Grövelskön comeback i sommarfjällen

Bakgrund
Under min uppväxt gick vi i fjällen varje sensommar. Den sista av tio sommarvandringar gjorde jag när jag var 16 år, då korsade vi Sarek. Sen tyckte jag att jag var klar med fjällen. Det var 1984. Efter det har jag varit med på några dagsturer runt Grövelsjön, men ingen ”riktig” fjällvandring, med tält, sovsäck, torrmat och hela tjotablängen.

Jag i Sarek 1984. Tuff kille med bakåtvänd keps.


Sarek 1984. Detta är fyrmanstältet, inte det tremans vi ska använda.

Jag hade för flera år sedan lovat min grabb att vi någon gång ska ut på en fjällvandring, men inte haft tillräcklig ork eller sug att ta tag i det. Suget har dock sakta kommit tillbaka och 2013 bestämde jag och en kompis att vi ska på en fotoexpedition i Sarek 2015, och i samma veva bestämdes det att jag skulle ta med grabben på hans första fjällvandring 2014.

Förberedelser
Planeringen började. Runt en vecka ville vi gå, men inte med för hög svårighetsgrad, så Sarek valde vi bort. Vi ville ha tydliga stigar och fjällstationer inom räckhåll. En lagom tur tyckte jag Helags-Sylarna-Gåsen kunde vara. Har gått den som barn, men nu ville jag också upp på toppen av Helags, för det fick jag inte när jag var liten, eftersom pappa inte tyckte att vi hade tid med det då. Sen såg jag på Helags fjällstations hemsida att de ordnade fjällrävssafari. Kul, en sådan tur måste vi också gå på!

Fixa utrustningen
Utrustning måste införskaffas. Ska man köpa en komplett, ny fjällutrustning kan det kosta väldigt mycket pengar. Som tur var fick jag överta pappas fjällsaker eftersom han inte skulle använda dem mer. Gamla takåstält, dunsovsäckar, spritkök, liggunderlag, ryggsäckar mm. Till och med våra gamla egentillverkade vandringsstavar fanns kvar. Min täljde jag för säkert 35 år sedan. Den kanske är lite kort, men åhhhh, sån nostalgi. Den skulle bara med!

Det mesta av utrustningen är från 70/80-talet, men det finns självuppblåsande liggunderlag av nyare modell, samt en ryggsäck som också var något nyare. Spritkök ville jag inte hålla på med längre, tycker det är för mycket krångel med ett sånt, så det blev att köpa till ett lätt gaskök som enbart kan koka vatten. Till det köpte vi torrmat som man tillagar i påsen samt extra tunna havregryn som man lätt kunde göra gröt av, bara man hällde på kokande vatten.

Jag hade en hel del personlig utrustning som ett par vandringsstövlar som jag tycker är sköna att gå i. När jag var barn gick vi alltid i gummistövlar. Grabben däremot fick ett par lågskaftade kängor med vattentätt membran. Han behövde också underställ, regnkläder, sportstrumpor, tjocka sockor, fleecetröja mm.

Sovsäckarna var både hela och rentvättade. Tälten behövde ses över lite. Jag köpte impregneringsspray och sprayade yttertältet på tremanstältet som vi tänkte använda, ett hederligt gammalt Tarfala Compass (ni som gått i fjällen på 70/80-talen kanske kommer ihåg dessa?). Ställde upp det i trädgården och sen kom det ett rejält regn som visade att det faktiskt höll tätt. Härligt!


Torrt under tätt tält.

En liten anekdot om just det här tältet. En natt på 70-talet så blev det regn och storm under en vandring. Dessa tälts svaghet var dragkedjan. Och den blåste förstås sönder i stormen uppe på fjället, mitt i natten. Jag och brorsan fick ligga kvar i tältet och ”sova” medan mamma och pappa gick ut och fixade. Det är vid sådana tillfällen man får nytta av den lilla burken med synål och björntråd som man alltid ska ha med sig i fjällen. Så mamma sydde helt enkelt igen den trasiga dragkedjan. Det medförde inget större problem eftersom dessa tält har ingångar på båda sidorna. När vi kom hem igen gick pappa in till sportaffären och klagade på att det dyra tält han hade köpt inte höll för vad de lovade. -Men hade ni förankrat tältpinnarna med stenar, sa försäljaren? Nä, skulle man det...? Hädanefter gjorde vi det noga vid alla vandringar! Dragkedjorna är förresten bytta till starkare sort sedan länge!

