K2 Ski Expedition - rapport 3 - Michele har förolyckats

Uppdatering 2009-06-25: Mycket tråkiga nyheter når oss från Pakistan. Michele föll under den andra skidturen nedför K2 och förolyckades. Han har nu begravts på berget och expeditionen kommer att avbrytas. Läs mer på Outside och Explorers Web.

K2, Vilket berg!

Det är 8612 meter högt men när jag står här i baslägret på 5100 meters höjd och tittar upp berget känns det ungefär som tusen meter till toppen. Det är en skum känsla eftersom jag vet att det är mer 3500 meter upp dit.

För några dagar sedan, när vi var på vår första acklimatiseringstur, fick vi känna på hur stort berget är i verkligheten. Vi lämnade baslägret vid sju på morgonen och gick en dryg halvtimme upp längs Godwin Austen Glaciären till foten av K2 och starten på Cesen leden som vi ska klättra. Med pjäxor och stegjärn på fötterna, stavar i händerna, och en tung ryggsäck innehållande tält, sovsäck, Primus kök, gas, mat mm. och ett par skidor fastspända utanpå började vi klättringen uppför berget. Till en början var det som en fin skidbacke på 30 grader med perfekt packad snö. Fin-fint att klättra på. Vi höll oss på högerkanten av sluttningen nära en klipprygg för att hålla oss utanför rasriskzonen från en stor Serac (isvägg) som hänger över vänstra delen. Skidbacken blev med tiden brantare, mellan 40-50 grader, och snön blev djupare. Jag hade svårt att hålla tankarna borta från det kommande skidåket i perfekt lutning och fin snö. Men först skulle vi hitta en tältplats där vi kunde spendera natten. Helst av allt hade vi åkt skidor ner direkt men för acklimatiseringens skulle är det bra att spendera tid på högre höjd. Att hitta tältplats var ingen barnlek. Vi började spana på 5700 meters höjd men det var inte förrän på 6000 meter, efter totalt sju timmars klättrande, som vi hittade något som liknade en platt yta. Efter en massa grävande och byggande hade vi en halvdassig tältplats där två av de fyra hörnen hängde i luften. Gissa vem som fick sova på den luftiga sidan?

Inte oväntat sov jag ganska bra ändå.

Morgonen efter vaknade både jag och Michele med huvudvärk och det blåste och snöade ute. Va kul! Efter frukost och lite frisk luft släppte min huvudvärk men Michele måste ha fått en släng av höjdsjuka för att han var dålig ända tills vi kom ner till baslägret. Efter några timmars chillande i tältet slutade det att snöa och klarna upp så vi tog på oss skidorna och började sladda ner för berget. Till en början tog jag det rätt lugnt, jag är alltid lite osäker på ett nytt berg speciellt när det är brant och klippor runtomkring. Snön var bättre än väntat, lite vindpackad kallsnö som sluffade en del. När slutningen öppnade upp sig kunde jag släppa på och köra lite fortare. Då var det svårt att hålla leendet borta från läpparna. Om än på bara en tredjedel av berget var vi och sladdade på K2. Jag fick 900 sköna fallhöjdsmeter innan, jag helt euforisk, tog av mig skidorna 30 meter från mitt tält i baslägret. Jag hade just åkt skidor i världens mäktigaste skidbacke.

Nu blir det vila några dagar i baslägret för att ladda batterierna innan vi ger oss upp på berget för nya äventyr.

Bok som jag läser: Richard Branson - Den Globale Entreprenören

Musik på MP3 spelarn: Slut på batterier

För mer info om Fredrik, ta en titt på webbsidan: www.fredrikericsson.com

Fredrik 6300 meter över havet på K2

Fredrik på en trevlig skidtur på K2