Dag 1 av turen Gränsfjällen i norra Padjelanta.
Vandrar från övre Gjerdalen i Norge förbi Gasskatjåhkkå och Linnajávrre, till Tjåhkkuljávrre på norra sidan av Hurre.
Padjelantas gräns mot Norge är 73 km lång och jag har i 20 års tid fascinerats av fjällvärlden på båda sidor av den av människan dragna gränsen. Den följer inga tydliga geografiska enheter som sjöar, dalar eller jokkar. Som riksgränsen i övrigt mellan Sverige och Norge följer den i huvudsak vattendelaren i Skanderna. Den fastställdes i Strömstadstraktaten år 1751. Padjelantas gräns mot Norge börjar i söder vid Sårjåsjávrre och slutar i norr vid Amásjávrre.Den nordligaste delen mellan Njoammeljávrre och Amásjávrre besökte jag först 2016 men har nu vandrat där 5 gånger sedan dess. Det är ett geologiskt intressant område där man bl.a. kan se gränsen mellan de olika skollor som bygger upp Skandernas berggrund. Variationen i bergarter är också stor med bl.a. kalksten och täljsten. Till detta kommer många spår efter inlandsisen som slukrännor, jättegrytor, drumliner och hårt slipade berghällar.Drumliner är landformer av morän som skapats under en glaciär. Drumliner är orienterade parallellt med isens rörelseriktning och uppträder ofta svärmvis. De har en avlång valryggsform och är i allmänhet 5–50 meter höga och 10–3 000 meter långa.
Skolla är ett geologiskt begrepp och en del i bildandet av en vissa bergskedjor. En skolla består av en större del eller skiva av berggrunden som förflyttats upp över ett underliggande förkastningsplan. En skolla kan breda ut sig över tiotals eller hundratals kvadratkilometer, och den geologiska uppbyggnaden är ofta komplicerad.
Jättegryta är en i berg urholkad fördjupning, som bildats genom att strömmande vatten fått en sten att rotera tillsammans med grus och mindre stenar i en virvel under en längre tid.
Slukrännor är djupa rännor som går rakt nedför en fjällsluttningen. De har bildats av smältvatten som slukats under glaciärisen och skurit ned sig i berget.
Jag gjorde en sväng här mellan 4:e och 12:e augusti i år, men den fick avbrytas då både magen och vädret blev dåligt. Min förhoppning nu var att kunna fullfölja den turen.
Gjerdalen till TjåhkkuljávrreDag 1 (7:e september)
Anläggningsvägen
mot övre Gjerdalen.
Efter att ha sovit över på vandrarhemmet Lyktan i Arjeplog körde jag de återstående 28 milen till Kobbvatnet i Norge och därifrån ytterligare 19 km längs en anläggningsväg som leder till dammen vid Reinoksvatnet. Vid sidan av vägen finns några flata klipphällar där man kan parkera. Vid vägen finns även en skylt som markerar början av den led som påstås gå till Sverige. På skylten står det "Kulturminner 0,5 km", men leden har rösning åtminstone fram till Linnajávrre. Därefter ser man bara sporadiska spår av den. Det har ingen betydelse då man knappast kan gå fel på sträckan från Linnajávrre till Njoammeljávrre.
Om man vill besöka NV Padjelanta så finns det nog ingen startpunkt som ligger närmare än övre Gjerdalen, då det bara är 16 km längs nämnda led till Njoammeljávrre i Sverige.
Karta dag 1, med markeringar för var bilderna är tagna.
Ger mig av med ryggsäck, vandringsstavar och en kameraväska som hänger framtill i rycksäckens bärremmar så att jag ska ha kameran och objektiven lätt tillgängliga. Kameran har en fullformatssensor och objektiven har brännvidderna 24, 55 respektive 90 mm. Fotoutrustningen väger 3 kg inklusive väska, batterier och ett litet 25 cm högt stativ.
1.Vy mot västra Reinoksfjellet nära anläggningsvägens slut.
Man går inledningsvis nära Juoksatjåhkkå och har hela tiden fina vyer mot Gasskatjåhkkå. När jag närmade mig Linnajávrre försvann stigen men det är bara att följa sjön. När man kommer till den östligaste delen av Linnajávrre ska man ta sig över en jokk från sjön Linnajávrásj som kan vara besvärlig tidigt på säsongen, men nu kunde jag gå över i kängorna.
2.Gasskatjåhkkå och norra Linnajávrre.
När man lämnat Linnajávrre bakom sig passerar man ett antal mindre sjöar och en bit efter att ha passerat den sista av dessa (636) vek jag av mot Tjåhkkuljávrre där jag hoppades finna en lämplig lägerplats.
Jag kunde nätt och jämt ta mig över Tjåhkkuljåhkå med kängorna på något hundratal meter väster om inloppet i Tjåhkkuljávrre. Nära jokken fanns fungerande tältplatser där jag slog läger då klockan närmade sig halv sju och solen bara skulle vara uppe en dryg timme till.
Innan jag reser tältet blötlägger jag den torkade maten. Den ska ligga och dra i varmt vatten i 30 minuter, eller i kallt vatten i drygt en timme. Därefter kokas den upp och blandas med antingen potatismospulver eller cous-cous, samt en påse Varma Koppen soppa. Varje måltid innehåller cirka 1100 kcal. Därtill kommer någon "energy bar" och en bit chokladkaka (70 % kakao).
4.Tältet är rest och den torkade maten ligger och drar i varmt vatten.
Det var ovanligt varmt för årstiden och fullständigt myggfritt. Jag tältade i fjällen under 40 dagar i år, och det var bara under 2 dagar andra veckan i juli jag såg mer än 2 mygg. Då ska sägas att jag inte var ute mellan den 11:e juli och 3:e augusti vilket var den varmaste tiden.
5.Solen går ner redan halv åtta.
Jag vaknade till vid tvåtiden på natten och tittade ut. Himlen var nästan helt svart och det fanns inget ljus från artificiella ljuskällor - bara tusentals stjärnors intensiva ljus.
6.En extremt stjärnklar natt långt borta från stadens ljus.
Fotnot
Jag har inte engagerat mig i att göra en egen webb-plats trots att jag varit yrkesverksam inom det området. För att kunna visa bilderna i optimal kvalitét har jag "skruvat" lite på Googles Blogger som egentligen är ett blogg-verktyg. Jag har tagit bort kommentarsmöjligheterna i Blogger eftersom jag bloggar på Utsidan, och nu återstår bara en sida där bild och text visas i lite bättre skärpa och layout.
Länk till Google, för optimal bildkvalitét:
Tack för att du delar med dig av resultatet av 3kg kamerautrustning!
Fint med länken till Googles Bloggers.
Vad är strecket till höger på bilden av stjärnhimlen? Stjärnfall, satellit eller ..?
Ser fram mot kommande blogginlägg från vandringen.
Området är speciellt på många sätt. En av de trevligare egenskaperna är att man sällan behöver gå på de steniga stigar som är vanligare längre österut i fjällvärlden (typ Kungsleden). Dels för att det inte är så mycket stenig mark och dels för att det saknas stigar :-)
Bergen är inte så höga men det har även fördelen att man relativt enkelt kan nå fantastiska utsiktspunkter. Jag har vid ett par tillfällen varit uppe på berg vid riksgränsen så sent att jag kunnat se solnedgången reflekteras i Atlanten, vilket är en speciell upplevelse.
Jag skulle tro att strecket på stjärnhimlen är en satelit som hunnit röra sig en liten bit under de 4 sekunder exponeringen varade. Stjärnfall brukar generera längre streck då de rör sig mycket snabbare.
/Håkan
Man kan skriva på många olika sätt, men i regel begränsar jag mig till "Hur tar man sig dit och Hur ser det ut?". Egentligen vill jag skriva mer om själva upplevelsen av att vara där, men det kräver nog någon med större poetisk förmåga än vad jag besitter. Vi får väl se.
Det finns många olika platser att starta en vandring i västra Padjelanta och gränstrakterna. Om du gör slag i saken att besöka området svarar jag gärna på eventuella frågor. Hur går det med din hälskada - är du återställd?
Förr läste man ju Grundstens guideböcker inför sina vandringar, nu är det du tagit över tronen när det gäller att beskriva gränstrakterna.
I din förra artikel syntes det att området kring Tjåhkkuljávrre och söder därom är en enda stor grön oas, måste besökas. Jag var i området 2011 men den vandringen blev alltför kort för att hinna se mej omkring ordentligt.
Tack
HansP
Lite smolk i bägaren är det faktum att norrmännen reglerat de flesta av de större sjöarna.
Man kan ju inte heller direkt säga att det vimlar av fjällvandrare i dessa områden. Vad det dessutom inte heller vimlar av, är en person som kan sammanfatta och berätta om detta område på detta högkvalitativa sätt. Fullständigt njutbart och svårligen överträffat i svensk fjällskildring.
Ibland tycker jag att jag är lite för saklig och "torr", vilket kan bero på att jag betraktar de flesta av mina inlägg som en korsning mellan en reseberättelse och en "turguide".
Jag har läst många av dina tidigare inlägg och uppskattat ditt berättande, där du med en yvig pensel målar upp en berättelse där landskapet vävs samman med historia, kultur och personliga betraktelser. Kul att du är tillbaka på Utsidan.
Jag noterade nu att detta endast är den första delen av den tur jag gjorde i september 2018. Den ingår i turen "Gränsfjällen i norra Padjelanta" och man måste klicka på den länken för att välja nästa del. Lite omständigt kanske,