Går det att locka ut folk i skogen?

Våren-försommaren 2013 bestämde jag mig för att göra en längre cykelresa. Att det blev just det beor främst på att jag då för första gången på nästan 10 år ägde en cykel. (Det i sin tur beror på en krossad armbåge och svårigheter att hitta en cykel som passat min nu något deformerade arm.)

Min pappa gick in för det lika engagerat som jag med bla planering. Han kom med goda råd, letade reda på fakta och det fanns ingen hejd på hans engagemang. Och han hade ett önskemål - att jag skulle dokumentera resan. det var inget som ingick i mina planer men jag gjorde det i alla fall som eftergift, väl medveten om att han numer är ganska skruttig i kroppen. För att vara helt ärlig är det riktigt illa och eftersom jag inte vet hur länge han lever så var det en ganska lätt eftergift.

Efter hemkomsten lade jag upp allt på en blogg: http://envistant.wordpress.com/ som han läste med stor behållning.

Under den där resan började jag fundera på varför friluftslivet verkar vara så starkt segregerat. Antingen ägnar man sig åt det till 100% eller så gör man det inte och då är det närmaste man kommer "friluftsliv" kommunens anordnade motionsslinga på bekvämt underlag, anordnade skidbackar eller många mil på vägarna med husvagnen.

En orsak till varför det är så tror jag är att det är för att det uppfattas så ambitiöst! Det ska vara den dyraste och senaste utrustningen, "för annars går det inte".  Det ska vara antingen dyr frystorkad mat eller överambitiöst hemgjord. Och det finns en massa andra "måsten". "Det är så omständigt" har jag hört otaliga gånger när jag frågat varför de inte tar sig ut oftare.

Det är inte konstigt att människor skräms från det. De läser alla ambitiösa beskrivningar, går och köper allt det dyra  för att sen bestiga Kebnekaise med helt nya men "världens bästa kängor". Fler än en gång har jag hört vilka skavsår det ger och det smärtar bara man tänker på det. Friluftsliv behöver inte vara nytt eller ens dyrt. För det lilla duger det billiga på Rusta om det ens behövs! Friluftsliv måste börja i det lilla men det är det aldrig någon som berättar!

Jag läser själv andras beskrivningar med stor behållning men å andra sidan har jag varit aktiv under många år, med en längre paus när barnen var små.

Idag är det knappt någon av mina bekanta som ägnar sig åt friluftsliv i dess egentliga mening utan för dem handlar det mest om att ta en promenad där det råkar finnas en skog.  För dem handlar det inte om storslagen natur, dofter, ljud eller naturens skiftningar utan om att ta sig runt, att komma i mål.

Jag vill att människor ska komma ut, att de så småningen om får uppleva det jag gör. Med bloggen föddes idén att slå två flugor i en smäll, dels att jag själv ska komma ut mer och dels att på ett totalt oambitiöst sätt beskriva det jag upplever. Om jag kan locka ut en enda människa från asfalten så har jag lyckats.

http://www.friluftsforskning.se/...