Fem dagar i Sarek med nitton dagars omväg

Sensommaren 2009 fick jag besök på jobbet. Det var min vän Mattias, som hade en fråga. Han undrade om jag ville hänga med på att gå Kungsleden. -Joföffan! svarar jag, och undrar vilken del.

 -Hela!

-Okeeeh, när?

-Nästa sensommar/Höst.

(Nu är det så här. min hitintills första och senaste fjällvandring var som sextonåring för trettioett år sedan mellan Abisko och Nikka, turen var i det stora hela.. Misserabel, med sex dagars regn ,bomullskläder och +30 kilos ryggsäckar.)

Men minnet är kort, så jag sa ja.

Planering och shopping satte igång.Vi ville ha mat för 25 dygn i säckarna vid start, vilket gjorde att övrig utrustning var tvungen att vara lätt.

Den nittonde Augusti 2010 en disig eftermiddag klev vi av bussen vid Abisko fjällstation. Efter rundkoll, Kungsledenöl ,istoppning av nya sulor i redan ingångna kängor (misstag!) och vägning av ryggsäckar så började vi gå (missade portalen fö.)

Äntligen var vi på väg, solen slutade att vara blyg och vi var allmänt lyckliga. Vi hann inte jättelångt första etappen, så vi satte läger vid Abiskojaures nordöstra strand trots att det inte är tillåtet, men det var knökfullt på lägerplatserna vi passerade..förlåt! Efter en god natts sömn fortsatte vi mot vad det skulle visa sig turens höjdare... Efter en vecka med kanonväder stod vi inför den här vyn...

...Skierfe, och bakom i diset Rapadalen. Vi måste dit. Tid har vi.. Mat, check!  Det får bli en omväg. Vi lägger av oss ryggsäckarna och går ner till Aktse för att hälsa på, och kolla vattenläget. det visar sig att Lennart Lähnta inte kör sina turer p.g.a.,, eller för vår del, tack vare lågt vatten. Efter lite snack vände vi upp mot ryggsäckarna igen...Skierfe, utsikten går inte att fotografera rättvist, du måste stå där..Det är magiskt.

Nu stod vi här med planen att gå Rapadalen- en bit Sarvesvagge- uppför Noajdevagge-Rakt över Luohttoláhko via Porek sameläger och tillbaka till Kungsleden.

Rapadalen.

Det var väl bara att börja gå... eller? Ska vi hålla höjd in i Rapadalen eller går vi ner mot Nammásj och stigen så snart som möjligt?... Hadde vi kollat Utsidan.se skulle vi vetat att ta höjd, men icke så. Vi går ner så snabbt som möjligt. Efter cirka fyra timmars brötande genom vide, björksnår och jokkar, så når vi stigen jämte Rapaälven. Det är inte mycket kvar av dagen så vi beslutar att slå läger vid första bästa plats. Sydväst om Nammásj hittade vi plats för tältet. Det krävdes inte mycket för att somna den kvällen.

Vaknar som vanligt omkring 07:00. Mattias tejpar och plåstrar sina fötter. Dom har sett ut som en piccassotavla sedan dag 3, på grund av (antar jag) sulbyte. Sedan frukost (gröt+knäcke+kaffe). Efter det river vi lägret. Det är samma rutin alla tjugofyra morgnar. Så iväg. Dagens mål är "rovdjurstorget". Det är riktigt lättgånget till skillnad från igår. Vi ser vår första Sarekälg, som är totalt orädd. Vid kvällningen började vi kolla efter lägerplats. Vi passerade ett gäng fantastika platser utmed stigen. men dom var upptagna. (Är vi på kungsleden eller?) Det var bara att fortsätta. Vi passerar Skorkistugan och upptäcker att älven är i stort sett torrlagd. Så det blir strandpromenad.

Närmare björn än så här kom vi inte.

Efter morgonrutiner a`la standard var morgonens uppgift att hitta Tielmavadet. Vi följde älvbrinken uppmärksamma på vadbara ställen. -Här kommer vi över, säger Mattias. Då vi är på Rovdjurstorget är jag skeptisk. Men vi testar. Vi vadar över raphaàdno utan att ta av oss kängorna. Det kan inte vara alla år det går att göra. Nåja vi välkommnades av hen här.

