2:a augusti 2019.
Mellan gränsbergen Guovddelistjåhkkå och Snøtoppen - som beskrevs i de två senaste inläggen - ligger en namnlös undangömd dal som är ovanligt otillgänglig. I öster ligger sjön Guovddelisjávrásj som sträcker sig tvärs över dalen och kantas av tvärbranta sidor i norr och söder. Man måste vara ovanligt motiverad för att försöka ta sig förbi sjön på norra sidan där passagen är mindre riskfylld än på den södra sidan. I väster vaktas dalen av en 200 meter hög klump av bergarten syenitoid-granit.
Vy från Snøtoppen mot Gömda Dalen och Guovddelistjåhkkå.
Namnet Gömda Dalen står inte på kartorna och kommer inte att godkännas av Lantmäteriet då namn i området ska skrivas på lulesamiska och ha en förankring i den samiska kulturen. Det bästa man kan hoppas på är att Lantmäteriet kontaktar Sametinget för att ta reda på om det har funnits ett namn på dalen tidigare.
Jag hade varit här tidigare, åren 2003 och 2017. Då det är tidskrävande att ta sig fram i området hade jag ännu inte hunnit med att undersöka det ingående. Idag var det dags att ändra på det förhållandet.
Vy mot dalen mellan Snøtoppen och Guovddelistjåhkkå.
Mitt tält stod nära slukrännan genom vilken jokken som avvattnar Guovddelisjávrásj flyter. Det var bara att följa jokken 1300 meter åt väster och ta sig förbi det branta partiet norr om sjön, så skulle jag hamna i den Gömda Dalen.
Vattnet i rännan är kristallklart och vattendjupet verkar vara upp till 4 meter på något ställe. Klippväggen på södra sidan av slukrännan har rester av jättegrytor från tidigare istider. Slukrännan bildades under en senare istid som eroderade bort det mesta av jättegrytorna.
Storleksjämförelse mellan jättegryta och människa.
Större delen av sträckan fram till Guovddelisjávrásj är lättframkomlig och man förundras över hur istiderna påverkat landskapet.
Snøtoppen till vänster och stoppklossen 903 till höger.
Närmare Guovddelisjávrásj blir norra sidan av kanalen ibland besvärligt brant och man får gå högre upp. Men det är inga problem att ta sig fram förrän man kommer till nordvästra hörnet av sjön. Där tvingas man att ta sig upp några meter på en mycket brant sluttning och jag var tvungen att ta hjälp av videbuskar. Sedan går man en kort bit på en hylla varefter det blir brant nedför några meter. Skärper man bara till sig så ska det inte vara några problem.
Nordisk stormhatt och torta vid den branta norra sidan av Guovddelisjávrásj.
Nu har man kommit till Gömda Dalen. Landskapet ser här ut som ett stormigt hav av klippor och stup. Norra sidan där man hamnat ligger högre och mot söder är ett brant stup som man får följa till dess man hittar en nedgång.
Gömda Dalen direkt väster om Guovddelisjávrásj.
En 600 meter lång sjö ligger tvärs över dalen, men den kan rundas på södra sidan. Sjöns utlopp rinner ner i innersta Trolldalen och är ett biflöde till norska Trolldalselva. En hel del tid går åt till att hitta nedgångar från branta klippor, men det har man igen vid nästa besök om man memorerat det framkomliga vägvalet.
Den 600 meter långa sjön med Guovddelistjåhkkå i bakgrunden.
När man närmar sig 903 tar växtligheten tvärt slut och marken övergår i ren granit på vilken inget annat än skorplavar växer.
Ännu en sjö. I mitten 903 omgiven av Snøtoppen och Guovddelistjåhkkå.
Vid ett vattenfall passar jag på att ta en fikapaus och larva mig lite framför kameran.
Exempel på stup och larvig fotograf.
Efter pausen tog graniten över. Det är spännande att ta sig fram och det bär nu av uppför på allvar.
Granitlabyrint vid foten av 903.
Till slut står man framför stoppklossen i väster. Berget saknar namn men kallas för 903 efter höjdangivelsen på fjällkartan (efter senaste mätningen har den justerats till 900 m). Berget är inte svårt att gå upp på, men på västra sidan stupar det tvärbrant ner mot Trolldalen i Norge med en fallhöjd på 450 meter.
Nästa bild visar hur 903 ser ut nerifrån den svårtillgängliga Trolldalen i Norge. På avstånd ser klippan ut som huvudet på ett troll med två stora ögon - trollet gråter sten, sägs det.
Från Trolldalen är 903 en 450 meter hög klippvägg.
Fotograf: Stefan Biderman.
Teoretiskt skulle man kunna ta sig förbi denna vaktpost på norra eller södra sidan, men på norra sidan är det klättring med rep som gäller ner till svenska Trolldalen som ligger 200 meter nedanför bergets fot.
