Mount Idi

Psilorita massivet

Psilorita ``det höga´´, är Kretas högsta berg, med toppen Mount Idi/Mount Ida på 2465 meter. Berget är heligt och tron säger att det var guden Zeus barndomshem eller rent av födelseplats. På toppen finns en kyrka och det finns flera leder upp på toppen. Den jag valde var från Plateau of Nida, vilket gör bestigningen till 9 km enkel väg.

Närmsta bergsby är Anógia, ca 20 km nedanför. Längs vägen bedriver bönder, får/get näring.

Inledning

Hur är det att ha bergssport som intresse om man åker på en sol och bad semester? Hur svåra frågor kan man ställa om man åker på en charter resa?

Kreta är ett bra exempel. Det finns berg, högre än Kebnekaise, men under de tre gångerna jag var på Kreta fick jag inget vettigt svar från charterarrangören. Däremot skaffade jag mer och mer information själv och lyckades tredje gången nå Mt. Idi, på 2465 meter.

2002 åkte jag, faster och mamma till Kreta för första gång. Vi hamnade i en mycket liten by, på sydöstra Kreta, Makrygialos. Härifrån var det för långt för att kunna genomföra någon form av bergsaktivitet.

2003 åkte jag ensam till Kreta och då hamnade jag i en by som hette Hersonisus. Härifrån försökte jag hitta information om berget och gjorde även ett försök att ta mig fram. Blev skickad till Heraklion och gick nästan vilse i stan. Hamnade på en inhemsk busstation, där ingen pratade engelska. Bestämde mig för att återvända, men åkte på en annan naturupplevelse, som charterbolaget organiserade. En vandring längs Samaria ravinen.

Efter en lång bussresa, genom nästan hela Kreta, till dess sydvästra del började vi vandringen. Samaria ravinen är en nationalpark och vi började på 1235 meters höjd och skulle vandra genom en smal ravin till havsnivån, där båtar väntade på oss för transport tillbaka. Vandringen är oerhört varm, och man grillas i den 40-45 gradiga värmen. Fötterna var helvita av svett, efter åtta timmar i värmen. Jag rekommenderar inte att man har kängor, det går lika bra med ett par jogging skor. Vattenstationer finns längs vägen och det gick säkert fem liter.

2007 åkte jag, åter ensam tillbaka till Kreta för en avkopplande semester efter en lång vandring hemma i Sverige. Jag hamnade i Rethymnon där jag fick några fina dagar på stranden. Men sen började myrorna springa i bena och stranden var inte längre intressant.

Jag försökte åter få information om berget, men det tycktes vara svårt, eftersom man inte arrangerar några resor dit. Den informationen jag fick var, att ta morgon bussen till Anógia och därifrån ev. ta taxi till Plateau of Nida. Hur vägen skulle vara, var en stor fråga. Den bilden jag fick var att terränggående jeepar skulle behövas, varför taxi kanske inte kunde bli aktuellt. Bestigningen skulle sedan ta 7 timmar, enkel väg. Sedan hur transporten till Anógia skulle ordnas viste jag inte, förberedde mig på att gå de 2 milen. Sammanlagt skulle detta då bli ett drygt 24-timmars projekt. Jag förberedde mig på att vandra hela natten.

Mount Idi, i Psilorita massivet

05.30 lämnar jag Rethymnon med buss. Jag får beskåda en underbar soluppgång genom bergen och når bergsbyn 06.45. I Anógia finns det bara en taxi, så jag fick lifta upp till Plateau of Nida. Jag fick sitta på gössel flak, så lukten var inte gudomlig när jag kom fram. 08.30 når jag Plateau of Nida, 1417 meter och vägen var asfalterad. Jag var mycket skeptisk till varför det skulle ta 14 timmar fram och tillbaka, men det var informationen jag hade. Det viktiga var att nå asfalten innan mörkret faller.

Det startar brant, sedan blir det lättare. Det är en blandning av sand, sten och tagg växter, rena öknen. 11.40 står jag på toppen av Kreta, 2456 meter på Mount Idi. Toppen består av en kyrka och den grekiska flaggan är hissad. Jag fortsätter snabbt nerför och värmen är enorm. Jag har endast shorts, T-shirt och löparskor på mig, men vädret kan vara värre och vatten existerade inte längs leden. 14.20 är jag tillbaka på Plateau of Nida, jag börjar med att springa nerför ca 9km innan jag hittar några jag kunde lifta med ner till Anógia.

Jag kommer ner till Anógia 16.30 och det är väldigt svårt att bli förstådd, i byn där nästan inga pratar engelska. Jag blev skickad längs gatan, från affär till affär innan jag äntligen hittade en butik som viste något om taxin. För 50 euro kunde jag återvända till Rethymnon 18.00. Turen tog 12 timmar, den var beräknad till det dubbla.