Bäver i Hälsingland

Naturupplevelse i lilla Simeå!

Ljusnans vågor stänker upp vatten på kajakens styrbordssida medan jag gungar fram utmed Simeåbadet med riktning in i Simeåns delta. Paddlar genom det smala och kala brospannet som ger eko från mina korta paddeldrag. Kajakstäven klyver det spegelblanka vattnet som en välriktad pil. Omgiven av en grönskande blandskog med tystnaden som sällskap, som med jämna mellanrum avbryts brutalt av tåg- och bilbruset från 83:ans intensiva biltrafik, men dess emellan en total vildmarkskänsla strax inpå stugknuten.

Paddlar stilla förbi bäverhyddan som jag upptäckte dagen innan. Då såg jag bävern som kom simmandes mot mig, och dök strax intill kajakstäven med sitt karaktäriska efterplask. En underbar naturupplevelse som nästan tog andan ur mig!
Nu är tanken att fotografera detta skådespel, och jag har beväpnat mig med både kamera och tålamod. Solen står högt i väster denna härliga sommarkväll med 27 graders värme. Tusentals myggor dansar i luften medan skräddarna skuttar fram på det spegelblanka vattnet.

Här är det småfåglarna ljuvliga kärlekssånger som intagit arenan, och Storlommarnas härliga vildmarkseko som fortplantar sig på Ljusnans slingrande älv omgärdad av blånande berg så långt som ögat kan nå!
Jag väljer en avskild fikaplats, och intar det medhavda fikat sittandes i kajakens sittbrunn strax intill bäverhyddan. Hinner få i mig en skvätt kaffe då jag ser bävern simma förbi mig på några meters avstånd med riktning mot Simeå Kvarn utan att den ser mig!
Nåväl, tänkte jag, nu vet jag att den är på jakt, och jag bestämmer mig för att fika färdigt och sedan paddla och möta den då den förhoppningsvis är på väg tillbaka!?

Jag ställer kameran på frekvensmatning. Försöker att paddla så ljudlöst som möjligt med min klassiska dubbelpaddel, vars blad är både konkav och konvex. Med en eskimåpaddel hade jag kunnat paddla ljudlöst. (en sådan har blad som en åra, och ger inte ifrån sig ljud under vattnet som sälar kan höra eller lokalisera. Dessa paddlar användes under jakt av eskimåerna).

På avstånd ser jag ett litet huvud som klyver det spegelblanka vattnet som bildar bogvågor och bryts när de möter den blommande vassen. I fonden skiner solen majestätiskt från en rosafärgad himmel i väster. Jag är upprymd hur bävern kommer att reagera när den upptäcker kajaken med dess inkräktare!?

Varligt lägger jag ifrån mig paddeln. Plockar upp kameran och fokuserar på den annalkande bävern som ståtligt plogar fram mot sin hydda i nästan ödsligt deltaland!
Trycker ned avtryckaren. Bild efter bild exponeras. Vid ca 10 meter (2 kajaklängder) från kajaken upptäcker bäver mig! Då gör den en 90 graders sväng mot norr, och därefter kommer det karaktäriska plasket. Jag fick mina bilder och känner mig helt nöjd. En härlig och sagolik naturupplevelse i lilla Simeåns delta bara 2 km från vårt hus vid Simeån (ca 2 mil söder om Järvsö)!

För övrigt vill jag kort notera att det inte vimlar av kajakpaddlare i Hälsingland. Ännu har jag inte mött någon kajakpaddlare på Ljusnan, inte heller då jag paddlat från Hudik ned till Skärså, eller när jag valsat runt i Söderhamns vackra skärgård. Jämfört med min hemmahorisont på västkusten så är skillnaden som natt och dag. Tyvärr, så är båtlivet här alltför stressigt och hetsiskt under de korta sommarmånaderna. Under de senaste åren så har vi kajakentusiaster valt att paddla före- och efter båt-och badsäsongen!

Visst kommer Hälsingekustens fantastiska skärgård, och alla Hälsinglands vackra insjöar och Ljusnan, att erbjuda oss naturupplevelser och livskvalité när vi väl flyttar upp för gott.

Som sagt, Västkusten den finns kvar och vi kommer att bevista denna pärla. Kajakturerna väljer vi när båt- och badsäsongen är över.
Inge Bäckström – Göteborgaren i Simeå
Nedtecknat okt 2007