Fjällräven Classic 2009 - En utmaning för kropp och psyke

Min skildring av Fjällräven Classic 2009

Fick nys på fjällräven classic-tävlingen när jag besteg kebnekaise 2008. På hemvägen mellan fjällstationen och nikkaloukta så mötte vi massa galningar som kom springande. -Vad tusan sysslar dom med? tänkte vi. Galningar! Sen svällde leden över av folk. Då förstod vi att det var nån typ av tävling eller mass-aktivitet. Efter lite mer forskande så fick vi veta om fjällräven classic. "Coolt" tänkte jag, "Ska in o sätta ribban nästa år då!".

Målsättning innan loppet:

Satte som mål att jag skulle gå på 32 timmar inklusive några timmars sov-tid. Var uppe i Sarek och vandrade i en vecka och kom tillbaka därifrån bara två dagar innan fjällräven classic-starten och det hade gått väldigt bra. Jag kände mig i kanonform. Mitt personliga grova upplägg av loppet såg ut såhär: Start 19:00. Gå hela natten och hela dagen till tjäktja checkpoint. Sova där några timmar på dagen (vid 12-13:00 hade jag beräknat att vara där). Gå resten av sträckan i ett svep. LÄTT SOM EN PLÄTT!! Och eftersom det skulle vara så varmt och fint väder och att jag skulle sova mitt på dagen så bestämde jag mig för att dumpa sovsäcken från packningen i sista sekund för att spara vikt och utrymme. Enmans-tält samt liggunderlag fick stanna.

Första sträckan Nikkaloukta - Singisstugorna:

Startar 19:00 med 11kg packning. Går hur bra som helst. Är riktigt tänd på utmaningen. Har lite väl högt tempo till fjällstationen dock. Stannar bara för en snickers-paus efter 2 timmar. Är vid fjällstationen 22:22. Gick alltså första 19km på 3timmar och 22minuter. Allt känns ok - jag tar av mig skorna och blöta kläder och sitter o tar det lugnt ett tag. Käkar en macka med kaviar och fyller på vätskenivån i kroppen. Stannar vid fjällstationen i 25minuter. Går sedan vidare mot Singis.

Ouch - bara någon enstaka kilometer från fjällstationen får jag problem med tårna. Lilltån på båda fötter lägger sig som under tån bredvid. Så varje steg klämmer jag halva lilltån och det är mycket obehagligt. Jag sätter på compeed på båda lilltårna. Hjälper inte! Fortfarande smärta vid varje steg. Kommer inte på nåt att göra så jag går vidare med viss korrigering i gången för att avlasta tårna. Det går mycket tungt fram till Singis. Det strömmar varma behagliga vindar i luften och månen lyser upp fjällnatten så vädret gick inte att klaga på iallafall. Sista kilometern till Singis var hemsk! Det gjorde väldigt ont i tårna och problemet växte sig större och större. Klockan 03:12 var jag iallafall framme och fick min stämpel. Gick vidare för att hitta en tältplats med vatten i närheten. Ville få i mig en riktig måltid innan sömn. Efter en halv kilometer utan vatten gav jag upp. Fick bli en och en halv kaviarmacka med lite vatten. Denna natt var det behaglig temperatur och det gick bra att sova utan sovsäck. Hade mina regnkläder som täcke. Kl var kring 04:00 när jag somnade.

Vandrar i natten mot singis

Tredje sträckan Singisstugorna - Alesjaure

Steg upp kl 08:20 efter några få timmars sömn. Känns tungt i fötter och ben. Slänger i mig en kaviarmacka och drar vidare. Vill få i mig kraftigare frukost i gröt men det finns inget vatten i närheten. Går vidare tills jag funnit vatten. Där blir det gröt!.. Rejält krut i dom där grötportionerna. Vandrar vidare med smärta i fötter och ben. Vandrar o vandrar. Passerar Sälkastugorna 11:30 där det bjuds på renskavsmacka med potatismos och lingonsylt. GULD! Tack för det. Smakar gudomligt. Sitter och vilar där i någon kvart eller så innan jag drar vidare mot tjäktja.

