Gruvhysteri i Sverige....

Jag bor i Kiruna och har bott här i större delen av mitt liv. Som granne har jag en av världens största underjordsgruva. Det jag ser är vilken stor och tung industri det är, vilken plats den tar och hur mycket den påverkar vårt samhälle på gott och på ont. Men att en gruva tar stor plats är det definitivt ingen tvekan om! Givetvis är gruvan en viktig livsnerv för både Kiruna och regionen. MEN det här är inte det enda vi har här och hur ser det egentligen ut med alla jobb som finns där och vem är det som tjänar pengarna?? Många stora frågor att hantera. Just idag finns här många som jobbar för gruvan men de är inte skrivna i kommunen. Det måste ju betyda att vi har fler arbetstillfällen här än vad vi har folk som kan jobba i gruvan. Så att skapa fler arbetstillfällen kan inte vara ett särskilt trovärdigt argument. Bra då har vi rett ut det så här långt.

Runt omkring i Kiruna kommun finns ett antal utländska företag som prospekterar. Å tydligen verkar det som om bara man ansöker så får man tillstånd urskiljningslöst så man kan fara fram i våra skogar och på våra fjäll hur som helst med maskiner och borriggar som så skoningslöst perforerar marken med sina hål. Varför? Jo "för det är väl intressant att veta vilka mineraler som finns i backen under oss"... Nä vet ni vad jag tycker verkligen INTE det - å INTE vill jag ha en massa prospekterare i våra fjäll å INTE vill jag ha fler gruvor här heller. Jag ser ju med mina egna ögon hur stor plats en gruva tar. Det är helt okej att den som finns är där den finns men är det meningen att vi ska exploatera alla naturtillgångar på en mansålder? vad finns då kvar åt de som kommer efter oss att hantera? Någonstans menar jag också att man ger ett sorts löfte om att det när det är okej att prospektera så kommer det vara okej att etablera en gruva.

Låt oss se lite närmare på ett exempel vad det hela handlar om. Nikkaluokta ligger sju mil väster om Kiruna mitt i fjällen. Rakt söder om byn finns fjället Larkim och här finns tillstånd att provborra i grova drag i ett område som sträcker sig fem mil österut uppe på kalfjället och tre mil söderut, mellan Kalixälven och Kaitumälven. Man har pekat ut tre intresanta fyndigheter på detta kalfjäll som man vill ska leda till brytning. Tre gigantiska dagbrott på flera kvadratkilometer för vart och ett av dom. Det skulle betyda att broar över Kalixälven ska byggas, liksom vägar för tunga maskiner att färdas på uppe på fjället. Då förstår ni också att dessa vägar kommer att trafikeras av både snöslungor, dumprar, grävmaskiner och ja allt som hör gruvbrytning till. Man behöver manskapshus och rastkurer. Det kommer grävas upp en massa sten förutom mineralerna som kommer att placeras i slagghögar runt omkring. Så ska mineralerna hanteras det kommer att krävas transportleder för malmen, anrikningsverk och andra industriområden. Allt detta för ett visst antal jobb under en 10-25 års period. Ska vi fördärva vår fjällvärd för några års jobb?? Naturen går ALDRIG att återställa efter gruvdrift till det den en gång var. Vad kommer hände med de näringar som finns idag och som har naturen som arbetsplats såsom turismen, rymdforskningen och rennäringen med flera. Dessa arbetsplatser är varaktiga och finns etablerade i området redan idag. Ska dessa bara lägga ner sina verksamheter.

Vad händer med vattendragen, fisken, björnarna, renarna, älgarna och alla andra djuren? Vad händer med tillgången till en storslagen oförstörd vildmark? Vad händer med det fria friluftslivet? Är det en gruvindustri vi ska se från Sveriges högsta fjäll Kebnekaise? Jag vill inte ens tänka på svaren! Det smärtar alltför mycket.

Det finns så många andra anledningar till att vi bor i Kiruna än att vi bor granne med en gruva!

Här är några bilder på hur mycket mark och kringeffekterna är av LKAB's gruva i Kiruna

En gruvindustri tar plats...

Slagghögar runt omkring gruvan måste ordnas.

Där malmen plockats ut under jord bildas gigantiska sprickor när marken rasar ner 

Ett gruvområde brer ut sig.

Foto: Ylva Sarri