Kaljoxadalen och Nittälven

Det händer mycket längs Nittälven. Flera naturreservat har bildats de senaste tio åren och det största av dem - Kaljoxadalen - kommer med största sannolikhet att utökas. En utökning av ledsystemet har redan påbörjats. Dessutom kommer Postleden - när den nu blir klar - att passera genom området. Det finns all anledning att återkomma hit.

På årets (2014) andra dag lämnade jag och Livskamraten Örebro vid 15-tiden. Vi kom fram till P-platsen vid Dansarbacken strax före kl 17 och då var det helt mörkt. Det duggade och vi mer eller mindre trevade oss de 600 metrarna fram längs stigen till Eskils koja. Där upptäckte vi att de tagit upp ett litet fönster i gavelväggen, vilket givetvis gör kojan aningen ljusare. Tidigare fanns enbart dörren samt två mycket små dragluckor på två av väggarna.

Eftersom vedförrådet var välfyllt dröjde det inte länge innan brasan brann och matlagningen tog vid. Kojan har en mycket fiffig kåpa över eldstaden. Den är höj- och sänkbar i fem olika steg.

Tanken var att ligga och läsa i pannlampans sken, men det blev inte mycket läsa av,,,

Efter frukost promenerade vi tillbaka till Dansarbacken för att inspektera först ladan och sedan vindskyddet. Vi kunde då konstatera att här fanns betydligt sämre ved än vid Eskils koja. Men... här finns en fin vattenkälla. Veden blev avgörande och vi beslutade därför att även nästa natt skulle tillbringas i Eskils koja.

I bakgrunden på båda bilderna skymtar ladan.

När vi passerade över bron till älvens östra sida ackompanjerades vi av en tretåig hackspetts försiktiga knackande. Den satt och letade föda i en gran strax intill.

Några hundra meter på andra sidan bron skrämde vi upp två rejält stora älgar som klafsade över myren i mäktig fart. Framme vid stigskälet svängde vi till höger - mot reservatets sydligaste delar. 

På en liten höjd ovanför en mosse finns en liten bänk som gjord för en stunds filosoferande. Lite senare skrämde vi en tjädertupp från sin viloplats i en talltopp. En handfull fåglar lyfte samtidigt från Komoramossen när de hörde oss. Jag fick en känsla av vadare, men...? Ljungpipare? Neej, knappast. Jag måste ha sett fel.

Naturen vi vandrar i är en mycket vacker tallskog, men strax innan man kommer fram till vindskyddet övergår den till att vara blandskog med mestadels gran.

Vi lämnade våra ryggsäckar vid det inbjudande vindskyddet och fortsatte en bit längs den nymarkerade leden vidare söderut. Efter cirka 400 meter gör den en 90-graders-sväng och fortsätter sedan norrut. Troligen kommer den fram i närheten av Märrjärvi.

Vi återvände nu till våra ryggsäckar. Vindskyddet vid Komoramossen är det enda på denna sida älven som erbjuder riktig övernattningsmöjlighet. Man får dock inte vara för lång. Är man mycket över 180 cm får man ligga med krokiga ben. Och fler än två vandrare lär inte få plats.

Stigskälet

Vi följde nu stigen tillbaka till stigskälet och fortsatte sedan rakt fram - mot Märrjärvi. Strax innan den lilla sjön såg vi rödmålade markeringar. Detta är en del av Postleden som håller på att skapas i detta område. Postleden blir 4,5 mil mellan Sävsjön i Hällefors (Silverleden) till Skäret i Ljusnarsberg (Bergslagsleden).

Märrjärvi är en mycket intagande, nästan cirkelrund tjärn, med färgglad starr närmast vattnet och sedan vacker tallskog runt.

Dessutom finns här ett litet vindskydd som är mycket inbjudande trots att det saknar golv och därför inte lockar till övernattning. Istället finns där tre väggfasta bänkar, så ganska många kan skydda sig mot vädrets makter. Framför vindskyddet finns en steneldstad och en fin bänk. Vedförråd, sågbock och huggkubb finns strax intill. Veden består dock enbart av "hitteved".

När vi lämnar Märrjärvi för vidare promenad norrut mot Nittälvsbrännan, så kommer vi ganska snart ut på en lite skogsväg. Där såg vi nymålade ledmarkeringar som kom från "fel" håll. Det är antagligen här som den nya leden från Komoramossen kommer att stöta på det existerande ledsystemet. Jag följde denna nya markering "baklänges" (söderut) fram till vägskälet och såg där att leden bara passerade vägen och fortsatte in i skogen... 

Nittälvsbrännan

Naturen i Nittälvsbrännans naturreservat är inte lika vacker som de övriga områdena. Detta är självklart eftersom hela området brann för mindre än tio år sedan. Vi följde ringleden runt området och kom så småningom fram till rastskyddet som ligger mycket fint nära älven. Skyddet är mycket inbjudande, men saknar tyvärr golv. Här fanns nästan ingen ved, bara murkna grenar.

