Luciapaddling i Marstrand

Söndag morgon klockan nio ringer alarmklockan och det är dags att gå upp. På väg mot toaletten undrar jag vad det egentligen är som är så lockande med vinterpaddling. Jag har hittills inte testat detta så visst är jag lite nervös. Ute är temperaturen strax under nollan och det biter lite i kinderna när jag går upp till garaget och hämtar bilen.

Jag hade gjort upp med de andra att vi ska mötas klockan halv elva vid Marstrands kajak. Körningen från Göteborg varvas med PSTQ och misslyckade försök att få in någon nyhetssändning på P3. Vid ankommst möter jag upp med Susanne, Anki och Jon-anders. Jag hade inte träffat någon av dem innan men det kändes inte så relevant just då.

Vi hämtade kajakerna, packade dem och gled ut i den lilla kanalen genom isen som Marstrands kajak hade kört upp åt oss. Vi tänkte att vi skulle ta ett varv runt Klåverön och en liten Lucia-fikapaus med glögg, lussekatter och kakor på Ängholmen. Lugnt tempo med maximal njutning av vinterns lugn.
Vi gick ut mot Ärholmen och gled ganska direkt förbi Carlstens fästning på styrbords sida. När vi kommer ut på Klåveröns västra sida hälsas vi välkommna av fyren Hättebergets två röda blink. Vi viker av mot öster och tar sikte på Kummeln vid Lilla Sillesund. Vinden är obetydlig och känns knappt, men när vi kommer förbi Kummeln och havet öppnar upp sig lite mer känns det tillräckligt mycket för att huvan på jackan ska åka på.

Utanför Korsvikenäs känner vi av lite dyningar och någon klagar skämtsamt över sjösjuka. När vi kommer på insidan av Vannholmarna möts vi av ett istäcke som liknar något man hittar i botten av en McDonaldscola. Vi killar väljer vägen rakt fram medan tjejerna tar en avstickare en bit runt istäcket, men beslutar sig sedan för att följa i det spår som vi har hackat upp.

När tjejerna ansluter till vår ränna lossnar ett stort block is och och flyter sakta iväg med stömmen. Då jag känner mig rastlös åker kameran fram för att dokumentera resan. Väl igenom istäcket efter ett par hundra meter passerar vi Klåveröns sydligaste spets och viker norrut ut på Snikefjorden.

Vi bestämmer oss för att ta fikapaus vid infarten till Albrektssunds kanal istället för på Ängholmen.
I Klåveröns vikar ligger det is, inte så mycket men tillräckligt för att stoppa en kajak. När vi kommer fram i höjd med Skäddorna möts vi åter igen av ett istäcke som verkar ligga över hela fjorden fram till Albrektssunds kanal. Vi hittar en ränna som någon båt lämnat efter sig och vi bestämmer oss för att försöka följa den fram till kanalen. Vi kämpar oss genom isen som blir tjockare ju längre in vi kommer. När vi kommer så långt in att vi kan se Kummeln vid inloppet till kanalen två-tre hundra meter bort, inser vi att här tar det stopp. Fötter och händer har hunnit bli rejält kalla vid det här laget och kroppens energi har börjat att sina.

Vi bestämmer oss för att vända och paddla tillbaka igen, men att vända är lättare sagt än gjort och det slutar med att vi får backa en hundra meter innan vi kan vända under visst tumult. Tillbaks genom rännan känns det som om den redan har börjat frysa igen och det blir tunga paddeltag genom isen. En tio-femton minuter senare är vi ute ur isen och havets gungning känns lugnande, men nu är krafterna rejält slut och vi bestämmer oss för att ta oss tillbaks till en vik på Klåverön med ett par stugor som vi såg tidigare. Efter en stunds letande efter lämplig uppstigningsplats, tar vi oss upp och de som inte behöver springa och kissa packar upp fikat. Vi försöker hitta lite skydd mot snålblåsten, men misslyckas rätt ordentligt.

Rasten blir ganska kort då vi märker att tiden rinner iväg och klockan har hunnit bli två. Efter att vi bestämt oss för att ta vägen tillbaks, sjösätter vi kajakerna igen.
Paddlingen tillbaks blir ganska händelselös men ett bestående minne kommer att vara hur lång infärden mot Marstrand kändes. Väl inne på Marstrand kajak får vi höra att båtarna inte använder kanalen så mycket på vintern och att vattnet innåt land är mindre salt och fryser lättare. Vår färdplan var nog omöjlig från början.

Väl inne i värmen var klockan fyra och det var dags att åka hem. Efter en stund sa vi adjö och gav oss av, en härlig vinterdag.......