Packning, bokning och testvandring
Jag hade fyra veckors semester först. Senare på sommaren två till, men då hade grabben ett sommarjobb, så vi måste komma iväg under just de fyra veckorna i början av sommaren. Första fjällrävssafarin vid Helags var i början på min andra semestervecka, vilket kändes lagom. Då skulle vi kunna ha två veckors semester kvar att göra något kul på efter fjällresan också. Vädret vid Helags under min första semestervecka var ändå inte så bra, sex plusgrader på dagen och noll grader med snöblandat regn på natten. Meningen är ju att grabben ska få positiv första upplevelse av fjällen, och då är ju inte en vecka med kyla och regn att föredra. När jag skulle boka in fjällrävssafarin vid Helags hade de flyttat fram första datumet några dagar. Men några dagar senare är väl OK, så jag bokade in det första möjliga tillfället för 2x650 kr. Någon dag senare packade vi ryggsäckarna fulla och testvandrade en halvmil för att se om utrustningen funkade och så. Direkt när jag lyfte upp min ryggsäck så gick spännet till ena axelbandet av. Nåja, det gick att knyta fast provisoriskt. Testvandringen gick hyfsat bra. Utrustningen funkade och vi hade inga skavsårstendenser. Vi gick hem och packade upp sakerna i vardagsrummet för att göra en bättre ompackning sen när vi hade lagat min gamla nostalgi-ryggsäck.

Feber, feber och ännu mer feber...
Men ett par dagar efter testvandringen fick grabben feber. Så det var bara att vänta. Och vänta. Och vänta... Varje dag planerade jag om i huvudet och vi fick stryka mer och mer av vår planerade färd. Ångest och depression... Skulle vi inte hinna iväg alls? Hemska tanke. Jag blev riktigt nere och orkade faktiskt inte göra någonting annat än att sitta i soffan och glo på fotbolls-VM... Febern höll i sig i nio dagar.

Och packningen, den låg kvar, utspridd på vardagsrumsgolvet, vilket kanske inte var sååå populärt hemma. Jo förresten, katterna tycker alltid det är kul med nya saker att ”sova in”.

Omplanering
Bara en semestervecka kvar. Vad 17 skulle vi göra? Dels var det ont om tid och dels är man inte riktigt i form att gå långt med tung packning efter att ha haft feber så lång tid. Så det fick bli en rejäl omplanering. På något sätt måste vi uppleva fjällen. Vi skippade Helags. Vi bytte till Grövelsjön eftersom det är så smidigt att ta sig dit. Lite närmare är det också. På måndagen sista semesterveckan bestämde jag att vi åker upp dit på onsdag. Vi hyrde dessutom ett rum som vi skulle bo i. Planen var att vi på torsdagen gör en dagsutflykt till Njupeskärsfallet. På fredagen tar vi båten över sjön till norska sidan, går halvvägs tillbaka, tältar och går sen tillbaka till fjällstationen på lördagen. Hemfärd söndag och börja jobbet på måndag.

Äntligen iväg
Sagt och gjort, resan upp gick bra, vi såg fler renar än myggor den dagen! En fördel med att vi tvingats vänta så länge var i alla fall att vädret blivit bättre. Riktigt somrigt faktiskt. Perfekt tyckte jag som tagit med en stor del av min foto-/filmutrustning.

Vägens konung. Ingen brådska för att lämna plats åt oss på vägen.

Vi kollade runt i affären inne i fjällstationen. Här fanns riktiga reservdelar till ryggsäcken. De jag hade köpt i den lokala sportaffären hemma var inte riktigt rätt, även om det funkade hyfsat.
Sen gick vi ner till sjön och beundrade de fina omgivningarna.

Grövelsjön med fjäll.


Pipig pippi.


Ungdomligt par njuter av solnedgången från bryggan.

Njupeskärsutflykten gick bra (se äldre artikel), men jag bar all packning för att spara på fd sjuklingens krafter. Nu vägde packningen inte så mycket eftersom det bara var en dagsutflykt utan tält mm. Lite extra kamerasaker slängde jag då med. När vi kommit tillbaka till Grövelsjön passade vi på att gå en liten sväng till det närliggande gamla samelägret.

Gammal kåta.

