också vår fjällröding som är beroende av kallt vatten för att överleva.

Hur länge till kan vi dricka klart och rent vatten från våra fjällsjöar och vattendrag? Hur länge till kan växter och djur överleva om det hela tiden blir varmare? Det måste ske en förändring och hur liten den än är kan den bidra till att det blir bättre. Som till exempel att förändra våra konsumtionsvanor och vårt beteende, som att handla miljösmart och gå eller cykla istället för att ta bilen. Små saker i vardagen som i längden har betydelse om alla gör det.

Som den naturälskare jag är kan jag inte låta detta gå obemärkt förbi. Någonting måste göras för att skydda de opåverkade naturområdena som finns kvar. Steget till att börja med fotografering låg nära till hands och sedan ett par år driver jag och min sambo egen fotografisk verksamhet. Med kameran som ständig följeslagare kan jag dokumentera naturen och genom bilderna sprida positiv energi. Visa det vackra men också vad som händer om vi inte tar hand om naturen. Med bilden som språk kan jag förmedla en känsla. Både till de som känner igen sig och är vana naturmänniskor men också till de som tillbringar den mesta tiden i det civiliserade samhället. Någonting inom oss vaknar till liv i naturen, den är trots allt vårt ursprung, och det är den känslan jag vill väcka och genom detta få människor att stanna upp och tänka till.

Tanken blev till ett projekt, En känsla av vildmark. Vår fjällvärld tillhör ett område som vi brukar tala om som vår sista vildmark. Med mina bilder vill jag visa skönheten i den vildmark som vi har kvar och som vi måste ta hand om. Därför kommer jag att under ett års tid tillbringa det mesta av min tid ute i fjällvärlden under alla årstider, i alla väder med allt vad påfrestningar och utmaningar det innebär. Att vara nära naturen och med kameran dokumentera ögonblick ur verkligheten, fånga det vackra och det sköra, det dramatiska och det otillgängliga.

Då projektet är tänkt att pågå under ett helt år kommer det att bli många bilder att gå igenom. Det allra bästa av bildmaterialet kommer att visas i utställningssammanhang och resultera i en fotobok som är tänkt att fungera som inspirationskälla. En känsla av vildmark att återkomma till, om och om igen.

Om du vill veta mer om projektet eller vara med och stötta, gå in på vår hemsida www.fotografinatur.se

Vid pennan, fotograf Magnus Eriksson och Camilla Lööf

Utsidan är med och stöttar projektet och kommer att publicera uppdateringar om det under året.