Att börja i fel ände!

För mer än 40 år sedan började jag fjällvandra, men i fel ände! Det var Lapplandsfjällen som lockade och fascinerade mig påtagligt. Långa vandringar med tung packning (25 – 35 kg) präglade mina fjällturer! Lågfjällsområden intresserade mig inte då! Under tidiga 1970-tal bedrev jag ett mycket intensivt fjäll-och vildmarksliv tillsammans med bland annat tre kamrater, och vi drömde om de stora äventyren i Alaska, som enbart blev drömmar! Norska och de Lappländska fjällen blev våra storfavoriter, och Sarekturerna blev de största äventyren på 1970- och 1980-talet.

Nu drygt 40 år senare fängslas jag av Härjedalsfjällen.
I höstas var jag tillsammans med min fru och goda vänner där under några osannolika höstdagar i strålande solsken och sommarvärme. Vi hyrde en varsin lägenhet med all tänkbar bekvämlighet. Med dessa som bas gjorde vi dagsturer på fjället med superlätt packning!

En av turerna gick vi från fjällparkeringen i Tänndalen via Andersborg mellan Småhamrarna och Hamrafjället på en mycket lättgången och vältrampad stig. Fortsatte utmed Räffsjön, Räfftjärnen och horder av namnlösa småtjärnar som alla glittrade majestätiskt i det skarpa solskenet. Hela fjällandskapet är penslat i guld när vi väl försjunkna i våra egna filosofiska utsvävningar stretar oss sakta uppför den långbranta sluttningen upp mot Hamrafjället. Hittills har det varit helt kavlugnt, men nu känner vi av den svaga byvinden på 2 – 3 m/s som dagens väderprognos aviserade. Vi möter och hälsar glatt på ett mötande vandrarpar uppe på fjällplatåns högsta punkt 1138 meter över havet! Belöningen blir en hänförande utsikt. Stigen är bred och väl upptrampad. Indikerar att sträckan är väl så frekventerad! Troligen mest på sommaren eftersom Hamrafjället anses som Sveriges ”blomsterfjäll!” Man har noterat ca 400 arter, varav många sällsynta orkidéer. Fjällgentianan är fjällens blåaste blomma. Den lyser lika intensivt i blått, som blåhakens skjortbröst i björkarna strax intill har Nils G. Lundh beskrivit det hela. Här kan blomsterintresserade botanisera bland dyrbarheterna som gullspira, purpurbräcka, fjällviol, tibast för att nämna några av de vackra fjällblommorna. På vår vandring kunde vi inte göra det… 

På den Norska sidan stoltserar Storvigeln (1561 meter över havet) upp mot en klarblå himmel. Vi har för årstiden en osannolik sommarvärme, nära 20 grader! Under samma tid; vecka 37 för sex år sedan var jag tillsammans med en kompis i Jämtlandsfjällen och då hade vi fem solskensdagar i sträck. Temperaturen pendlade då under dagen mellan 5 – 8 plusgrader, medan nätterna bjöd på minusgrader och rimfrost. På den turen var ett av målen att återigen bestiga Syltoppen. Då fick vi försiktigt sondera oss fram mellan frostklädda stenar och stora stenbumlingar innan vi nådde toppen (1746 meter över havet!).

Kort utdrag ur dagboken 2008:

”…Vi stiger upp kl 07.30. Solen gömmer sig bakom Herrklumpens 1288 meter över havet. Denna fridfulla tidiga septembermorgon är det enbart Sylälvens monotona och entoniga symfoni som avbryter den ljuvliga tystnanden. Tältet och gräset är vinterpudrat av nattens rimfrost. Underbart vackert är det. Om någon timme kommer även solen att skina på vårt läger, och höstfärgerna återtar arenan, medan vi är på väg upp mot Syltoppen. Vi kastar förväntansfulla blickar upp mot Sylmassivets snöklädda branter och dess spetsiga toppar som så majestätiskt reser sig mot en klarblå himmel”...

Fjällturen i Härjedalen gör verkligen skäl för en utsliten slogan; Härliga Härjedalen! Men, det är faktiskt sant! Att efter en dagstur på fjället komma till lägenheten och först få inta och njuta av en Jägermister med efter slöjning av öl, och sedan inta diverse tilltugg med gott vin! Den verkliga kryddan är den trevliga och livfulla gemenskapen medan eftermiddagssolen sakta sänker sig och smeker en brinnande fjällvärld med de sista värmande solstrålarna i väster.
Ja, då känner man hur välbehaget omgärdar och friserar om själen i ett stort lyckorus! För att sedan på kvällen inmundiga en utsökt och välbehövlig middag i kamratlig samvaro, som avslutning på en sagolik fjälldag. Det är livskvalité, som inte avslutas, utan den ropar alltid på en fortsättning.

Upplevelserna går inte att jämföras med en tälttur på fjället, vilket varit mina favoritturer. Därmed inte sagt att jag ”stängt dörren” för framtida tältturer! De är i dessa fjäll jag borde ha börjat min fjällbana, men det känns mer än underbart att jag nu på äldre dagar kommit underfund med att uppskatta dessa underbara och otroliga dagsturer som bidrar till en optimal fjällupplevelse i ett helt annat format!

Att göra dagsturer i Härjedalsfjällen är upplevelser med storslagna vidder, frodiga dalgångar, porlande och lekfulla fjällbäckar, fascinerande karg miljö. Som alltid när man vistas i vildmarken; så får man tystnaden och lugnet helt gratis! I Härjedalsfjällen finns många så kallade Guldturer. Inte mindre än 30 stycken att välja bland! Korta, och längre turer för den som känner för utmaningar. Det finns 60 toppar över 1000 meter över havet att bestiga!

En är Storvigeln (1561 meter över havet!), den ska jag bestiga nästa gång, vilket jag ser framemot. Från startplatsen till toppen och tillbaka blir det ca 23 km. En dagstur, en rejäl sådan på ca 10 – 12 timmar.

Nu stundar vinter med långfärdsskridsko på naturis, skidor på längden och tvären, mellan varven vinterlöpning, och den här vintern ska jag vintercykla på bland annat plogade skogsvägar…