Lurö- en pärla på Vänern

Lurö – en pärla i Vänern

Dagboksberättelse kajaktur maj 2005
Vänern – Sveriges största sjö – ett innanhav: Belägen på 43,5 – 45,5 meter över havet i landska-pen Värmland, Västergötland och Dalsland. Längd 140 km, största bredd 75 km och största djup 98 meter uppmätt söder om Hammarön.

Torsdagen den 26 maj
Når vid middagstid Spikens fiskeläge i norra delen av Kållandsö. Det är gråmulet och blåsigt, trots detta är det liv och rörelse i det idylliska fiskeläget. Det är för min del säsongens första förlängda helgtur i kajak. Packar kajaken efter ett sedvanligt mönster och lyckas få mycket plats över trots våtdräkten och välkomstmaten till gruppen nästa kväll. Skönt att slippa bunkra en massa färskvatten som man alltid måste göra på havsturerna.

Jag har hålligt på med paddling i olika former över 30 år, men aldrig paddlat på Vänern! Nu ska det ske, och jag lägger ut och följer Spikefjordens västra sida. Väl framme i Strömsundet möts jag av kraftig motvind. Paddlar västerut och rundar ett antal närliggande öar för att spana efter en lägerplats för gruppen som kommer senare under kvällen. De skogsklädda öarna påminner starkt om ostkustens fantastiska skärgård.

Det är tidigt på säsongen så någon trängsel upplever jag inte, och tur är väl det. Men, om några veckor kommer det att se helt annorlunda ut när väl båt- och badsäsongen är i full gång. Men, då är jag på Hälsingekusten där lugnet vilar även under den mest aktiva delen av båtsommarn. Jag går upp på några öar men lyckas inte finna någon bra lägerplats som skyddar mot den ihärdig syd-västvinden. Jag beslutar mig för att återvända till den nordöstra udden som jag passerade i Strömsundet. Där såg jag uppe på platån lägermöjligheter. Väl framme kan jag konstatera att det är en naturhamn, med toalett, sopmaja, bord och utmärkta tältplatser. Det är till och med en vindskyddad plats, som vi alltid eftersträvar.
Sätter upp tältet. Fixar middagen, dagen höjdpunkt; kalops, kokt potatis och rödbetor som sed-vanlig intas med gott rödvin. Det lätta regnet stör inte nämnvärt.

Tältet är uppe och maten fixad och nu sitter jag vid bordet och håller med ena handen mitt paraply och intar maten med den andra handen. I sundet åker en båt med två personer i fram och tillbaka och fiskar. Med jämna mellanrum passerar en och annan båt som inte på något sätt stör vildmarkskänslan på Vänern, eller Dalbosjön som den heter i denna del.
Mobilen ringer och Malin meddelar att nu startar vi (Arne och Harald) från Spiken och efter ca ½ timme är dom på plats. Det blir välkomstkramar, och därefter uppsättning av tält innan de in-tar en sen kvällsfika medan mörkret faller över Ekens skärgård!

Fredagen den 27 maj
Vi stiger upp till en mulen och blåsig morgon. Vi har gott om tid att inta frukost, och packa ihop lägret, eftersom Malins syster Boel, anländer vid 11:00 tiden. Då är vi fulltaliga. Vi beslutar att inrikta oss på att paddla över till Lurö nästa dag då det väntas vindar på bara 4 m/s mot dagens sydväst vind på 10 - 12 m/s. Dagens tur blir att paddla i motvind västerut och sedan i sydvästlig inomskärs för att sedan paddla i den yttre skärgården upp till samma lägerplats för bästa ut-gångsläge inför morgondagens överfart till Lurö!