Mot Norge
Till fredagen hade vi bokat plats på båten Sylöra som tar turister mellan Grövelsjön och Sylen i Norge. Vi packade i ordning ryggsäckarna inför morgondagen. Grabbens vägde 13 kg och min vägde 23 kilo, men då var det en hel del extra kamerautrustning. Hade vi gått längre hade jag inte tagit lika mycket, men man ville ju få ut mesta möjliga som denna lilla tältning kunde ge. Två systemkameror, vidvinkelzoomar, telezoom, macro, filter, stativ mm. Jag hade beställt en lättare systemkamera som dessutom är bättre på att filma, men den hade tyvärr inte hunnit komma i tid till resan.

Vi tog förmiddagsturen över sjön. Sol och vindstilla. Underbart sommarväder!

Sylöra.

När man är nästan ända framme i Sylen så ser man ett gammalt flygplansvrak i sjön, en Heinkel 111, som hamnade där under andra världskriget.

Plåtskelett från en Heinkel.

Väl framme i Sylen började vi gå mot Grövelsjön igen. Planen var att gå halvvägs och i alla fall få en tältnatt i fjällen. På kartan hade jag kollat ut ett bra område nära en bäck samt att det låg i morgonskugga från ett berg. Det är ju så jobbigt om solen börjar lysa på tältduken redan kl 03. Kan ju bli olidligt varmt.


Sol, vindstilla, uppförsbacke och snöbollskrig
I början var det en slingrig stig uppför genom den bedårande fjällbjörkskogen. Fjällbjörkar är bara sååå coola i sin krokighet!

Cool stig, fast varm.


Tittar tillbaks mot Sylen där vi kom ifrån.

Fint väder och bara ett fåtal moln på himlen. Sol och vindstilla. Riktigt fint, men också riktigt varmt. Eftersom jag var lite osäker på vattentillgången hade vi med oss lite extra vatten i ryggsäckarna. Förra gången jag gick denna sträcka var det faktiskt lite ont om vatten. Och vatten gick åt. Jag läckte som ett såll. Allt jag drack verkade rinna rakt igenom och ut genom varenda por på kroppen. Precis när vi kom upp över trädgränsen kom vi till en snölega som inte fanns när jag var här för tio år sedan. Från snölegan porlade det iskallt friskt vatten. Vi drack oss otörstiga, åt lite nötter och russin, kastade lite snöboll, fyllde flaskorna och gick vidare uppför.

Gammal snö, en ljuvlig syn!


Snölegan.

Hi-tech kartor
Jag tog inte med pappas välanvända gamla ihoptejpade papperskarta, utan hade skaffat två nya. En vattensäker i Tyvek, och så den elektroniska varianten, en app till min smartphone. Där kunde man se att stigen faktiskt går lite högre upp på berget ett tag än vad den gör på kartan. Nu spelar ju det ingen praktisk roll, eftersom man inte går fel på en fyrfilig stig utan korsningar.


Det fanns fler fina bäckar på vägen upp.

Fjällunch
Dags för oss att äta vår första fjällunch. Det fanns några fina bäckar på väg upp. Vi kokade upp vatten och hällde i torrmatspåsarna, rörde om och väntade några minuter. Jag är fortfarande imponerad av hur smidigt det är jämfört med hur det var för 30 år sedan när vi dels körde med T-sprit, och dels kokade maten en stund innan man fyllde på såsmixen. Och all disk som blev då också! Jag är ju lat, så detta är ju riktigt smidigt! :-)

Perfekt lunchplats.

Tältplatsen
Nu var det bara en kort bit kvar tills vi kommit halvvägs och skulle leta upp en tältplats. Vi kom fram till området jag sett ut på kartan. 100 m ovanför stigen hittade vi en liten hylla. Normalt såg det ut att kunna vara lite sankmark just där, men eftersom det hade varit torrt länge var det inte blött, bara mjukt och skönt. Normalt hade jag kanske inte chansat på att sätta tältet på ett ställe som skulle kunna bli rejält blött om det regnar, men eftersom det skulle vara snustorrt väder även denna natt, och eftersom vi bara hade 4 km till närmsta fjällstation och vi bara skulle sova en natt så kunde vi ”chansa” och sova mjukt och skönt den natten. Och för sakens skull förankrade vi tältpinnarna med stenar.

Vid blå pricken hade vi tältet.


Vårt Tarfala nostalgitält i all sin glans.

Topptur
Efter lite fotande/filmande runt tältet så tog vi oss på kvällen upp på närmsta bergstopp. Där vi hade utsikt över bl.a. Grövelsjön. Vi fotade, filmade och njöt av utsikten innan vi gick tillbaka till tältet.

Toppenutsikt!


Grövelsjöns fjällstation några kilometer bort.


Fjällblomma i motljus.