Sälkastugorna

Sträckan från Sälka till Tjäktja blev riktigt jobbig då det var en del stigning. Sträckte vänstra vaden halvvägs till tjäktja. Fick stanna mitt på en spång och vila mig pga smärta. Kunde inte ens gå färdigt spången. Hur fan ska detta gå? tänkte jag. Började bli halvt orolig för om jag skulle klara av att ta mig till abisko. MÅNGA mil kvar! Tar mig iaf till slut till tjäktja-passet. Det var inte så brant som jag mindes det från tidigare års vandring. Sitter och vilar ett tag på passet. Fortfarande inte käkat ett riktigt mål mat sen nikkaloukta. Dåligt med matställen efter tjäktapasset. Jag går till tjäktja checkpoint och äter där - tänkte jag. Det var en horribel och lång vandring med jobbiga stenar så långt ögat når. Den värsta vandringen hittills - mina fötter kändes mer som stumpar och mina ben ranglade fram. Blåst och spöregn därtill. Måste stanna och vila fötter och ben ofta. Fortfarande är vartenda steg smärta. Biter ihop som tidigare och tar mig till slut fram till checkpoint. Slänger i mig köttfärssås och makaroner där och får min stämpel kl 17:30.

På väg upp för tjäktjapasset

Vandringen från tjäktja checkpoint blev värre än nånsin. Sammanbrott var nära. Kunde bara se framför mig hur långt det var kvar till slutmålet samt hur starkt avvikande min vandring hade kommit från tidsplaneringen. Stapplade mot Alesjaurestugorna framåt kvällen men klarade inte av att gå en meter längre när klockan hade blivit 20:20. En eller två kilometer från Alesjaurestugorna. Det hade hunnit blivit mycket kallare och eftersom jag inte hade sovsäck blev jag lite orolig för hur jag skulle klara av natten. Bestämde mig för att slå upp tältet där och sova 5 timmar för att sen gå på natten när det var som kallast. Ställde larmet på 01:30. Det blev kallare och kallare. Hade tunna långbyxor samt regnbyxor på mig i tältet. T-shirt - underställströja samt regnjacka på överkroppen. Sockor och mössa. Det var hemskt. Huttrade och frös alldeles för mycket för att kunna sova någonting. Ben och fötter värkte. Det här går inte - hur ska jag kunna få sömn i detta? Temperaturen sjönk konstant och när klockan började närma sig 01 så hade jag inte fått en minuts sömn. Larmet ringde men jag stängde av det direkt. Nu började det krisa och jag var tvungen att hitta på någonting för att få värme och den viktiga sömnen. Tog allting jag hittade och la som filt över mig. Tömde ryggsäcken och stoppade ner fötterna o benen i den och knöt åt. Tände trangiaköket i yttertältet och värmde mig ett tag. Det var otroligt skönt.. Jag värmde trangiakökets lock över elden och stoppade det först in i ryggsäcken där jag hade fötterna och sen la jag det in under tröjan på mig. Jag blev varm då och kunde sova en timme. En timme senare vaknade jag av att jag låg och huttrade med ett kallt aluminiumlock på magen. Tände köket igen och startade om hela proceduren - sov en timme. Vaknade igen och gjorde om proceduren. Till slut kom solen fram och det blev varmare. Fick mig några timmars sömn till slut i allafall men klockan var kring åtta på morgon när jag började packa ihop så jag hade stannat där i nästan 12 timmar..

Fjärde sträckan Alesjaure - Abisko turiststation

Käkade kaviarmacka och kom iväg efter en fruktansvärd natt vid 09-tiden på morgonen och var relativt utvilad. Fötter och ben hade trots allt fått nästan 12timmars vila. Det gick bra att vandra den dryga kilometern som var kvar till alesjaurestugorna. Väl där köpte jag tre snickers och jordnötter. Skulle inte klara av en till liknande natt så jag var tvungen att gå hela vägen till abisko idag visste jag. Tyvärr så började fötter och ben krascha efter alesjaurestugorna igen. Nu värre än någonsin. Vägen till Kieron checkpoint blev den värsta sträckan hittills. Den tog aldrig slut. Det gick otroligt sakta. Hade samtidigt i tankarna hela tiden den långa vägen som var kvar. Det var regnigt och grinigt denna dag. Gick länge utan vatten då det var torrt en lång väg. Stämplade i Kieron kl 14:40. Sista biten var brant nerstigning där mina knän sade ifrån. Smärta! I Kieron bjöds det på plättar och jordgubbssylt vilket var värmande. Tack för det! Slängde även i mig en vildmarksgryta där då jag inte hade fått i mig nån riktig mat på hela dagen. Satt och vilade i en halvtimme och var väldigt osäker på om mina ben och fötter skulle klara av hela vägen som var kvar. 17.5km kvar... Usch. Tanken på att spendera en till kall natt här var hemsk.