Motvindspaddling är alltid en jobbig procedur, men väldigt nyttig! Vi når Navens fyr och passerar den på dess ostsida. Tråcklar oss genom en massa öar som ger bra skydd mot den kraftiga vin-den. En välbehövlig lunch intas som ger näring till att fortsätta att tampas mot den ihärdiga mot-vinden. Strax före Svalholmen (X 6507500 och Y1341200) styr vi ut mot det öppna havet för att i medvinden paddla i den yttersta skärgården och känna på vågor och få den klassiska hori-sontkänslan. En obeskrivlig känsla, som måste upplevas!

Vågorna är korta, krabbsjö som det kallas. Nu är det rull och surf som står på agendan. Vattnet är kallt och vi har neoprenhandskar på händerna. Jag har under våren inte varit ute och kajak-tränat tillräckligt. Tiden har inte räckt till, eller lättare sagt, jag har prioriterat andra saker, som långfärdskridsko och cykling! Så visst känner man sig rätt så osäker när vågorna sköljer över sittbrunnen. Välsignelsen är att jag har ett neoprenkapell! Och det ger varken läckage eller kon-dens, och det känns varmt och skönt runt midjan. I takt med surf och vågdansen så kommer självkänslan och trygghetskänslan sakta och säkert över en när man klarar vågdansen och börjar tycka om det igen! Som sagt, ringrostig är man alltid i säsongsupptakten. Konstigt vore det väl annars?

Vi når Navens fyr. Den här gången väljer vi att landstiga nu när solen tittar fram och torkar våra våta kroppar. Jag går upp på land och drar upp kajen och väljer att gå ned via slänten, vilket jag inte skulle ha gjort, utan kanar ned och får årets andra ofrivilliga dopp. Det första riktiga dop-pet fick jag i februari i samband med en skridskotur, så viss vana av kallvatten finns latent in-byggd i min kropp. Efter vågdansen och byte till torra kläder känns livet återigen behagligt. I maklig takt fortsätter vi nu inomskär österut med riktning på gårdagens lägerplats. Väl framme går rullgardinen ned totalt. Lägerplatsen är ockuperad av segelfolket! Nåväl, dom bivackerar i regel i båten och våra tidigare tältplatser är lediga. Så vi beslutar enhälligt att vi tältar på sam-ma ställe. Klockan är redan 18:30 och det vimlar inte av bra lägerplatser, vilket jag kunde konsta-tera kvällen före. Platsen är ett utmärkt utgångsläge för våran överfart till Lurö i morgon när det väntas bara sydvästvindar på 4 m/sek.
Kvällen ägnas bland annat åt välkomstgrillningen och trevlig samvaro medan dagen och kvällen försvinner i ett grått töcken, lika ogenomträngligt som sömnen, som nu tar över.

Lördagen den 28 maj
Vänern ligger kav lugn och mulen medan vi glider fram utmed Lill-Ekens västsida denna stilla och rofyllda lördagmorgon. Klockan är 09:00 och färdriktningen är norröver mot Lurö. En övergång på ca 8 km. Trots att det är mulet så omgärdas vi av ett stark ljus som är svårt att beskriva. Kinne-kulle som ligger sydost om oss och stoltserar mot en mörk molnbank som ligger som ett stort lock strax ovanför dess karaktäristiska profil.

Vi är ensamma med havet och horisonten, för vi kan inte se någon i alla fall, och med Lurö framför oss! En obeskrivlig lyckokänsla griper var och en av oss. Harald paddlar fram till mig och tackar mig för att jag skrev om Kållandöturen på utsidan! För vi har mer än tur, som får uppleva detta! Stillheten och rofylldheten gör att man när som helst under de rytmiska paddeldragen kan man bli religiös på riktigt?

Efter drygt en timmes paddling landstiger vi på södra sidan av Lurö. Nu regnar det och vi får lov att tillaga vår egen mat på uteserveringen ”Luröbryggan”. Trots att vi alla är ”friluftsproffs” så kostar vi på oss att inta maten under en veranda, än att resa en pressning, eller ett yttertält för att komma i regnskydd.
Vi beger oss på en promenad till vandrarhemmet som ligger på nordvästsidan av Lurö.

