Efter äventyret

Det har nu gått nästan fem månader sedan äventyret avslutades och Sören summerar tiden efter så här:

Kämpig och tung återhämtning efter äventyret Överleva vildmarken. Ett äventyr där jag tillbringade 50 dygn i vildmarken där jag enbart åt den föda jag fann i naturen. Äventyret blev så mycket svårare när man tar hänsyn till och respekterar alla lagar, regler och bestämmelser samt inte minst allemansrättens alla skyldigheter. Inga snaror, fällor och att hålla sig till jakttiderna och att inte få fiska i inlopp och utlopp där mycket av fisken står.

Nu har det passerat nästan fem månader sedan jag återvände från Jämtlands skogar. I min enfald räknade jag med att fälla minst ett småvilt i veckan. Det vill säga räv, grävling, rådjur eller tjäder. Eftersom jag inte såg något av dessa djur trots att jag många gånger lockade på dem med lockpipa så förvandlades äventyret till ett svältäventyr istället för det tänkta jakt och fiskeäventyret jag föreställt mig. Större vilt hade jag ingen jakträtt till, utan var tvungen att låta dessa passera. Många renar och älgar som strosade förbi och björnspillning låg nästan överallt. Ständiga hungersmärtor följde äventyret, men samtidigt var det otroligt intressant och lärorikt att iaktta både den fysiska och psykiska nedbrytningen av kroppen.

Till slut hade jag tappat 18 procent av min kroppsvikt. En viktnedgång från 75 kg till 62,9 kg. Jag kunde knappt förstå att det var jag när jag såg mig själv i spegelbilden. Att bli så totalt nedbruten bara på 50 dygn var svårt att greppa.

De första 2 månaderna efter att jag kom hem gjorde jag inte mycket mer än vilade, tog korta promenader och åt kopiösa mängder mat. När så fettet kommit tillbaka riktade jag in mig på konditionen. När man under 50 dygn gjort alla sysslor i slowmotion tappar man precis all kondition. Vanligtvis springer jag milen på 55 minuter, men när jag följde med min fru på ett gruppträningspass blev jag tvungen att avbryta mitt under pågående pass. Jag blev överhettad och fick yrselattacker. Lite senare lyckades jag avverka milen på 1 timme och 15 minuter, men nu springer jag milen på en timme blankt. Mycket muskelmassa saknas också. Normalt lyfter jag till exempel 15 kg hantel i biceps. Jag fick nu börja på 8 kg, men det börjar så sakteliga ta sig. Det som förvånade mig mest var dock den totala avsaknaden av min potens som annars brukar vara helt normal. Min fru var inte helt glad...
- Inser du egentligen vad du har ställt till med!, var hennes reaktion.

Efter flera läkarbesök och en massa provtagningar där de inte kunde finna något fel så kom vi fram till att det var en effekt av svälten. Kroppen stänger ned onödiga kroppsfunktioner. Sakta men säkert återkommer dock potensen. Mycket förvånande lärdom som jag aldrig läst något om i samband med svält. Antagligen är det inget som de flesta vill ventilera om öppet, men jag tycker det är viktigt att uppmärksamma detta. Ett ryggskott efter nyåret kom som ett brev på posten. Har man inte tillräckligt med muskler att stabilisera bålen med blir ryggen lidande. Än är jag inte helt återställd på någon punkt, men ytterligare några månader borde ta mig dit!

Den självklara frågan blir givetvis om det verkligen var värt det? Svaret är ändå Ja.
Äventyret var underbart, lärorikt, magiskt och utvecklande på en massa olika plan. Att dessutom få dela äventyret med min schäfertik Daxa tog oss så nära varandra. Även Daxa förändrades av tiden i vildmarken. Hon söker nu mycket mer kroppskontakt än tidigare och pratar mycket mer på typiskt schäfervis.

Tur nog så är det tre månader kvar tills nästa äventyr börjar! Ytterligare ett överlevnadsäventyr ute på en ö i Norska havet där min dotter följer med. Men eftersom detta äventyr blir mer av det pedagogiska slaget där jag ska överföra min kunskap till min 13-åriga dotter kommer vi ta med mjöl, olja, vitaminer, kryddor och bakpulver. Resten finner vi nog i naturen...

Fler bilder från expeditionen finns på Sörens Facebooksida

Här är bloggen från Överleva vildmarken