En del av Alesjaure

Vid 15:20-tiden kom jag iväg från Kieron och nu började knäna säga ifrån på riktigt. Nerstigningen gick dåligt och sakta. När jag var förbi Abiskojaurestugorna började jag få målvittring dock och fick en liten nytändning. Jag gick och gick. Varje gång jag stannade för att vila hade jag mycket svårt att komma igång igen pga smärta så jag försökte att gå så mycket jag kunde. Sista biten nu tänkte jag. Bara att bita ihop och köra på. Denna sträcka visade sig bli den värsta av alla. Man var så nära målet men ändå så långt borta. Tycktes aldrig komma fram. En mil innan målet började det hällregna. Forsade ner vatten från himlen. Blev dyngsur och kall. Orkade inte bry mig längre utan gick bara vidare. Sammanbrotten kom nära inpå varandra under denna sträcka. "Fy fan fy fan fy fan" gick runt i min skalle. Knäna gjorde så ont i varenda liten nergång att jag ibland var tvungen att gå baklänges neråt. Fötterna var nästan bortdomnade medans jag gick men varje gång jag stannade för att vila vaknade dom och smärtan kom - därav anledningen till att jag aldrig ville stanna. Men man kom ju ingen vart! Sträckan från en mil fram till mål var skyltad dessutom med antal kilometer kvar så det var knäckande när man trodde att man gått längre än man gjort. Den värsta skylten jag stötte på var när det stod "6.5 km kvar till mål". Själv trodde jag att det skulle stå 3-4km kvar till mål. Buu! Kunde inte glädjas ens när jag började skymta broar och antenner bakom träden. Smärtan var alldeles för påtaglig. Till slut kom jag ialla fall fram till abisko och där har dom lagt en extra 550m slinga som man ska gå till målet! Knäckande.

Målgång och reflektion:

Applåder från trekkers inn när jag stapplar fram i regnet kall o blöt. Det var värmande så det tackar jag så mycket för!!. Fick guldmedalj och lingonsaft i målet kl 19:55. Puh..  Farsan kommer med varma o torra kläder och en gainomax recovery-dryck. Går ner och duschar och sätter på mig varma och rena kläder. Först då börjar jag smått kunna känna glädje och känslor igen. Kryper ner i sovsäcken på abisko camping och reflekterar över 11 hemska mil.

Lycklig? :)

Sluttiden blev strax under 49timmar.

Nikkaloukta - Singis 34km. 13h (inklusive ca 5h sömn)
Singis - Alesjaure 39km. 25h  (inklusive ca 12h "sömn")
Alesjaure - Abisko 35km. 11h

Var beredd på en utmaning men underskattade sträckan grovt! Samt överskattade mig själv. Det värsta misstaget jag gjorde var att springa slut på energi och fötter redan första 2-3 milen samt även att strunta i sovsäcken. Jag var lite övertänd i starten där..

Tur att man är ung och lär sig av sina misstag - bygger upp inför framtiden! Lära sig den hårda vägen kan vara väldigt givande ibland.

På långsiktigt håll så kommer jag bara ha med mig bra saker från denna resa. Sitter hemma i Umeå nu och skriver med svullna knän och deformerade fötter men ändå ett leende på läpparna. Även om denna skildring låter mörk så vill jag framhäva alla möten med trevliga och intressanta människor längs leden. Det är verkligen en speciell sorts gemenskap bland folket längs leden. Även tack till funktionärerna för deras goda jobb och omtankar. Ni gjorde ett bra jobb!!

Fjällräven classic är OMÖJLIGT ATT BRYTA! Enda tänkbara brytningen sker genom helikopter-evakuering! Det är det som sätter fjällräven classic i en alldeles egen klass. Det är ett fantastiskt lopp och för er som söker utmaningar så har ni hittat en!! Självklart så är det kanske inte meningen att man ska rusha igenom alla 11 mil utan man ska ta det i hälsosam takt och hinna njuta på vägen också men för min egen del så var det utmaningen och test av mina egna gränser som lockade mest. Det passar ju alla typer detta lopp. Gå på 1 dag eller 6 dagar - det är helt upp till dig själv. Men räkna med att du får bita ihop rejält om nåt skiter sig eller om du går in i väggen. Som tur är finns det dock folk och funktionärer överallt på leden så någon direkt fara är man aldrig i..

Respekt för fjällräven classic!

Vem vet - när allt lagt sig så blir det kanske en revansch nästa år..

Tack o hej!  /Håkan Wadenstein