Första vandringen - Jämtlandstriangeln

Min absolut första vandring kom som ett infall i jakten på att finna ett nytt intresse, och samtidigt göra något jag inte gjort förut för att få lite mental avkoppling. Jag och min vän tog vårat pick och pack och gav oss iväg 70 mil norrut till Jämtland, för att prova på naturlivet längs Jämtlandstriangeln.

Vädret skulle visa sig vara helt fantastiskt under hela perioden. Strålande sol och varmt. 

Dag 1

Efter ett antal timmar i bil kom vi fram till Storulvåns fjällstation ganska exakt kl 16. Vi var dock inte så intresserade av gå runt där och såsa i väntan på solnedgången, så vi började vandra en bit för att komma ut i naturen. Vi satte sikte mot Sylarnas fjällstation och slog läger när vi kom till Spåmie vindskydd som i grova drag ligger halvvägs.

Dag 2

Vi bröt upp från Spåmie och vandrade vidare mot Sylarna. Väl framme hade vi gott om tid, så vi slog läger i närheten och lämnade packningen för att bege oss på utflykt. Vi gick förbi tempeldalen och njöt av en liten flock renar (som för en stockholmsgrabb som aldrig varit norr om Uppsala tidigare närmast är ett sagodjur) och gick vidare mot Ekorrporten för att sedan vända tillbaka. Det var en promenad som verkligen kändes av, och när vi (ganska sent) kom tillbaka till tältet var det skönt att sleva i sig frystorkat och krypa ner i sovsäcken. 

Dag 3

Dag tre ställde vi in oss på en topptur upp för Storsylen. Här skulle jag kunna spela lite nonchalant och säga att vi var sugna på att bestiga både Lillsylen och Storsylen, men faktum är att det blev just så av misstag, och jag bjuder gärna på ett skratt om det kan roa!. Vi pratade och hade kul och njöt av utsikten. Vi hade både karta, kompass och GPS, men undermedvetet släppte vi bara det och styrde mot vad vi "kände" var Storsylen, utan att reflektera över att det fanns en annan topp som såg högre ut. Väl uppe på Lillsylen stod vi och beundrade fjällen, varpå min kamrat påpekar att den andra toppen minsann ser ut att vara högre. Vi drog upp kartan, och mycket riktigt. Fel topp. Ner från Lillsylen, bort längs mellanväggen och upp på Storsylen. 

Jag skulle inte säga att det var svårt, men för mig som blir höjdrädd av att klättra halvvägs upp på en stege var det en stor utmaning. När det väl var gjort kände jag dock en fantastisk känsla av tillfredsställelse av att ha utmanat mina egna begränsningar och gjort det trots stark höjdrädsla. 

Dag 4

Efter en sista titt på Sylarna packade vi ihop och begav oss mot Blåhammaren. Själva etappen var inte så spännande i sig, och framförallt efter Enkälen var det i stort sett bara en lång raksträcka. 

Miljön runt fjällstationen på destinationen var dock väldigt vacker, och vyn vid solnedgång var fantastisk. Om jag kommer hit en till gång ska jag nog se till att ta en bastu, då utsikten från denna var väldigt fin (se bilden nedan).

Utsikten från bastun på Blåhammarens fjällstation

Dag 5

Sista etappen gick tillbaka till Storulvån. I stort sett nedförsbacke hela vägen, vilket var väldigt välkommet från min kamrats sida som nog inte hade packat ryggsäcken helt enligt skolboken.

Vi kom fram i god tid och beslutade oss för att åka hem istället för att fördriva tiden och bara vänta på att gå och lägga oss.

Överlag hade vi båda en helt fantastisk upplevelse. För båda av oss var det första gången vi vandrade på det här viset, även om jag själv var scout under ungdomsåren. Det blir definitivt inte den sista vandringen, och fler äventyr är redan på ritbordet!