Sarvesvagge.

Nu följde en lugn dag utmed Sarvesjokk, ständigt kollande åt vänster efter ett vadställe. Vi hade ingen brådska. På älvbrinken tog vi lunch och kollade in några "jättegrytor". Dagen,vädret ,livet och tillvaron kunde inte bli bättre.

Vi går över till slut och rör oss mot vad det skulle bli våran finaste lägerplats på turen. En riktig "gräddhylla". Efter att vi slagit upp tältet och ätit middag satt/låg vi intill lägerelden och spanade ner i dalen efter björn och järv. Det enda som hände var att Mattias eldade upp ett par strumpor.

Nästa mål är Luohttoláhko. Tanken var att nå platån via Noajdevagge. Vi river lägret och börjar gå. Tack och lov är det så lite vatten att det bara behövdes skuttas över alla småjokkar vi passerade. Det tog inte lång tid att nå dalen.

Med Ridátjåhkkå framför nosen vänder vi upp i Noajdevagge.

Här går vi över till den västra sidan av noajdejokk och fortsåtter uppåt. Längre fram slutar dalen att vara dal. Den tyckte att det var mer spännande att vara en ravin. Det blev en brant uppgång med några snöflingor som sällskap mot vår planerade lunchplats. (F.ö. första snöflingorna på turen.) Vi hade tur (igen) med ok. väder och torrt före, men jag skulle inte välja att gå uppför Noajdevagge i "skitväder". Upp kom vi och lunch fick vi.

Mätta och belåtna (nästan iallafall) efter varmakoppen,knäcke och tubost. . Portemassivet i bakgrunden.

Luohttoláhko

Jag har varit med om/gjort mycket i mitt 47 åriga liv, men en stenig högplatå i lappland trodde jag aldrig att jag skulle beröras av. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Luohttoláhko tog ca:4 timmar att passera. Kändes som 0,5. Du vet inte var du ska titta, stenarna du går på eller glaciärerna och topparna du har jämte dig. För mig är det en drömlik plats. Jag vill tillbaka!

Vi gick ner till stigen i Njoatsovagge för nattsömn. Nu i efterhand hade både jag och Mattias velat stannat uppe på platån för upptäcktsfärder och ev. toppturer. 

Sista två sarekdagarna

Nu var vår tanke att bara följa stigen mot Porek. Det här var första morgonen med lite sämre väder. Vi startade etappen i regn som övergick till lätt snöfall när stigen vände upp mot kalfjället. Sikten var dålig under hela stigningen. Men som ett under, precis vid stigkrönet söder om Tjievrra öppnade sig himlen igen. Det var som Sarek ville hälsa oss välkommna åter.

Vi kommer absolut att återvända.

Sista Sareknatten (för den här gången) tillbringade vi vid småsjöarna strax söder om Pårek. Nästa mål, Kvikkjokk och sedan, Hemavan.

Sammanfattning

Vi gick i mål i Hemavan den elfte September. Direkt börjar man prata om vad vi har varit med om(givetvis över en hamburgare och en öl), vad vi gjort bra, vad vi inte gjort bra samt nästa projekt.

+

• Vi kom iväg!
• Vi höll sams hela turen.(Är fortfarande polare fö.)
• In i Sarek gick vi.
• Utrustningen funkade i stort som vi hade trott.

- 

• För lite mat.(Vi tappade ca.10kg. var)
• Trots att vi hade all tid i världen hastade vi lite mycket.
• Mitt snus tog slut för tidigt. 

Kungsleden då? frågar ni er. Jo i mitt subjektiva tycke är det en fantastisk led. Leden visar vilken enorm mångfald allas vår fjällvärld innehåller. Mycket människor? Ja på vissa sträckor... Se det positivt. Nästa person du möter är kaske din bästa vän för resten av ditt liv.

Ha dé  Jonte.  

Vi hade en spot med oss så,här är hela turen.