Kort om Lurö:
Lurö skärgård sträcker sig från Värmlandsnäs ca en mil rakt söderut i Vänern och avslutas gran-diost med Lurön som kronan på verket. Den består av ca 250 öar och skär på en yta av drygt en kvadratmil. Några av de större öarna är naturreservat och många av de mindre skären och hol-marna med omgivande vatten är fågelskyddsområden med tillträdesförbud 1/4-31/7.
Men låt inte detta hindra dig från att besöka denna pärla i Vänern, utan förlägg turen till efter-sommaren från augusti och framåt. Det finns massor att upptäcka bland alla dessa underbart oexploaterade öar och på själva Lurö finns många fina skyddade vikar. Här finns också strövsti-gar, mängder av sevärdheter och dessutom servering och vandrarhem.
Lurö skärgård räcker för flera dagars odyssé i en mosaik av öar, skär och trånga sund. Och om väderleksutsikterna är bra och du är van kajakpaddlare, kan du dessutom göra en avstickare en mil österut över öppet vatten till Djurö, en annan pärla mitt i Vänerns innanhav.

Det är dags att lämna denna pärla med förhoppningen om att snart återvända, och då förhopp-ningsvis i strålande solsken. Medan vi packar kajakerna hamrar regnet bokstavligt in sin närvaro. Väl tillrätta i sittbrunnen så stör regnet inget nämnvärt. Det gamla talesättet, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, det håller än idag!
Efter en kort paddling hör vi åskan och räknar fram hur långt borta den är. Den är på betryggan-de avstånd, men vi beslutar att lägga om rutten och paddla utmed de små skären och holmarna som ligger som ett utdraget pärlband i nordsydlig riktning. Skulle det nu bli ett kraftigt åskvä-der så känns det tryggare att snabbt komma upp på en holme även om de är kala så erbjuder de ändå ett visst skydd.
Åskan drog upp vind och det bildas korssjö, men vi har medvind. Alla är vi vana paddlare och be-härskar kamraträddningen och tre av oss även rollningen. Men den sistnämnda kan man ju inte garantera att man klarar, men man gör ett försök innan kamraträddningen tillgrips.
Vi fortsätter och följer fyrarna som ledsagar oss mot norra delen av Ekens skärgård som syns som ett svart oregelbundet sågblad från våra grodpositioner. GPS:en är påslagen och bra att tillgripa om det skulle bli dålig sikt. Problemet är väl i första hand att eventuella båtar inte kan se oss, eftersom vi saknar radarvarnare!
Ambitionen är att befinna oss på visselavstånd mellan varandra och att vi håller kollen på var-andra och båtar. Jag råkar komma oroväckande nära en grynna, och snabbt som f-n drar på för att inte hamna på den sidledes och troligen få en okontrollerad balansakt med efterföljande kapsejsning, vilket jag lyckas avstyra i sista sekund! Man måste ju ha tur också, nu i ordets rätta bemärkelse!

Vi surfar och rullar på vågor och det känns tryggt eftersom vi igår fick denna träning. Nu känner jag mig inte längre ringrostig utan kostar på mig att leka i vågorna. Det gör även Arne. Med jäm-na mellanrum paddlar jag i sidvågorna för att bland annat kana ned i vågdalen och även se hur det går för övriga i gruppen. Allt fungerar bra och vi följer regelboken. Arne och jag är helt överens om att detta skulle vi inte ha gjort om vi varit ensamma. Då hade vi överhuvudtaget inte ens paddlat över. Överfarten är alltför lång och Vänern är ett stort och mäktigt innanhav som på några minuter kan förvandlas till ett inferno. Det måste man visa stor respekt för hur bra sjö-man eller kanotist man än är, åtminstone anser jag det! Tilläggas kan: Jag hade definitivt inte lett över en nybörjargrupp eller ovana paddlare, möjligen med en stor följebåt?

