Historielektion i Inkas fotspår

Jag börjar min resa i Inkas fotspår i Bolivia. Tillsammans med svenska vänner, Linn och Viktor, når jag Copacobana och Titikakasjöns södra strand en sen eftermiddag. Från toppen av Cerro Calvario ser vi solen sänka sig bakom de peruanska bergen.
Följande dag och längs stenlagda vägar, lagda och trampade av inkafolket för mer än 500 år sedan, vandrar vi norrut längs sjöns stränder. Vid vägens slut tas vi med roddbåt till Isla del Sol, solens ö.
Enligt legenden var det här solen föddes och den första Inkan, Manci Capac, och hans hustru steg upp ur vattnet. De var utsända av solguden Inti for att finna världens nav och där grunda inkarikets huvudstad Cuzco. (Qosq’o på aymara betyder just världens nav)
Detta var starten på vad som kom att bli ett av världshistoriens mäktigaste imperium. Inkariket var fött.

Skolbarn världen över har under generationer fått lära sig att Titikaka är världens högst belägna farbara sjö och av någon anledning har det fastnat. Vilken är världens största sjö? Pinsamt, men jag vet inte. Världens djupaste? Ingen aning.
Jag korsar gränsen till Peru och fortsatter norrut längs sjöns strand. På nära 4000 meters höjd utgör sjöns djupblå vatten en knivskarp kontrast till de gräsbevuxna sluttningarna på Andernas högplatå.
Nästan lika kända som sjön själv är Urofolkets flytande vassöar. Öarna är smärtsamt överkommersialiserade vilket man vackert får köpa; de finns ingen annanstans. Historien bakom Uros flytande existens sägs vara ett försök att få vara i fred från bla Inkas. Lyckat kan man konstatera då, om än endast ett fåtal hundra, människor fortfarande befolkar öarna medan Inkas som bekant endast lever i historieböckerna.

Inte långt från Titikaka och nedanför El Mistis i det närmaste perfekt konformade vulkankägla ligger Arequipa. Det är också vit vulkanisk sten som stadens koloniala byggnader är byggda av vilket gjort Arequipa känd som den vita staden.
Hit kommer turister och backpackers för att beskåda världens djupaste canyon, chansen att se vilda kondorer och vad det gäller backpackers, för ovanlighetens skull, gå på museum. På Museo Santuarios Andinos blir den alltid närvarande mystiken från det forna Inkariket än mer påtaglig. Området är geologiskt aktivt och staden omges av aktiva vulkaner. För att blidka gudarna offrade Inkas till bergen, och mer än 20 barnoffer har hittats på Andernas bergstoppar. Fynden, som fått stor uppmärksamhet i media, har fått alla som besöker södra Peru att ta vägen om Arequipa för att fascineras av och känna kalla kårar längs ryggen inför den unga Juanitas öde och framför allt framför hennes frysbox i glas där hon nu funnit sin sista vila.
Hela södra Peru är så intimt förknippad med sin prekoloniala historia att det ibland är svårt att avgöra var historien slutar och legenden tar vid. Människor är stolta över sitt ursprung och det är inte ovanligt att de presenterar sig som arequipenos och cuzcenos snarare än peruaner. Ett sätt att betona sitt indianska ursprung och samtidigt reta gallfeber på resten av landet, huvudstaden Lima i synnerhet.

I början av 1500-talet, när inkariket var som störst, sträckte sig imperiet från nuvarande Colombia i norr till Chiles huvudstad Santiago i söder. En sträcka på nästan 500 mil.
Cuzco var Inkas hjärta. En stad av välstånd och kunskap och mer än en huvudstad. Cuzco var en helig stad, lika viktig för Inkas som Mekka för muslimer. Efter spanjorernas ankomst föll dock Cuzco i glömska och staden satte få avtryck i historieböckerna innan återupptäckten av Machu Picchu 1911 vilket, över en natt, förvandlade Cuzco till kontinentens odiskutabla arkeologiska huvudstad.
Om det en gång var Inkas som styrde Cuzco råder det ingen tvekan om vem som bestämmer idag - stadens ekonomi är helt beroende av internationell turism.
Cuzcos kullerstensgator och många välbevarade koloniala byggnader vilar på en grund lagd av Inkas och med landets största attraktion, Machu Picchu, på stenkast avstånd drar staden varje år turister i hundratusental

