Nybörjare på vift

Allt tar sin start vid middagsbordet en sen sommarkväll i juni med familjen. Trots vår novis när det gäller att vandra i fjällen bestämmer vi oss ganska snabbt för att göra en weekendvandring mellan 17-19e Augusti. Tanken är att besöka de norra delarna av Sveriges bergsklädda gräns.

Efter diverse tips och research bestämmer vi rutten Vassijaure-Låktatjåkka-Abisko via Latnjávagge och Kårsavagge. Måttstocken står på ca 35km fördelat över 3 dagar. Med tanke på att samtliga i sällskapet definieras "nybörjare" känns längden och tidsramen på rutten som en OK utmaning. Planen är att under fredagen gå Vassijaure-Låktatjåkka, lördagen Låktatjåkka-Kårsavagge och söndag Kårsavagge-Abisko.

Fredag 17 AUG

05.15 ringer klockan. Dags att släpa sig ur sängen och ner till tåget. Allt står färdigpackat vid dörren, det packas in i bilen och vips så är vi på gång. Tågresan från Luleå C till Vassijaure ska enligt tabellen ta närmare 5 timmar, om man inte sover förstås.

Under resan kommer konduktören och meddelar oss att tåget inte kommer att stanna i Vassijaure. Vi blir ombedda att välja ett annat stopp för avgång. Vi sliter upp kartan för Abisko/Kungsleden och inser att vi kan börja i Björkliden istället för Vassijaure. Rutten bör förbli lika lång.

Sagt och gjort hoppar vi av i Björkliden och påbörjar vår ca 10km långa vandring upp mot Låktatjåkkastugan. Vi vandrar en stund innan vi ställs inför vägvalet att gå: Södra leden eller Färdleden. En snabb titt åt de olika lederna övertygar samtliga i gruppen att Färdleden får ta oss upp till Låktatjåkka.

Bild: Färdleden med utsikt över Torneåträsk.

Vi fortsätter någon kilometer och bestämmer oss för att ta ett break samt njuta av den vackra utsikten. Hittills är vi nöjda, budgetutrustningen fungerar bra och regnet håller sig på acceptabelt avstånd. Vår knähund Rufus håller också tempot trots hans annars negativa inställning till att motionsgå.

Bild: Fikapaus i solsken.

Krafterna är samlade och sällskapet fortsätter upp mot målet. De brantare stigningarna lämnar vi bakom oss och marken börjar äntligen att plana ut. Grönska och vegetation ersätts med sten och glaciär men vi upplever ändå vandringen enkel trots att det är första gången för många i sällskapet. Efter någon timmas vandring ökar blåsten och vi bestämmer oss än en gång för att stanna och hänga på oss ytterligare lager med kläder. Riktigt så blir det inte. Vi slår oss ner bakom en mindre slänt och innan kläderna är på, tränger solen genom molnen. Istället för fortsätta som planerat tar samtliga en behövlig tupplur i det gröna gräset.

Bild: Stenarna tar över landskapet.

Väl framme vid låktastugan reser vi tältet. Likt campinggäster, som för första gången öppnat sitt tältpaket, svär vi medan tältpinnar yr genom luften och ner i det steniga landskapet. Grannarna iakttar självklart kaoset från den väl uppvärmda stugan medan vinden kastar vårat tält åt höger och vänster.

Lördag 18 AUG

När jag drar upp tältduken på Lördagmorgon möts jag av en massiv dimma. Sikten är inte alls bra och vi börjar tvivla på om vi ska fortsätta vandringen. Vi stannar någon timma i Låktatjåkkastugan och äter hotellfrukost, vi hinner även prata med några vandrare som har erfarenhet av turen mellan Låktatjåkka-Kårsavagge-Abisko och får diverse tips. Efter någon timmas velande beslutar vi att fortsätta.

 
Bild: "Inte nudda vatten". På G ner i Latnjavagge.

Bild: Dimman släpper när vi kommer längre ner i dalen och grönskan gör sitt intåg igen.

Bild: Strategisk stenhoppning.

De största hindren som vi stöter på under vandringen genom Latnjavagge är alla vattendrag. Eftersom att ingen av oss i sällskapet har ordentliga vadskor måste vi istället hoppa mellan stenarna som knappt ligger ovanför vattenytan.

Bild: Ett dimmigt men ack så vackert Latnjavagge.

Bild: Klättring in i Kårsavaggedalen.

Bild: Äntligen under täcket. Äntligen i Kårsavaggedalen!

Otroligt vackert. Det är det första jag slås av när molnen lättar och Kårsavaggedalen spricker fram under molntäcket. Nere i Kårsavaggedalen slår vi upp tälten och startar stormköken. Stugvärden kommer ner till tältplatsen för att informera om vad som gäller på platsen samt bjuda på kanelbullar. Hon berättar även att kvällen innan hade ca 300 tält/700 deltagare i BAMM övernattat i dalen. Synd att vi missade den utsikten, det hade varit något när vi anlände ner i dalen.

Bild: Stökigt, Kårsavagge

Eftermiddagen/kvällen bjuder på växlande väder så vi bestämmer oss snabbt för att hoppa in i tälten och spela några partier kort och snacka om resan so far. Utmattade som vi är kryper vi sedan ner i sovsäckarna till ljudet av regndroppar som smattrar mot tältduken.

Söndag 19 AUG

Sakta vrider jag mig om, komforten är lika med noll här på berget, men något annat hade jag inte förväntat mig. Hoppades dock på att slippa sova på hårda rötter, vilket jag inte lyckades med denna natt. En bekant känsla infinner sig också; söndagsångesten, resedagen, dagen innan jobb eller skola. Verkar vara så att var jag än i världen befinner mig, förblir söndagskänslan densamma. Droppljudet som vi somnade till under gårdagen har nu upphört när vi öppnar tältduken. Vi fikar och njuter en sista gång av vyn upp över Kårsavaggedalen och bestämmer oss för att börja vandringen ner mot Abisko.

Bild: Vada, Kårsavagge

Vi hinner inte gå långt innan vi stöter på flertalet forsar, stora som små. Några kan med hedern i behåll hoppa över dessa på små stenar och diverse bråte men majoriteten av sällskapet får lov att byta skor och vada. Jag kan rekommendera ett par extra skor för er som inte gått denna etapp men planerar det i framtiden. Ni kommer spara in mycket tid på att ha med ombyte istället för att leta alternativa vägar.

Bild: Framme i Abisko Nationalpark.

Bild: Fotografen förevigar.

Bild: Civilisationen hägrar.

Sista timmarna präglas tyvärr av ganska hetsk gång ner mot Abisko. Vi måste passa tåget och de flesta suktar efter något annat än frystorkat, nötter, russin och konserver. Vegetationen tränger sig på och sista timman går vi genom tät björkskog med träspångar under kängorna.

Bild: Väntehallen på Abisko turiststation.

Trots att det är "första gången" för många i sällskapet är reaktionerna av vandringen endast positiva. Jag tänkte avsluta med att rekommendera turen för nybörjare som aldrig tidigare tagit ett steg på berget. Turen var otroligt vacker, förhållandevis enkel och om man behöver hjälp med något finns det stugor med kunnig personal i efter vägen (Låktatjåkka, forskningsstationen & Kårsavagge).

Foto: Viktor & Oskar Pettersson.