-Blå, blå, känslor om natten, som Ledin skulle ha sagt.

Tältplatsen var extra lyxig, eftersom vi till och med hade svensk 3G-täckning, så vi spelade lite Wordfeud innan vi kröp ner i sovsäckarna för natten. Dessutom hade jag med ett stort batteri som kan ladda upp en smartphone ett flertal gånger. Det kan komma till nytta om man vill ha tillgång till kartan i telefonen när man är ute i obygden en längre tid.

Hur skulle man klara sig utan ström på fjället? ;-)

Hemgång
På morgonen vaknade vi redan kl 05 utan att kunna somna om, så vi fixade frukost. Solen nådde inte vårt tält förrän kl 07, så vi hade i alla fall valt en bra plats med tanke på solen. Vi slängde upp sovsäckarna på tältet för att torka dem, om det nu behövdes denna gång, men man vill ju göra de rutiner man brukar göra.

Morgontorken.

Vi började vandringen tillbaka ner till Grövelsjöns fjällstation. Vi hade halva sträckan kvar. Men det som igår tog några timmar att gå uppför i värmen, tog bara en timme och en kvart att gå nerför.

Mannen, myten, legenden?! Nåja, artikelförfattaren i alla fall.

Väl tillbaka så duschade vi och fixade lunch, sedan sprang jag iväg på en liten fototur uppför berget österut för att få lite andra bilder.

Sen packade vi och dagen efter åkte vi hemåt. Och eftersom vi passerade Sala på vägen hem så passade vi på att gå en guidad tur i deras silvergruva. Nere i gruvan var det bara två plusgrader och fuktigt, så äntligen fick vi lite nytta av våra regnkläder. Intressant tur i gruvan!

Tillbaka hemma var vi ändå rätt nöjda med vår relativt korta fjällvandring. Vi hade i alla fall fått sova i tält i fjällen. Vi hade sett renar, fått några obligatoriska myggbett och upplevt en väldigt vacker fjällvärld i fint väder. Kanske lite för varmt när vi gick uppför, men jag har hellre sol och varmt än regn och kallt!


Ja, det finns många stigar kvar att vandra i de svensknorska fjällen!

Lärdomar
Ja, vad har man då lärt dig som man kan ha nytta av inför nästa års fotoexpedition till Sarek?

Packvikten. 23 kg ryggsäck gick att gå med, men jag vill nog ha max 20. Några kilo lättare kamerautrustning ska nog fixa det. Men eftersom vi ska fota/filma mer än vi ska vandra, så kan man kanske ha ett par kg mer än man borde.

Stövlar/kängor? Mina stövlar var helt ok att gå i, men man blir ju väldigt blöt inifrån när det är varmt. Så min plan är att skaffa ett par högskaftade skalkängor till kommande turer. Ganska snart också, så man hinner gå in dem.

Tält. Det gamla 70-talstältet funkar fortfarande, men jag tror inte jag vågar ha med det i Sareks obygd, så där blir det nog ett nytt tills dess.

Vandrings-/vadarstav. Många går ju numera med två ”skid”-stavar i fjällen. Men jag tänker nog hålla mig till en egentillverkad stav av björk. Men den måste vara längre än den jag gjorde när jag var barn.

Ryggsäck. Kan nog bli en ny där också. Fotoutrustningen tog en hel del plats, så jag tyckte att ryggorna jag har var på gränsen till att svälja allt. Men jag har ju faktiskt en liten kameraväska som man fäster framtill. Den kanske kan vara en lösning. Ska prova det innan jag köper nytt. Dessutom är det ju bra att ha kameran framtill så man alltid är beredd!

Elektroniken. Det stora batteriet som jag har för att ladda telefonen funkar bra. Det klarar att ladda upp telefonen flera gånger. Men till kameran måste jag också ha något så jag kan ladda upp de batterierna under turen också. Eftersom jag filmar mer än jag fotar så suger kameran mycket batteri. Så någon lösning för att kunna ladda kamerorna i fält måste till. Jag håller på och kollar på lösningar där man har solceller som laddar ett ackumulatorbatteri. Det batteriet kan man ju ha fulladdat innan man åker, men sen får man fylla på bäst man kan med solcellsladdaren. Man får heller inte snåla med antalet kamerabatterier man tar med!

Åsså grädden på moset, filmerna:
Jag har förstås snickrat ihop ett par filmer om Grövelsjön. En om den vackra naturen runt Grövelsjön och en om själva vandringen. Se dem gärna i fullskärm i HD: