Axel Hamberg tog nedanstående foto av Ähpár från toppen av Vuojnestjåhkkå någon gång mellan 1896 och 1907 enligt tillgängliga uppgifter. Sannolikt togs fotot den 18:e augusti 1902, eftersom Hamberg då skriver i sina dagboksanteckningar: "Gick på Vuoinestjåcko". I hans anteckningar framgår att det hade snöat rejält i början av månaden, vilket förklarar varför toppen av Vuojnestjåhkkå var alldeles vit.
Den 6:e augusti 2024 gick även jag upp på den 1968 meter höga toppen av Vuojnestjåhkkå och fotograferade samma motiv.
Hamberg stod några meter längre åt väster än vad jag gjorde, förmodligen för att undvika en hängdriva. Därför syns mer av toppen av Vuojnestjåhkkå i förgrunden i hans foto.
Det som jag upplevde som annorlunda 2024 jämfört med bara för några få år sedan, var den totala avsaknaden av snölegor redan i början av augusti. Jämför man storleken av Bierikjiegŋa i de båda bilderna syns tydligt hur mycket mindre glaciären har blivit.
I delförstoringen nedan framgår det av sidomoränen i glaciärens nedre del hur mycket som försvunnit och hur mycket tunnare den har blivit. I Hambergs foto sitter Bierikjiegŋa nästan ihop med den mycket mindre glaciären på Bierikbákte till höger.
Glaciärforskarna som mäter avsmältningen av ett antal glaciärer i Sverige var nästan chockade och menade att den varit 5 gånger större under 2024 (för vissa glaciärer) jämfört med medelavsmältningen för de senaste 10 åren.
– Vi har uppmätt de största avsmältningarna sedan de systematiska glaciärobservationerna på Sveriges referensglaciärer började, säger Nina Kirchner, professor i glaciologi och föreståndare för Tarfala forskningsstation.
– Det sker så fort nu. Det syns att glaciärerna inte mår bra, säger Nina Kirchner.
En av glaciärerna heter Storglaciären. Där har den så kallade massförlusten femfaldigats under det senaste årtiondet. Jämfört med ifjol är förlusten trefaldigad.
Nedanstående foto visar den kamera som Hamberg själv konstruerade 1899. Vid fotograferingen stod kameran på mätbordet och den ställdes in horisontellt med hjälp av de tre ställskruvarna under kameran. Två inbyggda vattenpass fanns som hjälp vid denna injustering.
Hamberg använde glasplåtar i storleken 18 x 24 cm, vilket medförde att packningen blev rätt tung. Hamberg lyckades med sin utrustning få förvånansvärt skarpa bilder.
Min kamera är en rätt ny modell - Sony A7R V - med en så kallad fullformats-sensor på 24 x 36 mm som ger bilder med 61 miljoner bildpunkter (pixlar). Jag behöver inte bära vare sig glasplåtar eller film, men däremot 2 batterier á 83 gram samt en "power bank" på 340 gram. Det skulle ha varit en upplevelse att få visa kameran för Hamberg, men han gick bort vid 70 års ålder 17 år innan jag föddes. Å andra sidan så skulle Hamberg ha förfärats över den stora avsmältning av glaciärerna som skett i Sarek sedan hans dagar.
I år hoppas jag få chansen att ta mig till fler toppar där Hamberg varit för att fotografera samma motiv som han gjorde för mer än 120 år sedan.
Hambergs foton är mycket skarpa. Det beror främst på glasplåtarnas storlek på 18 x 24 cm snarare än på optiken misstänker jag. Alvin portal har dessutom skannat in glasplåtarna med en Hasselblads kamera så att den digitala bilden ofta blir cirka 20.000 pixlar breda. När man förminskar ner bilderna ökar skärpan ytterligare.
Jag hade inte toppskärpa på min bild beroende på att luften var ganska varm och orsakade en smula värmedaller, men det märks egentligen bara när man tittar på det oförminskade originalet på 9504 x 6336 pixlar.
Men förutom då, denna längtan som bilden skapar, så är det ju som du säger: Vad glaciären minskat.
