Damavand - A Veil Of Dust

2010-07-01. Vi kom direkt från Kaukasus till Iran för att bestiga Damavand. De flesta därhemma tyckte inte det var någon bra idé att åka till Iran men vi har nog aldrig blivit bemötta med så mycket vänlighet som i detta landet. På berget var det torrt, dammigt och hett. Vallmoblommorna lyste skarpt röda och det doftade av vild oregano. En upplevelse totalt annorlunda än Elbrus som vi just kom ifrån.

1 juli: Klockan var nästan 21 innan vi kunde checka in. Allt gick bra med incheckning och security. Dock hade vi helt olika sittplatser nr 2 och 30. Vi trodde att de kanske skilde på män och kvinnor. Men när jag kom med mitt boardingcard fick jag ett nytt platsnummer och det visade sig vara första klass. Vi trodde det hade blivit fel för vi hade bokat ekonomi. Men i alla fall. Vi fick något att dricka och blev erbjudna tidning. De hade dock bara Moscow Times på engelska. Vi fick trerätters och glass med hallon och kaffe till dessert. Sedan fick man en portabel skärm om man ville se film. Vi var framme i Teheran kl 02.50. Jag tog på slöjan innan jag gick av planet. Det var kaos, lång väntan, hett och olidligt innan vi kom igenom passkontrollen. Kl 4 kom vi ut till bagagebandet. Klockan 5 hade vi gått igenom ännu en security kö och väl ute fick vi ställa oss i en lång taxikö. Äntligen kunde jag byta från storskor till sandaler! Vi fick tag på en taxi till slut efter mycket dividerande om pris. Först åkte vi till Teheran för 40 dollar och därifrån en ny taxi till Polour för 30 dollar.

2 juli: vi blev avsläppta vid Iranian Mountain Federation. Det såg ut som ett inhägnat fort. Vi blev välkomnade av Amir och en annan man som jag inte minns namnet på. Vår budget räckte precis trots att vi inte kunde ta ut mer pengar då Visa kort inte funkar i Iran och det var fredag så bankerna var stängda med.

Tillstånd kostade 50 dollar, gas 8 dollar, transport 10 dollar och logi för en natt 10 dollar. Vi kokade soppa med nudlar. Packade om och sov lite. Sen gick vi ner till byn och handlade. Amir tyckte jag borde ha rätt klädsel för kvinnor. Jag hade ju bara en sjal men vad gör man när man kommer direkt från flygplatsen och dessutom inte kan ta ut pengar. Han sa bara att det kan hända att polisen stoppar mig men vi fick hans nummer om det skulle bli problem. Jag hade inget alternativ så jag fick gå ner till byn oanständigt klädd. Vi handlade lite mat och allt gick bra. Vi åt kvällsmat bestående av bönor, bröd, te och dadlar. Böneutroparen hördes över hela byn och ända bort till oss. Vi bestämde att vi skulle åka kl 7. Jag läste lite och lyssnade på musik innan jag somnade

3 juli: Vi gick upp kl 6. Frukost med te och lite bröd. Abbas, som skulle köra oss kom först kl 7.30. Strax innan 8 blev vi avsläppta vid vägen. Vi gick upp till camp 2 på 3000 m. Hettan var olidlig. Här blev vi välkomnade av Masoud och hans vän Ali. Masoud kunde jättebra engelska. De bjöd på te och vattenmelon. Han försökte övertala oss att han skulle ta packningen på mulorna upp till nästa camp men vi avböjde trots att det var väldigt frestande. Sedan gick vi vidare uppåt. Värmen var fruktansvärd, man kände sig helt svag. Jag var nära på att svimma ett tag. Vid 3400 m slog vi läger kl 14. Vi åt lunch. Vi hittade skugga vid klipporna en bit bort så vi höll oss där till kvällen. Vi satt där och hejade på klättrare som var på väg ner, det var ganska kul. Chana masala till middag. Kl 21 installerade vi oss i tältet då det var någorlunda svalt.

4 juli: Vi gick upp kl 4 och åt frukost. Vi rev lägret och gick strax innan kl 6. Tre timmar senare var vi uppe vid nästa camp 4200 m. Där träffade vi Mohammed och Adi. Vi fick fylla på vatten. Jag satt ute på stentrappan och kände mej yr. Jag fick blackout, svimmade av och föll i marken. Skrapade upp knäet och fingrarna samt fick en rejäl bula i huvudet. Vet inte vad det var men förmodligen värmen i kombination med snabb stigning, tung packning och för lite vätska. De skulle precis äta frukost så vi blev bjudna på te, bröd och ost. Det var nog precis vad jag behövde för jag kände mig mycket bättre sen. Strax innan 11 gick vi vidare uppåt. Vi slog läger på 4534 m. Satte upp tältet. Höll på att krossa ett finger med när vi skulle fixera linorna med stenar. Vilken dag, känner mej helt mörbultad. Vi åt lunch, drack te och åt några dadlar.

5 juli: Toppdag! Upp kl 4. Vi var klara att gå kl 5.20. Vi träffade två tjecker på vägen upp, varav en mådde dåligt och gick ner. Klockan 10 var vi på toppen tillsammans med vår nye vän Pavel. Vi vandrade runt hela kratern och tog bilder. Det luktar svavel. Vi undviker stället där det ryker för det är obehagligt att andas in.

Vi plockade med några stenar till en kompis som är intresserad av geologi. Sedan fikade vi med iransk choklad och rysk flätad ost. När vi gick ner mötte vi en grupp iranier som skulle upp. Vi var nere vid tältet kl 13. Vi låg som i koma någon timme innan vi packade ihop och gick ner till 4200 m. Där blev vi bjudna på varm soppa. Sedan gick vi vidare ner och slog läger på 3400 m.

6 juli: Sovmorgon i dag till 6. Sedan gick vi ner till lägret på 3000 m där vi skulle träffa Masoud. Han och hans bror bjöd på frukost; te, bröd och ost i väntan på en ny bil för hans bil hade gått sönder och var halvvägs nerför berget. Det kom en kille med en annan bil och vi åkte ner till hans bil som de försökte laga. Det var ganska komiskt, som i en Emir Kusturicafilm eller liknande men sån tur var hade vi gott om tid och var inte ett dugg oroliga. Bilen höll bara några 100 meter sen fick vi plocka upp Masoud igen och åka till Reyneh. Han släppte av oss vid sin bostad och sa att vi skulle vänta där så skulle han ordna en annan bil. 

Vi satt på trappan och tittade på folk som gick förbi. En man kom ridande på en åsna och kunde knappt någon engelska men ville ändå prata och det visade sig vara Masoud’s pappa. Efter en ganska lång stund kom han med en annan bil men måste köra sin fru någonstans innan vi kunde åka vidare till Iranian Mountain Federation i Polour där vi hade lämnat en del saker. Det var fullt med folk där, troligtvis hade de klätterkurs. Vi fick duscha snabbt sen åkte vi vidare till Teheran. Det är 42 grader. Väl framme i Teheran fixar Masoud en annan taxi som kör oss till flygplatsen. Vi är tidiga så vi har några timmars väntetid. Slutligen fick vi checka in runt midnatt. Planet gick 02.35. Det var en befrielse att kasta slöjan äntligen. När vi kom fram till flygplatsen i Moskva väntade ännu en överraskning. Micke hade av någon anledning blivit ombokad till ett annat flyg flera timmar senare och vi hade checkat in båda ryggsäckarna på honom. Aeroflot hade ingen förklaring till detta och det hela slutade med att Micke köpte en ny biljett hem så att vi båda kunde åka med det tidiga planet till Köpenhamn.