Från vindskyddet följde vi stigen söderut längs med älven. Efter en knapp kilometer kommer man då fram till ett stigskäl, där vi valde höger för att komma till bron som leder över älven. Detta är en mycket vacker passage.

På andra sidan Nittälven - den västra - följer man först en stig några hundra meter söderut innan man kommer upp på en av de små skogsvägar som går parallellt med Nittälven på västra sidan.

Efter knappt en halv kilometer på denna väg kommer man fram till den P-plats som "hör till" Nittälvsbrännans naturreservat. Precis på andra sidan vägen börjar en av stigarna som leder upp på Petter-Nilsberget, men det får bli imorgon, för nu har det börjat skymma rejält.

Vi följer istället stigen som leder mot Eskils koja. Den är mycket vacker! Passagen över Utterbäcken var lite knepig eftersom spängerna ligger 1-2 dm under vattenytan.

Precis på andra sidan bäcken finns en mycket fin rastplats med utsikt ner över en av alla mossar.

Klockan var omkring 15 när vi kom tillbaka till kojan. Efter en tur till Dansarbacken för att fylla på vårt vattenförråd hade det blivit nästan kolmörkt ute. Vi eldar, lagar mat och bara njuter. Middagen blev av det lyxigare slaget: Dubbelmarinerad oxfilet med ugnsbakade rotfrukter...

Vi sov länge - klev upp strax efter halv åtta - och tog det mycket lugnt på morgonen. Vi gav oss inte iväg förrän framåt halv tio.

INGEN går säker i älgjaktstider... Perforerade vägvisare vid Dansarbacken.

Först vandrade vi stigen fram till Dansarbacken, men nu svängde vi västerut istället och följde stigen som är skyltad mot Uttertjärnsberget och Petter-Nilsberget. Stigen följer gamla vackra körvägar. Det märks att här har varit stor aktivitet en gång i tiden med gruvor, kolning, flottning etc.

Skogen är mycket rik på olika typer av skägglav.

När stigen delade på sig valde vi att gå mot Uttertjärnsberget. Terrängen är bitvis rejält kuperad - speciellt i början. Längs stigen blir man påmind om att detta är ett gammalt gruvområde. Först stöter man på ett vattenfyllt gruvhål och lite senare fanns en pil till "Kopparröset". Detta hade jag inte hört talas om tidigare så nyfikenheten väcktes. Vi följde stigen några hundra meter och kom så fram till ett drygt meterhögt, mycket tydligt röse. Här finns ingen informationsskylt, men lite googlande har gett vid handen att detta är ett gränsröse mellan Ljusnarsbergs, Hällefors och Hjulsjö socknar. Namnet är inte så konstigt. Förutom järnmalm, så var det just koppar som bröts i de små gruvorna i dessa trakter.

Lite senare korsade vi en helt nyskapad led som var spärrad med plastband. Alltså är den inte helt klar. Det är åter den blivande Postleden vi stött på.

Strax efteråt kom vi fram till utsiktsplatsen alldeles intill vindskyddet på Petter-Nilsberget. Här ligger en del virke som en gång var tänkt att bli ett torn. Så kommer det dock inte att bli. 

Det har duggregnat hela dagen, men just nu, vid vindskyddet, har taket lyft och vi ser en del ljusare stråk på himlen. Här äter vi lunch.

Men...? Inte är det väl en...? Joo! Den 3 januari i djupaste Bergslagen! Det måste vara något slags rekord.

Skogen på nervägen mot Nittälvsbrännan är mycket speciell. Först går man i en brant ravin och sedan kommer man ut i en märklig tallskog. Alla träd är lika grova och lika höga (vilket kanske tyder på att här har brunnit). Marken är täckt av ljusa lavar och trots att träden står ganska tätt så ser man mycket långt. Där finns faktiskt ingen som helst buskvegetation.

Från Nittälvsbrännans P-plats tog vi åter den fina stigen som leder till Eskils koja.

Det känns som en ynnest att få tillbringa ytterligare en natt på detta fantastiska ställe.

Nittälven slingrar sig fram nedanför kojan.

Klockan kvart i fem är det absolut becksvart ute. Denna kväll höll vi oss nog vakna till klockan 9, sedan sov vi gott vår tredje natt i kojan.

Efter sedvanlig grötfrukost bar vi vår utrustning till bilen borta vid Dansarbacken och begav oss de tio milen hem till Örebro.

Denna pdf-information berättar en del om området. Med hjälp av kartan kan man någorlunda följa med i texten ovan, men den behöver alltså kompletteras med fler stigmarkeringar.