Grunden till Inkas framgång var ett mycket väl utvecklat kommunikationsnät. Stenlagda vägar och broar band samman riket och kurirer transporterade meddelanden i stafett.
Flera av inkarikets stenlagda vägar finns kvar än idag och den mest kända är också världens mest kända vandringsled. Varje år vandrar tusentals människor de 38 km, mer kända som Inkaleden, från P’iskakucho till Machu Picchu.
Till följd av det stigande antalet besökare under slutet av 90-talet och det hårda slitaget har den peruanska regeringen infört strikta restriktioner. Antalet besökare är idag begränsat och alla måste gå med licensierad guide. Detta har lett till att priserna skjutit i höjden men förhoppningsvis också säkrat Inkaledens bevarande för kommande generationer. Kanske var det en incident när filmteamet bakom en ölreklam välte en filmkamera över och skadade en av Machu Picchus ovärderliga statyer, som till slut fick upp myndigheternas ögon för kommersialiseringen och planerna på en linbana till staden skrotades en gång för alla.
Även om känslan av boskapsfösning förtar en del av upplevelsen överträffas mina förväntningar. De 38 km klättrar längs Andernas bergssidor från den ena inkaruinen till den andra, alla inpassade i landskapet fastklamrade på smala bergskammar och varje ny ruin mer fascinerande än den förra. Och även om du måste gå med guide är det fortfarande du som måste släpa dina prylar och dig själv uppför och över tre höga pass via tusen och åter tusen trappsteg på upp till 4200 meters höjd.
Upplevelsen och mystiken förstärks då vi under delar av vandringen famlar fram i tät dimma. Konturerna av ruiner skymtar fram på bergssidor högt ovanför oss för att i nästa sekund åter omslutas av dimman. Ett skarpt ljud som skär genom dimman rycker tillbaka oss till verkligheten. I fjärran ekar tågvisslan mellan bergen och påminner oss om vart vi är på väg. Tåget till Ollantaytambo och Machu Picchu, tåget till Inkas försvunna stad.

Det har skrivits hyllmeter om Inkariket och än mer om dess plötsliga fall, teorierna är lika många som ruinerna. När Fransisco Pizarro anländer 1532 med 180 man på jakt efter guld och rikedomar har Inkariket just genomlidit ett inbördeskrig och är kraftigt försvagat. Spanjorerna lyckas tillfångata inkahärskaren Atahualpa och mejar ner tusentals inkasoldater. För att släppa Inkan kräver Pizarro ett rum fyllt av guld och silver. Inkariket töms grundligt på sina skatter som smälts ner av spanjorerna. Som tack låter Pizarro avrätta Atahualpa. När deras ledare är död faller Inkariket ihop och Pizarro kan utan problem ta sig fram till Cuzco.
Spanjorernas kolonialpolitik var något av det grymmaste världen skådat och under åren som följde övertog spanjorerna inte bara riket, de utplånade också i det närmaste inkafolkets civilisation och med den, dess historia för eftervärlden.

Riktigt allt blev dock inte förstört. När den amerikanska arkeologen Hiram Bigham 1911 snubblade över Inkas forsvunna stad var den väl bevarad men helt överväxt. Det troliga är att spanjorerna aldrig hittade hit.
Staden ligger på en 500 m hög bergstopp som stupar brant åt alla håll. I staden finns gator och torg, akvedukterna med rent vatten fungerar än idag. Trots utgrävningar och forskning bygger vår kunskap om Machu Picchu till stor del på kvalificerade gissningar. Fontäner, ornament och konstverk tyder dock på att det var en plats av ceremoniell och religiös betydelse. Man har endast funnit 173 skelett varav 150 kvinnliga. Vilket öde som drabbade dem och stadens övriga invånare är fortfarande höljt i dunkel.
Oavsett om du väljer att ta tåget eller vandra de fyra dagarna genom Riobambas heliga dal till Inkarikets bäst bevarade hemlighet; att se solen gå upp över inkafolkets försvunna stad är att titta tillbaka i tiden. En tidsresa som får även skräniga australiensare och tuffa britter att i tystnad slå sig ner på en terrassodling.
En tidsresa värd vartenda trappsteg.

Tillbaka till Ensam genom Syd- och Centralamerika 2005-2006