Berget 903 agerar stoppkloss i dalens västra ände. Vy från östra sidan
Det har debatterats bland “fjäll-nördar” - dit jag räknar mig själv - om det är möjligt att från Trolldalen ta sig upp till fots till Gömda Dalen, på de mycket branta klipphällarna på södra sidan av 903. Nivåskillnaden är där 340 meter. En förutsättning är att hällarna inte är blöta av smältvatten eller regn då de blir såphala av de alger som finns på klipporna.
Nästa bild togs från toppen av 903 två år tidigare.
Uppe på toppen av 903. Snøtoppen i bakgrunden. 2017-08-03.
Det här året avstod jag från att gå upp på toppen då jag redan gjort det 2 gånger, för att få tid att titta ner i Trolldalen från “passet” mellan 903 och Snøtoppen.
På väg upp i passet mellan Snøtoppen och 903.
Det var enkelt att ta sig upp i passet och att gå ner en bit på andra sidan för att titta ner i Trolldalen. Det är branta hällar att ta sig uppför om man tänkt gå från Trolldalen till Gömda Dalen. Tiden skulle inte räcka för att försöka gå ner och sedan upp igen.
Jag fick intrycket att det skulle vara möjligt att ta sig upp med bra skor om klipporna var torra, men säker kan man inte vara förrän man provat. Säkrast är nog att avstå.
Trolldalen 340 meter nedanför passet mellan Snøtoppen och 903.
Vandrade tillbaka längs södra sidan av dalen där terrängen inte var så kuperad och det gick snabbare att ta sig fram. Tittade närmare på Guovddelisjávrásj södra sida som såg ännu brantare och besvärligare ut än den norra sidan. Min avsikt var att försöka ta mig fram där, men man måste först passera en besvärlig rasbrant med stora stenblock med snö emellan som kanske inte skulle hålla att gå på. Min risk- och konsekvensanalys sa mig att jag borde avstå då jag även började bli trött efter 8 timmars utflykt.
Tveksamt om det går att ta sig fram längs södra sidan av Guovddelisjávrásj.
Gick därför tillbaka norr om sjön samma väg som jag kommit. Tillbaka vid tältet lagade jag en sen middag medan solen sänkte sig över Gömda Dalen.
Med tanke på de begränsade möjligheterna att ta sig in i och ut ur området, så är nog antalet besökare mycket få. Därför borde namnet Gömda Dalen eller Stängda Dalen (lulesamiska: Dahppotvágge) passa bra. Man har ju möjlighet att tycka, även om det inte har någon som helst betydelse för vad som står på kartan.
Som pensionär kan man ju avvakta 10-dygnsprognoserna för att hålla sig borta från de värsta regnvädren. Men det är inte alla år som det parkerar högtryck över Lapplandsfjällen.
Kul att du fortsätter att "grotta ner dig" i gränslandet. Det är ju lite av en favorit även för mig på grund av sin orördhet. Och kanonfina bilder precis som vanligt!
På tal om dalgångens namn....jag har alltid antagit att detta är del av Trolldalen?!? Men den borde ju ha ett samiskt namn också förstås.
Lycka till på sommarens vandringar, verkar ju vara massor med snö kvar där upp i gränsfjällen detta år!
/ Stefan
Jo, jag minns hur vi grottade ner oss i olika vägval i detta svårframkomliga område. Jag är fortfarande imponerad över hur ni tog er ner i Trolldalen genom att gå på skrå. Trolldalen är ju det norska namnet på den del som ligger i Norge. "Gömda dalen" ligger ju någon våning högre (200 till 300 meter). Eftersom det ännu inte är "bevisat" att man kan ta sig levande från Trolldalen till "Gömda Dalen", så får vi väl tills vidare anse att det är två olika dalar :-)
Tyvärr kommer vi inte in i Trolldalen i sommar då Norge stängt gränsen för svenskar, men det är tveksamt att de har fotpatruller just där.
Väntar nu bara på att det ska regna färdigt innan jag ger mig upp.
Hoppas ni får en fin sommar!
Hans N.
Jo det blev en spännande nerfärd just pga de såphala algerna som du nämner. Och även om jag i och för sig är ganska säker på att det går att ta sig upp från Trolldalen vägen som du beskriver så är det definitivt riskfyllt, framför allt med rejäl ryggsäck på ryggen. Om man ramlar är det lång väg ner innan det tar stopp. Vi avstod när vi var där!
Hade dock varit kul att besöka Gömda dalen någon gång. Får väl se när det kan bli av.
/ Stefan
Ett annat projekt som Stefan B klarat av, är att ta sig från Snötoppen ner till hyllan med Riksröse 242A. Man fick ta hjälp av händerna, sa han.
Det är ett tacksamt område att fotografera i - vem som helst kan få bra bilder :-)