Kovändning i Småland

De många naturreservaten vid sjön Möckeln lockade mig och i maj borde de väl vara prunkande av försommarblomster. Jag hade sett framför mig strandnära lägerplatser och vandring med vyer ut över sjöns öar och skär. Väl där visade sig sjön bara vid några tillfällen längs skogsvägen, och då otillgänglig för närmare besök. Trots kartstudier och flitigt stirrande på flygfoton på nätet inför turen visade det sig att jag hade lurat mig själv med att se öppna hagmarker där björkslyn stod tät. Nej, Möckeln charmar inte den vandrare som styr sina steg ut mot naturreservatet på Höö.

Vid broförbindelsen över till Höö blev det en scenförändring. Väl ute på ön var det desto mer pastoralt, men sjöutsikterna över Möckeln tycktes inte vara givna ens där. Höö har utnyttjats som slåtterö och betesdjuren har haft ön i sin besittning sedan urminnes tider. Naturen i reservatet på Höö skiljer sig därför markant från omgivningen. Landskapet på Höö påminner starkt om mellersta Skåne; småkuperat med ängar, lövskogsdungar, betesmarker och åkertegar.

Tanken att Linné strövade här i unga år med tidiga botanikstudier var inte långt borta. Själv är jag inte så kunnig, och växtnamnen glömmer jag ideligen. Men vad gör det, de är ju så vackra att se på och njuta av. Humlan som kravlar efter nektar i en blå blomma bryr ju sig föga om växtens namn, den bara utnyttjar tillfället. Och detsamma gjorde jag den dagen ute på Höö.

Nästa mål var Linnés Råshult, ett kultur- och naturreservat på fastlandet. Men först behövde jag hitta lägerplats för natten. Någon stig längs Möckelns strand stod inte att finna och vegetationen var tät ända ner till vattnet. Alltså blev det till att följa grusvägen med taggtrådsstängsel på ömse sidor. Flera kilometer senare när ännu ett förmodat hagmarksområde visade sig vara björksly fick jag nog. Planen ändrades på stående fot och jag gick till utgångspunkten Diö. Badplatsen norr om byn lockade åtminstone för ett dopp.

Utöver badet fann jag där en tältplats med utsikt över solnedgången och Möckeln. I fjärran gled två kanoter bland de många öarna i Möckeln. Helgeå är en populär kanotled som passerar här med iordningställda rastplatser. Den kvällen var rastplatsen ett stenkast bort från mitt läger tom och jag kunde njuta av stillheten.

Kajaken är nog rätt farkost för att möta Möckeln så här års förstår jag efter ett samtal med en paddlare. Man ska komma från sjösidan, inte kliva genom skogen. Till vintern kommer jag tillbaka, men då på på skridskor!

När lägret var brutet och frukosten spisad, var jag redo för nya äventyr. Tanken att traska till Råshult längs en enahanda skogsväg kändes inte helt inspirerande då. Det lättjefulla lägerlivet hade fått mig att tänka i helt andra banor. Jag hörde ju en gång om två paddlare som hade paddlat kajak genom Köpenhamn. Kan man inte då även vandra i storstaden? Sagt och gjort, Linnés Råshult får anstå till en annan gång, kanske när det går hästskjuts dit härifrån Diö station.

Tåget bromsar in, och stannar. Jag är framme i Köpenhamn. Här ska det naturvandras! Från Planetariet sträcker sig fyra sjöar norrut, och jag följer dem längs västra stranden. Pilträden hänger ner över vattnet och bitvis sträcker sig vassen ut i sjön. Tvärs över sjöarna skiftar bergen, förlåt, fasaderna karaktär. Höga moderna kontor övergår i stilfulla sekelskiftespalats. Vid Nörrebro gör jag en avstickare in bland bostadshusen. Balkongerna på Murergade liknar Babylons hängande trädgårdar.

Efter sjöarna viker jag in i skogen igen, denna gång in i Amorparken och förbi Rigshospitalet till Faelledsparken. Genom bokskogsdungarna kommer jag fram till ett vattendrag som jag följer. Känslan att gå längs bäcken fram till dammen är lite speciell, jag vet ju att jag är mitt i staden men ändå är jag i en natur som lika gärna kunde varit Österlen. Gladan som seglar över parkens öppnare delar förstärker den känslan.

Faelledsparkens norra sida är skogig och skuggan under bokarna är skön. Det har blivit en riktigt varm dag idag. Efter grönskan kommer en stenig passage över torget Trianglen innan jag åter är inbäddad i lummig grönska på Holmens Kirkegard. Ett par steg över gatan och jag är i norra änden av Botanisk Have.

På Botanisk Have blir jag serverad både namn och ursprung på växterna. Nära Palmhuset, som tyvärr var stängt för renovering, finns ett stenparti arrangerat med växter från alla Jordens hörn. Här strilar också små bäckar ner från höjderna. Humlorna här har nog kul, med nektar från både lokala och exotiska växter. När jag böjer mig för att titta närmare på kretensisk malva rasslar det till! En snok ringlar snabbt uppåt i stenskrevan där den säkert låg och lapade sol.

Den botaniska trädgården är uppdelad i två delar och stadens brus dämpas av vegetationen och höjdskillnaderna. Det finns gott om dammar och längs dem kan man gå på slingriga gångar. Näckrosorna har precis slagit ut och medan jag kikar på dem landar en häger tvärs över dammen, knappt 30 meter bort.

Efter lunchpausen går jag över Östervoldgade till Kongens Have. Det är en mer ordnad park som ligger nedanför Rosenborg Slot med bl a de danska kronjuvelerna. Här märks storstaden betydligt mer. Parken är full av ungdomar som firar sista skoldagen och fotbollsfansen börjar också samlas inför kvällens landskamp.

Jag fortsätter min tur längs Öresund med salta vindar i håret. I Nyhavn passar jag på att släcka törsten med en god öl inför sista etappen på denna rundvandring. Det är Christianshavn och Bastionen, försvarsverket i södra delen av Köpenhamn vid stadsvallgraven mot Amager. Numera är det ett rekreationsområde och här ligger bl a fristaden Christiania. 

Eftermiddagen är sen och många är på hemväg från jobben. Cyklisterna är påfallande många och stadsplaneringen har aktivt underlättat för dem med rejäla körfält. Under promenaden på vallarna noterar jag att de sticker upp fiskespön längs stråket som går nedanför vallarna. Många passar på att fiska efter jobbet. Och faktiskt dyker det också upp två kajaker bortom en av redutterna!

På tåget hem konstaterar jag att även storstaden kan fungera som friluftsmiljö. Jag såg faktiskt fler djur och fler blommor (med namnskylt!) i staden än på landet.