Vi landar tryggt på nordändan av Stor-Eken, och vi gör en lov in i Brunnsviken för att spana efter en lämplig lägerplats, men avstår för den händelsen att vinden ändrar sig till nordan, för då kan det bli besvärligt att ta sig ut ur viken. Vi fortsätter västerut i motvind, som vanligt! Vi finner en mycket bra lägerplats på Örnholmarna, vilket visar sig vara en lägerplats, som Arne tidigare bi-vackerat på. Här är vi väl skyddade mot den oförtrutna vinden och mot ett annalkande regn som hänger över oss. Arne sätter upp sin stora pressening där vi alla samlas och tillagar vår efter-längtade middag, som avnjuts i trevlig och humoristisk anda medan det lätta regnet smattrar stillsamt mot pressningen. Alla är vi nu rörande överens om att turens huvudmål uppnåddes med råge, nämligen; att vi kom över till Lurö och tillbaka till Kållandsö. Fortsättningsvis på turen blir nu enbart bonus!

Söndagen 29 maj – avslutningsdagen
Den outtröttliga vinden har inte klingat av, utan ökat i styrka när vi återigen sitter i våra kajaker paddlar österut med målsättningen att besöka Läckö Slott, som ligger majestätiskt belägetpå en hög kulle på nordöstra sidan av Kållandsö. Vi kämpar oss fram i den kraftiga motvinden utmed Stor-Ekens branta ostsida. Det är 4 kämpiga km till etappmålet. Solen värmer och torkar upp vågstänket som med jämna mellanrum når ansiktet. Någon badtemperatur är det knappast tal om! Vi utnyttjar de små Läcköskären för återhämtning innan vi fortsätter den sista biten in i Stallvi-ken. Här intar vi den efterlängtade lunchen. Boel och jag passar på att lapa sol medan de övriga i gruppen gör en kortare studietur till slottet.

Nu återstår 3,5 km paddling till Spiken där bilarna väntar för hemtransport. Som alltid i sam-band med en kanontur så känns det vemodigt när turen är över. Men, nu finns den som sagt inba-kad i minnesbanken!

Sammanfattning:
Upprop Kållandsöturen våren 2005:
Trots att jag har mer än 30 års paddelsäsonger bakom mig så har jag aldrig paddlat på Vänern, vilket jag nu har ambitionen att ändra på. Det är Kållandsö runt, och ev om vädret tillåter tur och retur till Lurö skärgård. Ni som paddlat i dessa farvatten och kanske vill dela med er av era er-farenheter så tar jag tacksamt emot dem. Jag planerar nämligen en förlängd weekendtur dit i kajak i slutet av maj. Även om inte skridskosäsongen är över så är det dags för mig att börja planera kajakturerna inför kommande säsong!

Åtta persoer hörde av sig och vi blev 5 som till sist genomförde turen. Som alltid när jag initie-rar turer så är min ambition; att med upptäckarglädje och i demokratisk anda göra en gemensam kajakfärd. Turen är inte ”färdledarledd”, utan bygger på att vi tillsammans hjälps åt att lösa dom problem som eventuellt kan uppstå under turens gång. Du deltar alltid på egen risk, och du ansva-rar för att har med dig, och använder din egen säkerhetsutrustning, och att du är en självgående kajak- och friluftsmänniska. Undertecknad fungerar enbart som samordnare och initiativtagare till turen. Kajakturen likställs med en kompistur.

Även den här gången uppfylldes ovanstående parametrar och som framgår en fantastisk kajak-helg att lägga in i minnesbanken som för min del är betydligt högre än vad penningbaken är!

Nästa steg i de stora innanhaven så står Norra Vättern på tur helgen vecka 37 i år (2005).
Den turen baseras på nybörjare, men vana paddlare är självklart välkomna!

Text och initiativtagare
Tack alla för det mycket trivsamma kamratskapet – som alltid lika trevligt!
Inge Bäckström
Göteborg fredag den 10 juni 2005