Per Holmlund (glaciologen) tror jag, skrev i Fjällklubbens årstidskrift 1995 att Sareks glaciärer befann sig i balans. Trettio år senare minskar ju dom nu oroväckande. Så fort det gått.
Dina vandringar i Rago, och det norska gränslandet har nog med sina vida vyer nog skärpt ditt seende och ställt krav hos dig på en ökad skärpa. Att få greppa en sådan utsikt du gör här, är ju en personlig triumf och det känns ju som man äger landskapet och att man på något vis gett sig själv en gåva. Det är ju sällsynt att lyckas ta en bild som denna.
Vuojnestjåkkå är ju en lätt topp att ta sig upp på, den äger dock ett magskipande stup…men dit behöver man ju inte gå om man nu lider av svindel. Möts man av denna utsikt är känslan befriande.
Axel kände nog samma sak som du.
Visst är Vuojnestjåhkkå tekniskt sett lätt att ta sig upp på, men det är 1150 meters stigning och 15 km vandring tur och retur nerifrån Guhkesvágge, med en hel del blockmark. Det tar hela dagen om man vill stanna ett par timmar på toppen. Det kommer ett inlägg om den dagsturen framöver.
Normalt gillar jag inte att stå nära stup, men ansträngningen av att ta sig upp på en topp gör mig mer oberörd av att stå intill "avgrunden".
Jag hade planerat att ta mig upp på Favoritplatån (varifrån man kan se Sareks vildaste sida, enligt Hamberg) över Favoritkammen förra året. Det föll på att Lulep Basstajåhkå inte gick att vada den 27:e juni då värmen orsakat en intensiv avsmältning av snö och is. Vid tillfället hade jag inga tidsmarginaler till omvägar.
Du har rätt i att gränsområdet mellan Padjelanta och Norge kan kräva skarpsynthet. Den 7:e juli 2001 stod jag på toppen av fjället 1663 (inofficiellt Ålmåjtjåhkkå) vid 22:30 tiden och blickade västerut. Det var runt noll grader på toppen och solen stod vid horisonten vilket gjorde det möjligt att se Lofoten trots avståndet på 170 km fågelvägen. I regel sätter avståndsdiset stopp för sådana avstånd.
Från Vuojnestjåhkkå kunde jag konstigt nog urskilja berget Eidetinden vid Atlantkusten trots avståndet på 121 km och ett visst avståndsdis. Jag har bildbevis. :-)
Inspirerad av dig och dina ’episka vandringar’ en gång, så stretade jag mig upp på ett av dina ’Favoritfjäll’(??) : (Gaulis) Guovddelistjåkkå, upp till röset. Det var ett par osannolika högtrycksdagar, då luften var som overkligt klar, genomskinlig och med kikare såg jag bron vid Saltströmmen i fjärran, även det ett betydande avstånd.
Jag skrev för några år sedan en artikel på Wikipedia om just Guovddelistjåhkkå, som jag varit upp på tre gånger:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Guovddelistjåhkkå
Där finns några foton från toppen och av fjället tagna 2019.
Jag tror att man med alla kameror med en sensor med 20 MP eller mer, samt en bra optik, kan upptäcka detaljer som man missat med blotta ögat. Det har hänt några gånger att jag upptäckt t.ex. ett tält i bilden som jag aldrig la märke till när jag tog fotot.
Bildlänken visar topparna runt Bierikjiegŋa i större förstoring om man zoomar in i den 5500 pixlar breda bilden. Det blev inte toppenskärpa pga lite orolig luft och avståndet på mellan 7 och 11 km, men det duger.
https://photos.app.goo.gl/gEvsF9LLqcjpcCbn6
Topparna i bilden är:
1) Favoritplatån - 1813.
2) Ruopsoktjåhkkå - 1918.
3) Favoritkammen - 1892.
4) Ähpártjåhkkå - 1925.
5) Ruopsokbákte - 1782.
6) Mellantoppen - 1807.
7) Nilas kam - 1765.
8) Bierikbákte - 1793.