Multisport - träning i moder naturs underbara värld

Daggen ligger fortfarande kvar på när vi lastar ut cyklarna ur bagaget på vår gamla hederliga ”sossekontainer” från 88(den perfekta multisportbilen, med lite teknik får man plats med fem mountainbikes i bagaget och baksätet).Vi anländer tidigt på morgonen till en tom parkering som annars brukar vara fylld med bilar med takräcken för cyklar eller allahanda konstig apparatur. Förklaringen kanske ligger i att klockan ännu inte hade slagit åtta och de flesta andra ligger hemma och sover efter gårdagens strapatser på diverse nattklubbar.

Vi är ett tappert gäng från Heleneholms Multisport som samlats för dagens aktivitet i skogarna kring Genarp och Häckebärga slott i Skåne. Kollar trycket i däcken en sista gång, trycker in en banan i munnen innan vi hoppar upp på våra stålhästar – eller rättare sagt ”state of the art” aluminium och andra avancerade material – och börjar så sakta rulla iväg.

Vi värmer upp med hård och torr skogstig som är täckt av kopparfärgade boklöv. Daggen lyser som diamanter i dagens första strålar som precis når över heden när vi trampar iväg från parkeringen längs med den gamla härvägen från medeltiden.

Vi cyklar på i ett lagom moderat tempo med mantrat från vår tränare att pulsen inte bör överstiga 70% av den egna förmågan. Enligt Heleneholms tränare Bo s är loppet ”kört” om man ackumulerar mjölksyra – tricket är att hålla sig borta från mjölksyreansamling. Dagdrömmarna om träningsteori avbryts snabbt då jag känner ett ryck i styret och inser hur balansen är på väg åt helt fel håll, en snabb parering och jag är på rätt väg igen. Ställer mig upp för att kunna ta i och lätt dansa upp för backen utan att tappa kadens eller behöva växla ner, snabbt ner i sadeln och återhämta på nervägen genom att hålla kadens och fart.

Stigen växlar snabbt mellan snabba hårda stigar i underbart vackra bokskogar till hårda skogsvägar i ett böljande bokskogslandskap för att sedan svänga in på tekniska stigar med rötter och stenar som sätter tekniken på prov.

När vi kommer in på ett lugnare mer monotont parti där vi trampar på i hög fart längs med skogsvägar kan jag inte låta bli att återigen fundera på vår tränares predikningar kring träning. Hans berättelser kring hur norska landslaget i längdåkning bröt ny mark med sin teori kring uthållighetsträning. Tydligen så kunde man ofta se grabbarna ”Grus” ta sin packning och dra på fjällvandring över helgerna som träningspass. Teorin bygger på intensitetsgrupper och energiprocesser, där multisport och annan uthållighetsidrott där man håller på i mer än 4 timmar bygger på 80-90% av träningsmängden på låg intensitet med en låg puls. Man vill träna upp kroppens förmåga att utvinna maximalt med syre i varje hjärtslag. Tydligen så ska kroppen ändrar sina blodbanor vilket ger en effektivare syreupptagning. Känns svårt att tro på, men resultaten talar för sig själv. Granskar man Heleneholms Tri Teams framgångar sedan Bo tog över som löptränare så har man inte mycket att sätta emot utan det är bara att ge hans teorier en chans, motionär eller elit.

Omgivningarna skiftar snabbt och skogsvägarna byts efterhand ut mot härliga slingrande stigar där åar bäst hanteras genom att forcera dem utan pardon. Solen spelar i det sprutande vattnet från däcken så vi kan ta oss över till nästa sida där en smal stig letar sig genom ett tekniskt parti med stenar, håller man inte tungan rätt i mun så halkar man lätt med de blöta hala däcken från åns forcering. Vis av bitter erfarenhet håller jag blicken högt och fokuserar på stigen mellan stenarna och är fast besluten attkomma igenom utan att sätta ner foten. Trycker till extra på pedalen och rycker styret över stenväggen och vips så är jag över – var det inte svårare? Att min hjärna kan ställa till med så mycket, har fastnat på samma ställe varje gång men nu när jag verkligen gav mig dän på att fixa det så gick det.

