Njupeskärs Njutbara Natur

Njupeskärs Njutbara Natur

Sveriges högsta vattenfall, kan det vara något att se? Visst, det är ju alltid en sak man kan bocka av från platser man har besökt, men det är så mycket mer än bara det. Själva paketeringen inuti Fulufjällets nationalpark, men en iordninggjord led genom väldigt natursköna områden är pricken över i!

Vi var i Grövelsjön och bestämde oss för att besöka Njupeskärsfallet. Jag var där redan 2004, men grabben hade inte varit där.

Förberedde ryggsäcken för dagsturen:
Vatten - Check!
Torrmat - Check!
Gasköket - Check!
Åsså det viktigaste, åtta kilo kameraprylar - Check!

Vi var inte riktigt ense med GPS:en om grusvägarna den ville lura ut oss på, men följde man de stora, skyltade vägarna så var det ju egentligen inga problem att hitta hit!

Fantastiskt väder! En hel del folk hade tagit det goda beslutet att göra en dagsutflykt till fallet.


Förväntansfulla hundar ute och går med sina hussar och mattar.

Innan (eller efter) vandringen till fallet gör man ett besök i Naturum och läser på om djur och natur i Fulufjället. Regnrekordet, från 1997, är 400 mm regn på ett dygn. Då förändrades naturen en hel del. Vill ni veta mer intressanta fakta får ni ta er dit själva! ;-)


Naturum utifrån.


Är utsikten inifrån bättre än den från utsidan?

Efter lite kraftsamlande med mat och dricka bar det iväg. Två km finfin, lättgången vandring genom kärr och skog, över berg och dal väntade på vägen till fallet.


Den ryggsäcken har upplevt mycket fjäll sedan 70-talet!

På vägen genom skogen korsar man Njupån, en fantastiskt vacker liten å mitt i urskogen. Urskogar är alltid intressanta, det finns såå mycket annorlunda att fota, men förutom långtidsfoto av Njupån nöjde jag mig i stort sett med att njuta av vandringen.


Åtta sekunder vatten flyter förbi i Njupån.


En rofylld skogstjärn passerade man också på vägen.

När man kommit halvvägs(?) kunde man ana fallet genom trädtopparna. Ju längre man gick, ju mer såg man. När man kom fram till en liten stuga hade man bra utsikt mot fallet. Här vore ett perfekt ställe att sälja läsk och glass! Lite omständigt att frakta dit förstås, men vill man bli miljonär så får man ju anstränga sig!


Övre delen av fallet syns över björkskogen.


Och med ett bra tele kan man ta en toppbild!

En hel del av stigen gick man på rejäla spänger, så även sista biten fram till den större utkiksplatsen där de flesta tar några kort och vänder.


Ett gäng nöjda turister.

MEN, har man nu släpat med sig åtta kilo kameraprylar så nöjer man sig inte med att bara ta sig dit, man vill förstås gå ända fram och fota ALLT. Svår blockterräng är det tyvärr. Vandringsstaven skulle jag förstås haft med. Stenarna blev halare och halare ju närmare man kom. Uppenbar fara för benbrott, men ortopederna ska ju också leva... Dessutom skapar fallet en horisontell regnstorm som blir starkare ju närmare man kommer. Regnkläder och någorlunda vattentät kamera rekommenderas när man är nära. Det är ungefär som att vända kameran uppåt när det regnar...! (Det kan man ju alltid prova hemma, om man är nyfiken och inte kan ta sig hit? Eller, njae...)


Ah, den här vyn ser man inte om man är rädd för benbrott!


Blött och rött.

Det växer en del unika växtarter på väggarna vid fallet eftersom det alltid är blött här.


Unika växter eller bara ogräs? Inte vet jag, det är ju spindlar som är mitt specialområde...

Tycker man inte att det räcker att gå fram till fallet, så finns även en stig där man går upp, över och runt fallet. Den stigen gick vi inte nu, det var alldeles för varmt och långt för den tid vi hade på oss.


Utsikten uppifrån, fast från 2004. Regnmolnen har dragit bort sedan dess.

När vi kom tillbaka till starten igen köpte vi varsin glass i caféet innan vi nöjda vände hemåt igen!

Är man i norra Dalarna bör man definitivt göra en dagsutflykt till Njupeskärsfallet!

Eftersom jag numera filmar mer än jag fotar så har jag gjort en liten film om utflykten, se den gärna (i fullskärm i HD):