Efter ca 3 timmars ihållande cyklande över böljande fält, längs slingrande tekniska skogsstigar, sugande skogsvägar och hala spänger kommer vi fram till ”mördar-backen”. Visst tänker ni, Skåne som är ju platt. Skånes åsar kan bjuda på rejäla stigningar Här gäller det att hålla tungan rätt i mun, behålla kadens och inte fastna på någon av de förrädiska stenarna som bara väntar på att en mountainbikecyklist ska komma förbi så de kan få attackera och göra livet surt för den arme stackare som sedan får gå upp för resten av backen. Alla som någon gång har deltagit i multisporttävlingen SARA (Skåne Adventure Race) vet att Skåne INTE är platt.

Väl uppe på toppen av åsen blickar vi ut över det böljande omväxlande landskapet, skogar möter åkrar som delas av åar för att återigen förenas med skog som slingrar sig upp längs åsens branter. Vi passar på att dricka och hämta andan innan vi klickar i pedalerna och sticker nerför, fartvinden tårar ögonen och armar och ben får jobba frenetiskt för att ta upp alla stötar – jag rycker upp styret på spången och tar i för att hoppa över till nästa spång, men ack så fel det kan gå. I nästa ögonblick ligger jag uppochner i en vindfälld gran och cykeln står upp och ner i gyttjan mellan spängerna. Oskadd reser jag mg upp och kan med en bister min konstatera att jag missade mitt hopp med en ynka centimeter. Fram däcket fastnade precis på kanten till spången varpå min luftfärd på några meter blev oundviklig.

Väl tillbaks på parkeringen lastar vi in våra leriga cyklar i bilen och bytte SPD-skor mot terränglöparskor – en extra banan i magen innan vi beger oss ut på den avslutande löprundan.

Vi börjar i sakta tempo för att vänja kroppen vid det nya rörelsemönstret och inte sträcka några vader eller andra konstiga muskler. Benen känns förvånansvärt lätta och vi ökar sakta men säkert tempot till normal löphastighet. Vi följer en smal slingrig skogsstig genom en urgammal lövskog ner mot Häckebergasjön och det magnifika slottet som ligger ute på en ö i sjön. Viker därefter av ut mot en halvö bestående av en tung backe med några frågande kor som undrar vad det är för galningar som kommer springandes mitt i deras frukost. Vi ursäktar oss och försvinner snabbt ner på den lilla stigen som går runt sjön och tar oss tillbaks mot den väntande bilen som ska ta oss åter till stadens brus och dus. Den sista kilometern försöker vi tänka på att hålla högt läge och jobba med vårt löpsteg – vi vill glädja vår tränare genom att följa hans visdomsord även då han inte ser. Tanken är att kroppen ska komma ihåg de sista stegen på passet tills nästa gång, genom repetition kommer vi lära kroppen ett bra löpsteg. När vi avslutar vårt långpass ser vi både löpare, cyklister, och söndagspromenerare. Det är uppenbart att naturen lockar men vi känner oss ganska nöjda med att dessutom ha fått vara på tu man hand med den innan alla andra vaknade till liv.

Multisport är på frammarsch i Sverige och fler och fler människor lockas av sporten. Svenska cupen i Multisport växer och får fler och fler deltagare per år, likaså växer intresset att arrangera deltävlingar. I årets cup kommer alla deltävlingar arrangera två banor, en lång samt en kort. Oavsett tidigare erfarenhet av uthållighetsidrotter ska alla kunna hitta utmaning för just dem. Svenska Cupen består av 9 stycken deltävlingar, spridda över landet, med start i Skåne den 22/4 och med den sedvanliga avslutningen på Nordens största multisporttävling Raid Uppsala den 14/10. Tävlingsschemat och mer info kring tävlingarna finner man på www.multisportcupen.com
22/4 Skåne Adventure Race (SARA) – Genarp/Lund
6/5 Naturguiden Adventure Race – Kinda
10/6 Kolmården Adventure Race – Kolmården/Norrköping
1/7 KFUM Multisport – Örebro
29/7 Falun Multisport Race – Falun
12/8 TSOK Multisport – Trollhättan
16/9 Stockholm Adventure Race (STAR) - Stockholm
30/9 Göteborg Multisport Race – Göteborg
14/10 Raid Uppsala - Uppsala